I Skallen På Pascale

" - ÅHHHHHHH! EN SÅNDÄÄÄÄÄÄÄÄÄR SPARKCYKEL VILL JAG OCKSÅ HA!"
Ropar Darrell och pekar på en gubbe som åker förbi i permobil.

Hahah..Liiiilla eeeelsklingen!
Men det hade ändå vart grymt.
Tänk er ur ett barns perspektiv liksom.

Han höll sin lilla dagishand i min och gick vi mot tunnelbanan.
Vi skulle in mot stan en snabbis för att köpa prisent till Näppyboy Leo.
För det förtjänar han.
Det tyckte Darrell med.
Han gillar Leo och är förväntansfull.

Han vill ju berätta om sina spel!
Och om spajdoman!
Och om tachfårmursh. (transformers).


Hahah, jag brukar fråga honom hela tiden..

- Darrell, vad hette dom där gubbarna...det börjar på bokstaven T..jag...jag... vet inte riktigt...det är som robotar...som...som..kan förvandlas till...flygplaan eller bilar eller nånting.....TA..?.....tan?...nånting.

Darrell: - TACHFÅRMUUUURSH!!!...

(Här smäller jag av varje gång och måste pussa
o krama honom samtidigt som jag skrattar ljudlöst.)

HETER DOM! Du glömmer ALLTID Pascale!
Säger han och använde dendär typiska tuffa 5årings rösten.
Kill-barn brukar använda den när det är nåt häftigt dom pratar om.
*Ah, men sådär...med lite mörkare ton.
Lite mer UUUUUUU på rösten!

Eller ah, det är inte bara kill-barn som brukar ta till med den rösten.
Män överhuvudtaget.
När dom pratar med varandra, eller om fopoll.
Då brukar den komma upp.
Själva HÖHÖ-klanget.

Äe, men vi gillar det.
Han börjar verkligen bli en liten man, den där Darrell..