Fredag.

Idag är det fredag. Fred-dag.
A peiceful day.
Eller nej, hur stavas det?
Min engelska är ju sjukt keff.
 
Ah, jag brukar alltid ha google translate bredvid mig,
för att ah, jag är endå en internationell tjej med internationella vänner.
Och då kan jag komma behöva de utan att jag gör bort mig som jag brukar. 
Som när jag frågade en killkompis med eksem på benet "do you want me to blow?"
Fast jag menade så som vi brukar mena i Sverige. 
Att man blåser på det onda.
 
Nu ska vi se.. peacefull stavas det!
 
Jag ska strax iväg och ta kunder.
Inga mätningar idag så det blir rätt lugnt. 
 
Jag har kommit på mig själv med att få lust att känna och klämma på folks magar.
Haha!
 
För att se hur potentiellt fett de har att förbränna. 
I mitt jobb är det ju fullt normalt att göra så,
men tänk om jag skulle klämma nån på bilringen ut på krogen till exempel.
Det hade varit ytterst otrevligt.. 
 
 
Bild på mig och min lilla älskling Bella.   
Älskar allt-är-så-roligt-skrattet.
 
 
Efter en lång vecka ser man ut så här.
 
Men nu är det FREDAG!
Och då ser man plötsligt ut... såhär:
 
 
 
 
 
 
 
 

Efter jobbet.

Ah, ni kan ju tänka er känslan.. (Maria Montazami-voice)
När man kommer heem, från en lång arbetsdag med sköna kunder,
givande och roliga samtal, mycket arbete och "ligga i", att det är nice att ta sig en mun rhum. 
Ok, en mun var väl o ta i. - Eller snarare, att INTE ta i. 

Jag är ledsen att jag inte varit så aktiv, som jag alltid brukar säga. 
Men det kommer. 
Jag har som mål att blogga åtminstone en gång om dagen. 
Minst. 

Till er som klagat på att jag lägger upp för lite bilder på mig själv..
Jag har instagram, heter pascalemaeva där.
Så det är bara att söka mig.

Men för att ni inte ska glömma mitt ansikte, så ska jag även se till att uppdatera mig här också.
Annars mår jag bra, och mina katter mår bra dom också om ni undrar.
Höhö. 

Nu till våren börjar jag få mycket kunder som vill shapea till sig inför sommaren, bröllop osv.
Så ah, man ligger inte hemma och latar sig precis. 
Men det är det som är grejen. 
Har man ett nice jobb, som man trivs med. 
Då blir livet så mycket bättre. 

Så glöm inte det mina vänner. 
Har du ett arbete du vantrivs på. 
Fundera riktigt noga och kämpa för det du vill. 
Vad vill man minnas att berätta till sina barnbarn liksom? 
Äe, bara en massa bra och lärorikt såklart.



 
Bild från förra helgen.

 

Bild från nu nu nu ikväll. 
Ska strax åka in mot Café Opera för att gå på nån grej. 
Hej så länge!


Skratt ikväll.

Sitter på ett skumt fik på Hasselbacken med brorsan och min svägerskas föräldrar. Skulle egentligen sitta barnvakt men nu pga sjukdom fick jag gå istället. Vi ska på stand-up kommery. (vet hure stavas, för er petiga). Johan Glans blire. Har sett honom en gång tidigare, tycker han var rolig så det blir nog kul. Hade egentligen planerat att mysa med barnen och försöka jobba lite framför datorn om jag lyckats få dom lugna. Men ibland får man ändrade planer. Ah :) jobba får jag göra när jag kommer hem. Hej på er!


Cookie hälsade på.

Äntligen hemma.
 
Fast nu när jag promenerade hem i mörkret
ville jag att klockan skulle vara kanske 14
så att jag hade hunnit få ut mer av dagen, men nu ere inte så.
Jag får väl börja vakna tidigare helt enkelt.
 
Idag kom min lillsyrra Cookie förbi på jobbet för att få en inblick i hur jag jobbar.
Vad jag gör, hur jag mäter mina kunder, och ah, få lära sig lite grann helt enkelt. 
Den 23-24 mars kommer HYPOXI att vara med på Acadermia-mässan i Kista.
Cookie ska vara med som stöd. 

Detta blir en stoor grej för mig och jag är supertaggad och (lite) nervös inför den. 
Biljetter till mässan hittar ni på länken.
 
Just nu jobbar jag helt ensam, men det är ju inte alltid bra
med tanke på att det måste finnas utrymme för ledighet och sjukdom osv.
Visserligen är det sjukt mycket jobb när man är egen,
men jag måste ju få andas lite ibland också.
 
Så ah, jag ska lära Cookie allt jag kan så att hon ev kan hoppa in
och ta mina kunder om jag behöver vara borta någon dag.
 
Det är ett så spännande och kul arbete jag har att jag inte kan låta bli att le för mig själv ibland! 

Tänk att få träffa nya människor hela tiden, med olika mål och förutsättningar i livet. 

Människor som är måna om sin hälsa och sitt utseende. 
Hypoxi är något för precis alla.
Och för er som inte vet är det en metod för punktförbränning/fettreducering.

Många kvinnor (och män) har svårt att gå ned i vikt på över just mage, rumpa lår.
Och det är DÄR Hypoxi kommer in i bilden. 

Cookie fick själv sitta i en hypoxi-maskin idag o trampa
och tyckte det var det roligaste hon varit med om.
Haha, eller ah hon såg jättefnissig och glad ut. 

Som många av er säkert redan vet sen tidigare
är att min syrra varit sjuk i cancer, 
och träning har inte varit något hon varken pallat med, 
eller haft som prio efter att hon blivit cancerfri. 

Men hon VILL komma igång med träningen och må bra i kroppen. 

Så Hypoxi är bra även för henne,
trots att hon är smal och inte har så mycket fett på kroppen alls. 

För hennes del handlar det mer om att få igång blodcirkulationen
och bli "piggare" så att hon kan börja träna på gym framöver
då hon har inte haft fysisk kraft för att kunna göra det. 

Idag fick hon även träffa på Lotta "Vimmelmamman" som också hon
varit cancersjuk och har lite samma mål som Cookie. 

 

(bild lånad från Lottas blogg)

 

 


Jag älskar Maria Montazami

Aså, haha..finns det någon mer fantastisk person än Maria?
Nej.
Tror inte det.
Hon är bara så himla härlig.
Jag har nästan blivit som besatt.
 
 
Jag måste se på allt hon är med på,
bara för att höra hennes härliga röst och sätt att prata på. 
Har man en dålig dag, eller stressig dag,
så kan man alltid pausa på att lyssna på henne lite.
 

Jobb jobb jobb.

Hej gott folk! Ja, nu är jag här igen.
Jag skriver inte så ofta och det är inte för att irritera er eller så.
Ni som faktiskt tar er tid att kika in här o så,
utan det är för att jag är en hårt arbetande kvinna. 


Inte för att jag har ett nio till fem-jobb men ändå.
Det är nog mer än så att sköta ett företag osv.


Men kul har jag!
För det mesta.
Iaf när ja träffar mina gulliga kunder.
Här har ni Christer, världens snällaste person. 

Han står på bandet och kör fettförbränning i vacunaut-dräkten
Och kör samma kur som jag gjorde första gången när jag blev hooked på Hypoxi.
När jag tränade första gången hade jag inga förväntningar och jag var rätt skeptisk..
Men, så fick jag fina resultat. -4 cm i midjan, - 4 cm jämnt över naveln, och 3,5 cm över höfterna.
Så ah, ni kan ju tänka er hur glad jag blev.
Och då körde jag inte ens en hel kur på en månad.
Det är just därför jag valt att satsa på detta.

En fettförbränning som verkligen funkar,
och riktas dit det allra svåraste fettet på kroppet sitter.

Jag vill typ att hela världen, eller ah, (hela Sverige)
ska veta hur bra det är innan man kör på massa onödiga dieter som inte fungerar. 
Eller innan man lägger sig under kniven som så många faktiskt gör.
Tänk hur sjukt långt folk kan gå.
Äe, håll inte på med sånt gott folk.

Träna Hypoxi, träna på gym, ät hälsosam mat och sköt er själva.
Man måste ta hand om sig själv.

Men nu, ska jag utforma lite broschyrer och sen ska jag lägga mig.
Sov gott!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Ny tid, ny strid.

Ohh..nu är jag här igen, efter ett långt uppehåll. 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag "länge funderat på om jag ska fortsätta blogga eller ej".
För det har jag inte. 
Jag har inte tänkt alls!
Jag har tagit det som en axelryckning.
Men jag ska köra nu. 
 
Har ju trots allt alltid tillgång till dator. 
Visst kanske jag lever lite stressigt då och då, vem gör inte det.
Men lite blogging ska jag nog hinna med.
 
För nu är jag ändå inne på 6:e året med denna blogg. 
Det är ingen kort period det..äe..det är det inte!
 
Så nu så..
 
God fortsättning på er alla! 
 
 
 
Oh, jag har förresten tröttnat, eller inte TRÖTTNAT, på mitt hår.
Mitt inte-hår. 
Jag har ju fortsatt raka det, fast inte på toppen. 
Vill behålla lillhåret för då kan jag göra nån frisyr än att ha inget hår alls. 
Ska nog göra nåt fint till mi födelsedag kanske. 
O SLUTA SÄG "spara ut de".
 
De går inte över en natt, ok de går ännu sämre när jag rakar,
men faktum är att det är fett skönt med inge hår och jag passar i det.
 
Även om vissa (oftast bara killar) tycker att tjejer ska ha långt hår. 
Vi som har afro har inte så himlans långt hår
o är de de är man lyckligt lottad eller så har man fejk.
 
Så äre bara, så ah, inte för o låta bitter..
men jag blir trött på okunskap och folk som gör andra folk utseendesfixerade.. =P
 
Iaf..
Nån som e bra på hår? Hårförlängning, flätning?
 
"HaLLA aT yOuR gUrL"...
 
 
 

Comhem är skit.

Priset till sämsta företag 2012 går till..Comhem. Utan trumvirvel. Här har jag bokat av och bokat om kunder för att jag ska kunna vara hemma när Comhem ringer på dörren. Jag vaknade tidigt. Bäddade sängen o allt det som jag inte brukar göra, och satt på min sängkant. Väntade. Men Comhem kom inte. Jag öppnade fönstret och ropade; KOM HEEEM! För att jag ville att de skulle komma hem. Men näei. Dom är som små olydiga barn som bara vill vara ute på gården och leka. Hade jag varit förälder nu, och Comhem mina barn, då hade jag straffat dom med att låsa dörren och inte släppa in dom alls något mer. De hade fått stå ute och frysa i -13 grader. Idioter. På riktigt. Jag rekommenderar INGEN att skaffa Comhem.


Älskade Zion.

Vi myser innan läggdags.
Tänk att jag ändå fick två hoitsöta katter.
Som båda e helt gulliga på sitt sätt.

Detta är Zion.
Han är ändå en stor kille nu, men han vill ändå varje kväll
krypa upp i min famn och mysa.
Jag får lov o göra vad jag vill bara han får ligga så här.


Hen.

Idag jobbade jag på barnpassning på gymmet. Då fanns det ett barn - emil. 4 o halft. Han hade vinrött nagellack som om inget va en grej. O jag gjorde små lådor i papper till honom me grönt o rosa. Han va en riktig hen o han mådde bra. Såg ingen som helst skillnad på "kill o tjej-färger.
Äe, det tyckte jag var gulligt.

Nu ska jag ut o dansa. Hej.


Kongo, Goma.

Ok, detta är ett viktigt inlägg. 
 
Jag vet inte vilka, eller om alla här hört om vad som händer i världen. 
Det land jag tänker på nu är Kongo. 
 
Läs först dessa utdrag från Aftonbladet:
 

"Rebeller har intagit staden Goma i östra Kongo-Kinshasa.

I området finns en FN-styrka där svenskar ingår, men dessa ska enligt försvarsmakten vara utom fara."

"Svenskarna utom fara

I staden finns en FN-styrka där svenskar ingår, men enligt Försvarsmaktens presstjänst ska dessa vara utom fara, då de evakuerats till grannlandet Rwanda."

Den enda svensken som befinner sig i området just nu är majoren Mikael Carlson.
– Vi kan inte förmedla någon kontakt med honom just nu eftersom det är stökigt där nere, men han har berättat att han känner sig trygg där han befinner sig, uppger presstjänsten till Aftonbladet.

 

– "Vi har sett soldater röra sig helt lugnt runt vår camp. De har heller inte skjutit mot vare sig FN-personal eller civila, säger Mikael Carlson till hemsidan.

På frågan hur det känns att vara mitt i stridigheterna svarar majoren att han inte är orolig.

– Jag känner ingen oro för min egen situation. Som sagt vi är inte målet och hittills går allt lugnt till, säger han.

Ytterligare tre svenska officerare i landet. En är stationerad cirka en timmes flygresa norr om Goma och två längre söder över. Ingen av dem är i nuläget berörda av striderna. " 

 

 

 


Detta är alltså vad vi får läsa om i Aftonbladet.

Piuw.. vad skönt! Inga SVENSKAR är i fara! 

Nu kan alla svenskar pusta ut!

Skönt att ingen svensk är drabbad!

 

Aså jag mår rent ut sagt illa av att höra detta.
För vad fan, svensk, kongoles, rysk, vad i helvete som helst!
En människa är en människa.
Ett LIV!

 

Måste Sverige alltid skriva hur det har gått för alla svenskar?
Så himla vidrigt.
Jag förstår att man som anhörig vill veta vad som händer
om ens nära/kära är i ett annat land där det är oroligt osv.

MEN! De anhöriga, KOMMER att få reda på det. 

Jag hatar det där, vi och dom-känslan som tidningarna ger. 

Tänk på alla civila människor som dör varje dag i krig? 
Får vi veta allt i våra svenska tidningar? 
Svar nej. 

Vi får inte veta ett piss. 

 

Vad som blir en rubrik för oss är en hemsk verklighet för så många människor. 

Därför gillar jag inte att läsa nyheter.
Det ger mig inget.

 

Titta nu på denna video som en person lagt upp på Facebook.

http://www.facebook.com/photo.php?v=448992111824516

 

Ps. Ingen svensk är med i videon. 

Säg mig sedan att det inte berör. 
Äe, jag har verkligen inga ord för hur upprörd jag blir. 
Jag brukar inte uttala mig. 
Eller prata om hemska grejer.

Men detta kan jag inte bara låta glida förbi mig.


Pedikyr.

Kvällens projekt blir att uööuw "ta hand om mig själv"
 
Med vintern kommer kylan, och med kylan kommer torr hud. 
O me torr hud kommer inga killar. 
Höhö, nä skoja.
Jag skiter väl i dom.
 
Torra hälar gör dock ingen glad. 
Så jag tänkte tappa ett fotbad och ha i salt
o bara vara sådär tjejig som jag inte brukar vara.
Skrubba skrubba skrubba!
 
Och sedan sova med plasttossar och inoljade fötter. 
Jag kanske jag vaknar som i en härlig tv-reklam imorn. 
Jag kanske känner mig som en helt ny och fri människa. 
Jag kanske bara..ställer mig vid fönstret...
Sträcker ut armarna, och blundar upp mot himmelen 
i mina vita bomullstroser, som INTE är "mittentroser" 
som min brorsdotter Bella, 7 år så fint kallar det.
 
Mittentrosor = Stringtrosor.
Om ni inte förstod det.
Men det förstår ju ändå vem som helst.
 
 
 
Det här är inte min "före-bild"
Bara så att ni vet.  


Hola.

Hola señoritas y señoritos!
 
Oj, vad hungrig jag är. 
Nästan så att jag skulle kunna äta upp....äta upp...
ah nu kom jag inte på nåt lämpligt.
Bäst o bara ta mig i kragen och laga nåt. 
 
Jo, jag känner mig jätte español nu.
För jag har en reggeton-vecka här hemma. 
Jag svarar på mobilen med.... hola? *sensuell och djup röst.
 
Erkänn att du provade precis!
 
Jag tänker på spanska, och just nu ÄR spanska mitt modersmål.
Jag vill nästan ha en Chile-tröja på ig eller nåt.
Ah men nått från något spansktalande land bara för
o visa att jag denna vecka är väldigt latinamerikansk av mig. 
Egentligen började det igår kväll. 
Min mamma har börjat tröttna på låtarna på hennes mobil, o jag vet att hon är en reggeton-tjej.
Haha. "tjej".. 
Ok, min mamma är ingen tjej längre. 
HON E KVINNA!
 
En mogen och vuxen KVINNA!
Och även MAMMA.
HON E MAMMA!

En reggeton-mamma.
O hon kan ändå lyssna på all musik som e rolig musik och bara hajpa till det.
Inte många vuxna kvinnor som kan..
Dom flesta är rätt tråkiga och vill ha lugn och ro.
Jag har tur kan man säga.
 
Fan näe, jag kanske skulle laga empanadas.
 
 

Bakis som faaan.

Nyvaken, pratar jag i telefon med en kund,
där vi bokar in en tid. 
 
Jag måste åka hemifrån inom 20 min för en annan kund.
Inte superstressigt men ändå känner jag att någonting är fel.
 
Jag sätter mig på toa och gnuggar mig i ögonen..
Rynkar pannan, pustar ut och tänker för mig själv..
 
 
Hur faaan ska jag palla jobba när jag är så häär bakis?
Hur mycket har jag druckit? 
Faaaaaan va dum jag eeee! Ohhh! Så onööödig!
 
Men så kommer jag på mig själv att, jag var ju inte alls bakis. 
Jag mådde prima!
 
Jag hade bara drömt om alkohol och sprit.
Att mitt alkoholintag i drömmen hade varit jättehög. 
 
Så hög att jag kände av det i verkliga livet.
Äe..tur att det bara var en dröm.
 
Men helt sjukt egentligen vad det mesta sitter i huvudet. 
Det var ju nånting jag kände psykiskt, men ändå lyckades
jag må så himla dåligt att hela min kropp sjönk ned där på toastolen
och jag kände mig jätteångerfull.
 
Att jag inte hade någon energi i kroppen. 
Men det hade jag ju.
 
Så fort jag kom på drömmen, så rullade allt på som vanligt igen. 
Ingen grej.
 
 
 
 
Gammal bild från mig med hår.
Gu va längesen.
 
 

Att sminka sig på tunnelbanan.

Ibland, endast tidiga mornar.

Då kan jag va en sån här riktig jobbig jävel på tunnelbanan. 
Igår var jag en sån.
 
 
Jag måste ALLTID sitta, och när jag väl sitter finns det
ingen space mellan mina och mittemot-människans ben.
Suck, suck..
 
Japp, jag har långa ben och det blir rätt intimt ibland att sitta och gnugga knä.
Men det är livet.
 
Vad vill du att jag ska göra?..
Tänker jag då tyst och kränger upp mina sminkdelar en o en.
 
"Oh, nej, ska hon börja sminka sig också! Kunde hon inte gjort det hemma?"
 
 
Tänker Frida, 27 som vaknat två timmar tidigare bara för att lägga på en nice sminkning. 
Och även Anita, 48 med grön, tjock mascara och vicks i munnen visar en viss irritation.
Vicks blandat med cigarett och tung parfym.
 

Så där sitter dom, "coola gänget" och glor på en och stör sig på ens närvaro.
 
Jag hinner inte sminka mig hemma för att jag helt enkelt inte ville hinna det. 
Jag vill hinna sova.
 
Inte fan vill väl jag dela med mig av mina grymma 2 minuters-kreationer till er heller.
Egentligen!

Men det är inte hela världen..
Alla får väl sköta sitt liksom.
 
 
 
Här är en bild från i förrgår då jag hälsade på hos Lisa på Babystudion.
Ni med barn, gå dit och ta kort med era små liv.
Bilder säger mer än tusen ord, yadi yadi och ger fina minnen för livet.
Så, näe, dit ska ni gå. 
 

Nu ska jag ha min sista Hypoxi-kund för idag. 
Hej så länge. Hejhej! Hej.
 
 

RSS 2.0