Ah, ni kan ju tänka er känslan.. (Maria Montazami-voice) När man kommer heem, från en lång arbetsdag med sköna kunder, givande och roliga samtal, mycket arbete och "ligga i", att det är nice att ta sig en mun rhum. Ok, en mun var väl o ta i. - Eller snarare, att INTE ta i.
Jag är ledsen att jag inte varit så aktiv, som jag alltid brukar säga. Men det kommer. Jag har som mål att blogga åtminstone en gång om dagen. Minst.
Till er som klagat på att jag lägger upp för lite bilder på mig själv.. Jag har instagram, heter pascalemaeva där. Så det är bara att söka mig.
Men för att ni inte ska glömma mitt ansikte, så ska jag även se till att uppdatera mig här också. Annars mår jag bra, och mina katter mår bra dom också om ni undrar. Höhö.
Nu till våren börjar jag få mycket kunder som vill shapea till sig inför sommaren, bröllop osv. Så ah, man ligger inte hemma och latar sig precis. Men det är det som är grejen. Har man ett nice jobb, som man trivs med. Då blir livet så mycket bättre.
Så glöm inte det mina vänner. Har du ett arbete du vantrivs på. Fundera riktigt noga och kämpa för det du vill. Vad vill man minnas att berätta till sina barnbarn liksom? Äe, bara en massa bra och lärorikt såklart.
Bild från förra helgen.
Bild från nu nu nu ikväll. Ska strax åka in mot Café Opera för att gå på nån grej. Hej så länge!
så att jag hade hunnit få ut mer av dagen, men nu ere inte så.
Jag får väl börja vakna tidigare helt enkelt.
Idag kom min lillsyrra Cookie förbi på jobbet för att få en inblick i hur jag jobbar.
Vad jag gör, hur jag mäter mina kunder, och ah, få lära sig lite grann helt enkelt.
Den 23-24 mars kommer HYPOXI att vara med på Acadermia-mässan i Kista.
Cookie ska vara med som stöd.
Detta blir en stoor grej för mig och jag är supertaggad och (lite) nervös inför den.
Biljetter till mässan hittar ni på länken.
Just nu jobbar jag helt ensam, men det är ju inte alltid bra
med tanke på att det måste finnas utrymme för ledighet och sjukdom osv.
Visserligen är det sjukt mycket jobb när man är egen,
men jag måste ju få andas lite ibland också.
Så ah, jag ska lära Cookie allt jag kan så att hon ev kan hoppa in
och ta mina kunder om jag behöver vara borta någon dag.
Det är ett så spännande och kul arbete jag har att jag inte kan låta bli att le för mig själv ibland!
Tänk att få träffa nya människor hela tiden, med olika mål och förutsättningar i livet.
Människor som är måna om sin hälsa och sitt utseende. Hypoxi är något för precis alla. Och för er som inte vet är det en metod för punktförbränning/fettreducering.
Många kvinnor (och män) har svårt att gå ned i vikt på över just mage, rumpa lår. Och det är DÄR Hypoxi kommer in i bilden.
Cookie fick själv sitta i en hypoxi-maskin idag o trampa och tyckte det var det roligaste hon varit med om. Haha, eller ah hon såg jättefnissig och glad ut.
Som många av er säkert redan vet sen tidigare är att min syrra varit sjuk i cancer, och träning har inte varit något hon varken pallat med, eller haft som prio efter att hon blivit cancerfri.
Men hon VILL komma igång med träningen och må bra i kroppen.
Så Hypoxi är bra även för henne, trots att hon är smal och inte har så mycket fett på kroppen alls.
För hennes del handlar det mer om att få igång blodcirkulationen och bli "piggare" så att hon kan börja träna på gym framöver då hon har inte haft fysisk kraft för att kunna göra det.
Idag fick hon även träffa på Lotta "Vimmelmamman" som också hon varit cancersjuk och har lite samma mål som Cookie.
Hej gott folk! Ja, nu är jag här igen. Jag skriver inte så ofta och det är inte för att irritera er eller så. Ni som faktiskt tar er tid att kika in här o så, utan det är för att jag är en hårt arbetande kvinna.
Inte för att jag har ett nio till fem-jobb men ändå. Det är nog mer än så att sköta ett företag osv.
Men kul har jag! För det mesta. Iaf när ja träffar mina gulliga kunder. Här har ni Christer, världens snällaste person.
Han står på bandet och kör fettförbränning i vacunaut-dräkten Och kör samma kur som jag gjorde första gången när jag blev hooked på Hypoxi. När jag tränade första gången hade jag inga förväntningar och jag var rätt skeptisk.. Men, så fick jag fina resultat. -4 cm i midjan, - 4 cm jämnt över naveln, och 3,5 cm över höfterna. Så ah, ni kan ju tänka er hur glad jag blev. Och då körde jag inte ens en hel kur på en månad. Det är just därför jag valt att satsa på detta.
En fettförbränning som verkligen funkar, och riktas dit det allra svåraste fettet på kroppet sitter.
Jag vill typ att hela världen, eller ah, (hela Sverige) ska veta hur bra det är innan man kör på massa onödiga dieter som inte fungerar. Eller innan man lägger sig under kniven som så många faktiskt gör. Tänk hur sjukt långt folk kan gå. Äe, håll inte på med sånt gott folk.
Träna Hypoxi, träna på gym, ät hälsosam mat och sköt er själva. Man måste ta hand om sig själv.
Men nu, ska jag utforma lite broschyrer och sen ska jag lägga mig. Sov gott!
Jag vet inte vilka, eller om alla här hört om vad som händer i världen.
Det land jag tänker på nu är Kongo.
Läs först dessa utdrag från Aftonbladet:
"Rebeller har intagit staden Goma i östra Kongo-Kinshasa.
I området finns en FN-styrka där svenskar ingår, men dessa ska enligt försvarsmakten vara utom fara."
"Svenskarna utom fara
I staden finns en FN-styrka där svenskar ingår, men enligt Försvarsmaktens presstjänst ska dessa vara utom fara, då de evakuerats till grannlandet Rwanda."
Den enda svensken som befinner sig i området just nu är majoren Mikael Carlson. – Vi kan inte förmedla någon kontakt med honom just nu eftersom det är stökigt där nere, men han har berättat att han känner sig trygg där han befinner sig, uppger presstjänsten till Aftonbladet.
– "Vi har sett soldater röra sig helt lugnt runt vår camp. De har heller inte skjutit mot vare sig FN-personal eller civila, säger Mikael Carlson till hemsidan.
På frågan hur det känns att vara mitt i stridigheterna svarar majoren att han inte är orolig.
– Jag känner ingen oro för min egen situation. Som sagt vi är inte målet och hittills går allt lugnt till, säger han.
Ytterligare tre svenska officerare i landet. En är stationerad cirka en timmes flygresa norr om Goma och två längre söder över. Ingen av dem är i nuläget berörda av striderna. "
Detta är alltså vad vi får läsa om i Aftonbladet.
Piuw.. vad skönt! Inga SVENSKAR är i fara!
Nu kan alla svenskar pusta ut!
Skönt att ingen svensk är drabbad!
Aså jag mår rent ut sagt illa av att höra detta. För vad fan, svensk, kongoles, rysk, vad i helvete som helst! En människa är en människa. Ett LIV!
Måste Sverige alltid skriva hur det har gått för alla svenskar? Så himla vidrigt. Jag förstår att man som anhörig vill veta vad som händer om ens nära/kära är i ett annat land där det är oroligt osv.
MEN! De anhöriga, KOMMER att få reda på det.
Jag hatar det där, vi och dom-känslan som tidningarna ger.
Tänk på alla civila människor som dör varje dag i krig? Får vi veta allt i våra svenska tidningar? Svar nej.
Vi får inte veta ett piss.
Vad som blir en rubrik för oss är en hemsk verklighet för så många människor.
Därför gillar jag inte att läsa nyheter. Det ger mig inget.
Titta nu på denna video som en person lagt upp på Facebook.
Vet ni vad jag kan tycka är skönt?
Att jag måste.
Ingenting. Iaf när det kommer till mitt hem.
Jag behöver inte impa på någon.
Jag kan låta det gå en hel vecka utan att diska.
Jag köpte inte mina bestickset för att kunna bjuda gäster på mat.
Näe, jag köpte ett bestickset för att ha många gafflar o knivar o skedar att använda själv.
Det gör inte mig något att dricka vatten ur en skål om det skulle innebära att jag slapp undan disken eeen kväll till.
Men så fort någon bjuder in sig och säger: är där om tio..
Då blire fart på mig.
Då diskar jag i 180 och måste helst sätta på fartfyllda låtar så det går extra snabbt.
Men ni ska veta att jag är en jäkel på att diska när det väl kommer till kritan.
