Pesquisar
"Cerca de 153 000 000 resultados (0,32 segundos)"
Min mac, eller ah, googel kanske, har fått för sig att jag pratar portugesiska.
Visst att jag diggar språket, men vafan..
Jag vill kunna använda datorn normalt!
Hoitstörande!
Hur ändrar man det?
Jag får liksom inte upp några svenska sökningar.
Det enda jag kan säga på portugisiska är..
Abra as perna e relax (öppna benen o relax)
Jag vet jättegrovt.
Men portugisiska är ett grovt språk!
Förresten är det från en låt o inget annat.
Onej, nu kände jag mig som i Pippi-filmen
när dom e i stallet och viskar deras fulaste ord till varandra.
Sista tanden
Min sista visdomstand börjar vakna till liv.
Födas.
Tänk att visdomständerna för mig skulle bli en resa som varat i över 5 år.
Knas.
Men jag är samtidigt glad.
Det är som att tänderna tänkt, E hon smart? E hon inte smart? Och så har jag visat mig vara det iaf.
Varje tand ser jag som en guldmedalj.
Och smärtan är en diplom.
Näei, jag tänker INTE rycka ut dom.
Tänk hur man levde förr i tin.
Då var det ingen snack om saken.
Bilden nedan har egentligen inget med mina visdomständer att göra. Det är ett kort på mig och min vän.
Att kunna dricka.
Aså, jag vet ju hur man dricker.
Men det bara rann ur munngipan på mig och ned på sängeeen, mina klädeeer, lakaaan.
Hahah, helt rändöm.
Aså hoitmycket.
Hur kan man pricka fel på sin egen mun?
hahah..äe, de va lite kuwl.
Nu kommer jag vara rädd för att dricka in public.
Men det var ändå lite kuwl.
Msnkonversation med mamma.
hej
Elena säger:
hej då
pscl. säger:
värsta diissen
pscl. säger:
halåååå, mammaaa
Elena säger:
du stör
Ångest på hög nivå.
Inget speciellt har hänt.
Jag har bara en jobbig känsla.
Spända käkar.
Måste typ avboka min kväll.
Usch, jag hatar den här känslan.
Vet inte hur jag ska slappna av.
Jag bara..stänger av helt enkelt och kan inte göra någonting.
Helskumt.
Tror det beror på att jag stressat så mycket på sistone.
Åh..jag vill bara......
vill bara...
.............
JAG VET INTE ENS VAD JAG VILL!
Jag har liksom, kommit ifatt min kropp eller nåt.
Traumatisk upplevelse..
Jag vill typ, lägga mig under täcket i fosterställning och grina.
Att någon ska klappa mig på axeln, trösta mig och säga:
Det är ingen fara Pascale, det är över nu.
Allt kommer bli bra ska du se..
Om det inte vore så att jag slutat festa, då hade detta aldrig hänt.
Då hade jag vaknat upp, aningen trött,
men glad för det hade ändå blivit doodoo slide.
Jag hade inte haft några som helst problem.
Smidigt, bra och snabbt hade det gått.
Jag hade kunnat fortsätta min dag utan några som helst hinder.
Men nu kan jag inte ens sitta. *Gråtig underlägsen ton.
From now on tänker jag alltid alltid ta mig ett sup.
Om någon undrar så är det bara för att jag ska få bra bajs.
Äe, nu ska jag klé på mig och och åka stan.
Måste handla klart juwlklappisar innan det blir fööör livat
i stan av galna tanter och göbbar.
Jag är så pirrig inför 24e..
Cookie har köpt julklapp till mig för hör och häpna - 425 kr på Urban Outfitters.
Hennes dyraste klapp, ti mig liksom.
Hajar ni den måoden!
Äe, det blir kuel.
Linsinsättning.
Hahah, det ser ut som att jag kollar in i kameran,
men med en frånvarande blick.
Det beror på att jag är näst intill blind.
Gängsta e skit
Han e största idioten.
Han tror liksom.
Att han är al dät och bäst i hela världen.
Renligast och finast och vet bäst och bestämmer.
Jag är så arg på honom nu.
Han ska alltid klaga fast han själv är inte mycket bättre.
På minsta lilla ska han klaga.
Lagar man mat som han inte tycker luktar gott, då klagar han.
Ligger ens tallrik i diskhon, då klagar han. - Fast hans tallrik alltid ligger där själv.
Fastbränd mat på spisen, - det är aldrig hans.
Smulor och diverse skit på diskbänken - aldrig hans.
Han slänger aldrig soporna - Aldrig hans skräp.
Mer saker:
- Varje gång han tvättar låter han tvätten ligga kvar i maskinen i ungefär två dar + VÅRAN ikea-påse med sina bajsiga kalsonger får ligga framför tvättmaskin I KÖKET tills någon AKA jag flyttar på den efter att jag snubblat på handtaget ett par gånger.
- Hans tvätt hänger alltid på tork tills man ber honom ta bort dom.
- Hans äckliga, illaluktande rumptvättduk låter han ligga i handfatet där vi andra tvättar våra ansikten och borstar våra tänder. Man får kväljningar av lukten från den. Jag har klagat på det tidigare. (Ja, jag har spottat på den med flit också, men det hör inte hit.)
- Han släcker aldrig lamporna efter sig. Dom får stå tända hela natten, och hela dagen om ingen är hemma.
- Han spelar musik för sig och hela huset, området, London osv.
- Alltid när han ska bajsa så måste han sätta på musik på sin mobil på högsta volym, spelar ingen roll vilken tid på dygnet. Man kan ligga och sova på morgonen och plötsligt hör man SHOOT HIM IN HIS EYE SHOOT HIM IN HIS FACE på jobbig pipig inspelande mobilsignal. SNÄLLA, alla bajsar du bajsar jag bajsar kungen bajsar. Ingen fan bryr sig om just ditt ploppljud. Och även om man skulle göra det så dör man inte av det.
Grejen med Leo, är att han skiter verkligen fullständigt i vad Gängsta säger.
Och Leo är heller inte den som klagar eller bråkar.
A, jag förstår honom.
Men nu börjar Gängsta fan gå för långt.
Ingen har klagat på honom riktigt ordentligt ännu, det är bara han.
Så nu har han fått för sig att det är okej att klaga på allt möjligt.
Som att han har makten i det här huset. Som att han är allas jobbiga pappa.
Den store. Mannen i huset.
Han har tagit äran att klaga på ALLT.
Fyfan. Äe, nu är jag riktigt upprörd.
Så ikväll, eller imorn - it depends on när han kommer hem.
Då ska jag ta upp allt om honom.
Eftersom ingen annan i huset gör det.
Linus - han kan lika gärna bo i en koja i ett träd, han hade mått bra, bara han haft sitt tevespel. Han är snäll och håller sig undan från bråk typ. Det är inte hans grej. Ser inget, hör inget, vet inget.
Leo - han är för snäll och ointresserad. "Låt han klaga"-typ.
Jag tänker göra det fint och bra utan bråk.
Bara liksom, säga allt rappt.
Så att han ska få höra att han är inte mammas ängel som han tror.
Fan, han är drama men jag kan också vara drama, bara att jag inte visat det.
Självklart så vill man att det ska vara perfekt och kul och trevlig stämning när man bor ihop med andra.
Men ibland kan det vara lite knepigt.
Det här är min enda "Tala-ut- plats.
Jag vill inte heller klaga för mycket så att det blir sådär: A men flytta då om du inte trivs, för jo, visst trivs jag.
Bara att han går mig på nerverna med sitt skit.
Hans mamma förresten är verkligen jättesnäll.
Jag har haft en långt samtal med henne, och bjussat på te.
Pratat i timmar om allt mellan himmel och jord.
Hon är en fin människa.
Men det är verkligen inte han.
Man får inte säga så här...
Men ibland hoppas jag att han slår sig eller nåt.
ÅÅÅÅÅÅH! X%&¤&*/(&(!)
Äe, men jag tänker säga åt honom!
Måste bara lära mig hur man säger allt först.
Jobbigt utan jobb
Har värsta ångesten.
Nu har jag städat hemma, det ända jag duger till.
Och så ska jag gå och posta ett brev.
Och köpa disktrasor.
Och laga mat, - Gryta.
Hur fan kan jag ha sån otur och otajming med allt?
Jag borde få betalt för att blogga.
Jag har gått och gått och gått.
Åkt och åkt och åkt.
Jag kan alla jobbhemsidor utantill, och så fort det står nåt om
NATIONAL INSURANCE NUMBER klickar jag bort inlägget och
skriker FUCK YOUUUU med ond blick fast ingen ser.
Jag börjar bli galen.
Snart kommer man se mig sitta ensam på en bänk och mata fåglar.
Bära omkring på stora kassar och prata med mig själv.
Jag kommer ha ticks, gå runt och skaka och vara arg hela tiden.
Fräsa och skrika på folk, skrämma deras barn.
Jaga osynliga varelser.
Jag hatar Englands byråkrati.
Men a, vad ska jag säga.
Bara att leta vidare.
Jag måste vara lite mer streetsmart.
Men ändå.
Man vill inte bli kompis med hela världen bara för att få lite kontakter.
Näe, för man vet aldrig.
Vill inte stötta på någon snuskgubbe, bli erbjuden jobb och hamna på nån bordell eller nåt.
Höhö, nu tar jag i.
Men allt känns så lurigt.
Man kan inte lita på någon.
Alla är en bajskorv.
Äe, nu ska vi inte gå och deppa allt för mycket.
Ville bara skriva av mig och ge en inblick på hur mitt liv ser ut just nu.
FUCK EVERYTHING!............ Mobb deep.
Hahah, precis så kändes det.
Vet inte vad jag fick det ifrån.
Men när jag kommer hem ikväll ska jag youtuba Mobb deep bara för det.
Det här händer alla
Ja, förlåt, måste beklaga mig igen.
Det känns ju inte som ett nålstick precis.
Iaf. Jag glömde dra på med deodorant efter att jag duschat.
Och märkte det nu.
Mitt svett kan bara komma ut helt fritt som om inget grej
utan det här lite kokosfetts-aktiga deodorants-konsistenten
som jag alltid brukar bre på.
Nu måste jag duscha igen.
- Åååh, guuu vad jobbigt!
- JA! Det är faktiskt jobbigt.
För att vår dusch har inte haft någon varmvatten på flera dar.
Nått gick väl snett efter att vattenpumpen i hela buildingen gick av.
Haha, det låter verkligen ruttet.
Men det är inte så farligt som det låter.
Det är faktiskt lite roligt att tvätta sig med ett deciliter-mått som man fyllt med
JÄTTEVARMT och JÄTTEKALLT vatten.
Just like back in the old slavery days.
Förresten så krigade jag som fan med bilden i förra inlägget.
Mitt huvud på den bilden passar så bra i olika sammanhang.
Det ska bli min nya huvudbild.
Likgiltig dag
Som en axelryckning.
Jag har klappat i takt till min låt ett tag.
Sen tröttnade jag.
Så jag började titta på bilder istället.
Och kom på att jag ska borde äct more personal.
Lite mer kreativ och pascaleig som jag faktiskt är, för joo!
Det har alltid mina bildlärare sagt i skolan så det så!
Så, from now on ska jag bara googla bilder om jag verkligen måste.
För nu har jag upptäckt att baby-läp är så duktig och kan det där med bluetoot.
Och att det faktiskt inte är svårare än att bara ladda mina batterier till min digitalkamera
som ligger och samlar damm här i hyllan.
Näe, man får inte vara för lazy.
"Get a job"
Hörde jag någon i mitt huvud säga.
Med lika likgiltig röst som jag.
"Get a job, get a life."
Lazy äss mofoka...
And close the däm door while your on your way out!
Jag hatar när barn rimmar
Men måste dom hålla på och rimma på så onödiga saker.
Hej Linus!
- Hej dummis pummis.
Hej Felicia!
- Hej Pascale Laskal.
Det låter så.....jobbigt bara. Jag får ångest av att höra det.
Att ta emot godis
Jag har en sånnär..chärry," Säger mannen på perrongen till Cookie och mig.
Han har ett härjat bebisansikte, och bär beige dunjacka, grå ful mössa,
och gröna stövlar som han hoppat i direkt utan att fixa till nere vid byxorna.
Han småler och tar fram en karamell av vicstyp, som mjuknat och klibbat si med pappret.
"TAA. ALDRIG. EMOT. NÅGOT FRÅN. EN OKÄND PERSON!"
Brukar man ju alltid höra av ens föräldrar.
Men jag minns en speciell händelse, i Bulgarien.
Ett undantag....
Vi satt på tramvajen, söta, lockiga och lite annorlunda som vi var.
Jag, Cookie, Alex. Äldsta brorsan han, han var lite "too cool for school" kan man säga.
Så han var inte med.
Iaf..
En häxtant som satt bakom oss hade jordubbar i sin korg och log emot oss.
Ville bjuda.
Jag blev genast blyg och skakade försiktigt på huvudet.
- "Ta nu, var inte ouppfostrade", sa mamma.
Och vi tvingades att ta.
Jag höll i jordgubben som om mitt pekfinger och tumme vore en tång och allt kändes så jobbigt.
Medan tanten väntade med överglatt ansikte och onda ögon,
på att jag skulle äta upp den och säga att hennes egenodlade jordgubbar var dom godaste i hela världen.
- "Se på dom, så fina och röda dom är!" Sa hon, och andades tungt och hängigt som äldre brukar göra.
Det kändes verkligen jättejobbigt.
Jag äter inte okända människors jordgubbar.
Mamma, varför kunde vi inte bara ljugit och sagt att vi var allergiska?
Självklart kände jag mig lite dum som inte ville ha.
Med tanke på att hon andades så tungt och hade plockat ute i 40 graders värme för att rädda dom stackars jordgubbarna.
Men tänk på att dom är handplockade.
Man vet aldrig vart folk varit med deras händer.
För eget bruk spelar det inte så stor roll, ja, så tänker jag,
men det betyder inte att jag skalar mandarin med bajs under naglarna för det.
Eftersom jag tänker så, borde inte andra också tänka likadant?
Tenstabarn
Men det har inte blivit av pga vissa omständigheter.
Och nu ångrar jag att jag dragit ut på det så länge!
För näst följande händelse hör ihop med denna. Och det hade vart en grej ifall jag hade skrivit den första när det väl hände.
Men ok. I'll give it a try.
Händelse 1.
Jag jobbade natt. Hade rast och satt i matsalen på soffan och åt knäckebröd. Stirrade i väggen typ.
Så kommer det fram en tjej och säger:
- Ursäkta, men jag känner igen dig., är inte du Tenstabarn?
Jag satte nästan knäckisen i halsen och brast ut helt chockad;
- TENSTAbarn?
-Ah. men jag var tvungen att ta i så att du skulle förstå.
- TA I SÅ ATT JAG SKULLE FÖRSTÅ?( Det sa jag inte men jag tänkte det.)
Vadå, ser jag ut som en person som inte skulle förstå ifall hon bara sa,
"Är du från Tensta?"
Det var liksom det töntigaste jag hört på länge. Så typiskt "gherrow".
Jag är själv uppväxt i en förort men jag har aldrig kallat mig själv för bredängsbarn för det.
Och ännu värre, aldrig blivit kallad för bredängsbarn.
Tenstabarn låter skitfult och nästan värre.
Jag vill inte bli förknippad med en sådan.
Jag har ingenting emot Tensta, och jag har aldrig heller haft sådär,
Ouee jag är från Bredääng ouööw
BE-ÄRR-DEE!..................
BRD FOR LIFE!.................
DE E RED-LINE FATTARUU!
Jao.
Utan näe, jag är väl vanlig.
Lite för töntig för Bredäng kanske.
Det är inte sådär.
- A, jag bor i Bredäng.
- Aha, känneeru Pascale?
Iaf..
Det var mitt första möte med den där tjejen. Jag brukar inte ha problem med att knyta kontakter. Och hon verkade ändå sådär, att hon ville bli vän.
Men jag visste att det skulle bli svårt pga första intrycket..
Det var den händelse nr 1.
Och om du vänder på bladet så kommer du till kapitel 2.* Pliiing.
Händelse 2.
Jag och Leo har precis checkat in på arlanda. Och så ringer jag mamma och säger att allt gått bra och blablabla. Så kommer hon fram till mig..gissa vem. Höhö, ingen mindre än Gherrowtjejen från jobbet. För hon skulle också till London.
-Känneru inte igen mig?
- Jo, säger jag, samtidigt som jag pratar med mamma i telefon.
Gherrow-tjejen fortsätter prata med mig som att inget är en grej. Som att jag inte redan står och pratar i telefon och har lite annat för mig. För världen är i hennes händer och allt ska gå efter hennes behov.
- Ja, MAMMA, vad sa du för något? Fortsatte jag, för att visa att näe jag har minsann inte tid att prata med dig nu och jag ignorerade dig när jag först märkte dig och jag har absolut ingen lust att prata med dig så kan du gå.
Ditt tenstabarn.
Och så gick hon in mot gaten och sa,
- "vi ses där inne!", som att vi var bästa vänner och hade såå mycket att prata om.
När jag la på så tänkte jag att jag kanske var lite taskig mot henne. Inte för att jag var otrevlig eller sa något dumt, men jag var ju upptagen och log lite mot henne ändå och pekade mot luren lite försiktigt.
När jag sen kom in på gaten så....
Ignorerade HON mig!
Kan ni fatta.
Helt jävla larvigt.
Som att, aa jag kom fram till dig först o nu måste du komma till mig.
Orka.
Så vi sa inte ett ord till varann under hela resan.
Tur, slapp iaf byta nr.
Ifall du av någon mystisk händelse skulle komma in på min blogg och läsa det här..
BRA. Jag hatade dig från början.
Bli aldrig kompis med mig.
Att äta apelsin på tåget
Jag kommer ner till perrongen och ska stiga på tbanan,
då händer det.
Jag ser två jobbiga kvinnor.
Såna här, typiska jag-älskar-fjällen-kvinnor.
A, men ni vet hur dom ser ut. Helt röda i ansiktet, osminkade, naturliga, nordiska kvinnor med röd toppluva från Intersport.
Dom hade säkert varit och tränat, och nu skalade den ena kvinnan apelsin.
Apelsin är något man äter hemma eller möjligtvis på dagis. Det är inget man köper i förbifarten på Ica för att äta efter ett träningspass på friskis.
Ok banan, ok äpple, Men apelsin?
Varför komplicera?
Det finns inget positivt med att äta apelsin på resande fot.
1. Det krävs en viss ansträngning för att skala den.
2. Man blir klibbig och gul om fingrarna.
3. Lukten är förevigad på dina fingrar.
4. Du måste antingen ha en plastpåse i fickan för att slänga skalet, eller hålla i skalbitarna tills du stiger av.
Ja, jag vet. Det är vintertider osv, men det hjälper faktiskt inte att käka apelsin stup i kvarten bara för att få i sig lite extra C-vitamin.
"Hej Pascale! Jag läste ditt inlägg om apelsin. Själv älskar jag apelsin och jag ser inga som helst problem i att ta mig en minut och skala en apelsin på vägen hem från jobbet. Jag trivs jättebra med det och så har jag alltid gjort, även fast det inte varit vinter. =) Har inte tänkt på att det skulle störa min omgivning. Det finns annat som stör mer, hoppas att du inte tar illa vid! Hej! "
/Anita, 39"
Nu har jag bara hittat på denhär Anitan, men självklart finns det sånna här människor, som är så glada och positiva över allting. Som inte förstår sig på mig.
Jag tror inte att någon uppskattar lukten av någon annans apelsin.
Tänk ifall jag satt på tåget och började fumla med en camembert-ost bara för att jag tycker att det är gott, det hade inte ni uppskattat va?
Överhuvudtaget så gillar jag inte när folk äter på tbanan.
En snabb Cheeseböriare - eller makaronilåda som man inte hann käka på jobbet.
All mat på tbanan som sprider doft aka Lukt, är fel!
Jag hatar
Idag är det en sån här dag då man kommer på hur mycket man hatar grejer och allt är jobbigt.
Det är en sån dag då man inte sovit ett piss på flera nätter i rad. Vaknat tidigt. Jobbat. Inte hunnit äta. Inte orkat äta. Och inte orkat vara glad.
JAG HATAR:
- Regn. Får ångest när jag blir blöt om jeansen, blöt om skorna, prickig på glasögonen och krackelerad i ansiktet av sminket.
- Sen får jag mer ångest när jag sitter på tunnelbanan och måste inandas någons stora lurviga blöta hund med sin äckliga långa tunga utsträckt med den äckliga hund-andedräkts-lukten. Det luktar så äckligt och dom hårar så värst och dessutom måste man fan gå ut i jävla regnet och uppleva ovanstående.
- Motstånd. T ex i folkmassor. Då man måste stanna upp och vänta och det förstör min gå-rytm.
- När folk säger Excuse me, till mig om dom råkat nudda mig tbanan. Sjävlklart. Men säg förlåt då istället. Jag talar svenska och det kan man nästan anta eftersom vi faktiskt befinner oss i Sverige och sannolikheten för att jag ska prata svenska är relativt stor. "NÄEE DET GÖR DU INTE ALLS DU SER INTE SVENSK UT OCH VAD VET JAG, INVANDRARE BRUKAR INTE VILJA LÄRA SIG SVENSKAAH!" Kanske just Du tänker nu. Men det det brukar inte vara så med oss i yngre generationen. Sen när blev Sverige såå internationellt att man måste prata med andra på engelska så att dom ska förstå. Jag hajjar inte grejen. Det har hänt mig några gånger nu. En kvinna sa så idag, Ekskjys mi och log mot mig. Hon trodde säkert att jag uppskattade att hon pratade engelska med mig. Som inte ens är mitt modersmål. Men a, vad vet hon om mig och vad vet jag om henne.
- När folk ler mot mig. Inte på det sättet att dom försöker vara snälla, utan på det där "lilla gumman-sättet". Som om man vore utvecklingsstörd eller inte kan språket.
- Och sist men inte minst. Jag hatar när folk pratar med mig när jag har ont i halsen.
Hela den här dagen hatar jag. Kan man säga.
Nu ska jag sova AKA ta en powernap, hoppas på bättre tider, drömma om att pengar växer på träd och att jag ska bli chef när jag blir stor.
Äcklig prutt
Jag måste bara få det här klart för mig och för er.. Det här med att blogga varje dag, ääe jag vet inte..Syftet med min blogg eller a, syfte o syfte..
GREJEN med min blogg är att jag ska skriva om jag tycket att något varit extra kul, extra bra, extra dåligt...
Extra nånting!
Jag lever inte värsta WÖHÖÖÖU PARREY, WOOOUUW FEEST WÖÖÖU JOBBA, FIKA, KOMMA HEM, FIXA SIG, UT IGEN LALAALA- livet.
Eller a, då hade jag säkert inte suttit här heller, men i alla fall. Jag har världens tid på mig att skriva. Olyckligtvis. Och just därför. Just därför, tänker jag inte göra det.
Jag kan inte heller komma på roliga saker av mig själv. Jag hatar fäntasy. Det hade bara vart jobbigt. Ni hade inte kunnat skilja på min fantasi och verklighet, och jag hade nästan börjat tro på det jag skrivit.
Nu så tänkte jag i alla fall berätta om en händelse. En riktig. Som hände på flygplanet på väg till London, första gången..
KAPITEL ETT..
Jag satte mig på planet. På min plats, fönsterplatsen. Mittenplatsen var tom och den andra med. Skönt, tänkte jag. Hoppas ingen kommer och sätter sig bredvid. Jag hatar okända människor. När jag sattit mig till rätta och försöker vila, så kommer en medelåldersman och sätter sig längst ut. På mittenplatsen placerar han sin Läp-top-väska. Han tar av sig sin rock och rullar försiktigt ihop den så att den inte blir skrynklig, lägger in den i bagageutrymmet ovanför och sätter sig.
Jag iaktar honom lite försiktigt och försöker komma på ifall jag känner hans gubbparfym. Och det är ganska jobbigt ifall jag skulle göra det. En främmande människas parfym är inget man vill känna när man sitter i ett plan och är lite orolig. För det var jag. Jag har varit flygrädd sen barnsben. Hatar att flyga.
I alla fall. Vi lyfter. Inget är en grej. Det börjar bli massa turbulens men det är fortfarande inte värsta grejen...
Mannen lutar sig bakåt, särar lite på benen så som män brukar göra och sluter ögonen. Det gör jag med, och vilar huvudet mot fönstret. Plötsligt känner jag att det luktar prutt. Det var helt hemskt. Jag kan inte riktigt beskriva lukten. Men aa, det innehöll en blandning av keso, banan, lök och massa ägg. Mannen sittligger i sin stol och inget är en grej för honom. Jag vet ju att prutten tillhörde honom. Och utan förvarning så spyr jag i mitt vattenglas. Nu vet han att jag märkte av den även fast han var ljudlös.
- OJ! Förlåt! Sa han och visste inte vad han skulle göra.
Jag stod med mitt glas fylld till bredden och försökte resa mig upp för att gå till toaletten.
- Vill du att jag håller i glaset? Frågade han.
Jag sa nej och försökte balansera glaset samtidigt som turbulensen blev värre och värre. Jag skämdes så mycket, och var samtidigt så arg på honom! Hur kan man vara så självisk!
När jag kom tillbaka efter att ha varit på toaletten, Fått möta allas blickar, och fått hjälp av en flygvärdinna så satte jag mig på min plats, och drog min luva över huvudet och blundade under hela resan. Jag kunde fortfarande inte förstå att jag spydde av någon annans prutt.
Men så äcklig var den.
Bakterier
Självklart måste jag läsa även om jag redan visste om nästan allt det här.
Här finns bakterierna som kan göra dig sjuk
- Här trivs bacillerna:
- Kontor. Bakterierna trivs vid mobilen där batteriet gör det varmt och skönt. Även datorn och musen är utsatta.
- Offentliga toaletter. Golven är sällan rena och innehåller ofta kiss- och bajsrester. Ställ inte ner din handväska på golvet.
- Gym. Badar i svett och är mumma för bakterier. Herpesbakterier kan till exempel spridas här.
- Bubbelpool. Innehåller ofta rester av gammal hud, bajs, urin och sperma. Bakterierna kan leda till diarré och kräksjuka.
- Dörrhandtag. Tänk på alla svettiga händer som griper tag om handtagen. Tvätta händerna ofta för att slippa infektioner.
Ok, jag har desinfekterat mina händer och smörjt in min kära lur med medlet också..Mitt tangentbord ska jag torka av med en våt trasa, OANVÄND, så att det inte finns massa bakterier som stryks på tangentbordet så det blir mer riskabelt för mig att använda det.
Jag ska aldrig mer ställa ner min handväska på golvet inne på clubben. Inte för att jag brukar göra det så ofta då jag inte clubbar och då alltid utnyttjar kroken på dörren om det finns en sådan. Eller på väggen. Annars hänger jag väskan på dörrhandtaget men oj, det skulle jag inte gjort. För då har allas svettiga händer plötsligt nuddat handtaget på min väska och det känns nästan värre än att den skulle legat på golvet. Eller a, egentligen vet jag inte vad som är värst. Kiss och bajs bakterier på mitt golv där jag faktiskt slänger mina kläder då och då.
Eller svett+kiss o bajs och kanske lite spya och andra tråkigheter på mina HÄNDER som faktiskt kan komma i direkt kontakt med min mun och mina ögon ifall jag petar mig och håller på.
Troligtvis kommer jag inte stoppa fingrarna i munnen direkt efter ett toalettbesök och jag kommer sätta på kranen och försöka trycka ut tvål i mina stackars händer som nu kryllar av bakterier som rör sig och har sig och försöker tränga igenom epidermis och jag kommer också bli besviken då det inte existerar nån tvål i behållaren och jag kommer desperat tryckatryckatrycka för att förgäves få ut en gnutta tvål i allafall men det kommer inte gå, och då kommer jag ha gjort så som många andra före mig kanske också gjort som också vart rädda för andras bakterier men haft minst lika mkt svett på händerna som alla andra och kanske till och med äckliga tamponghänder och då kommer HENNES jävla äckliga skitbakterier ha kommit i kontakt med min hud.
Äe, det är inte kul.
Nu ska jag duscha och skrubba min hy och sluta vara så rädd för bakterier.
Ah, jag gymmar inte så herpes behöver jag inte vara rädd för. Bubbelpool badar jag i ytterst sällan. Jag har känt mig någorlunda trygg med klorinet i vattet. Nått nytta måste det ha gjort förutom att torka ut min hy och slita sönder det lilla hår jag har på huvudet. Men aah, Det är inte riktigt min grej. Tanken om att få en kallsup innehållandes bajs, sperma, killkiss, gubbkiss och tenakiss skrämmer mig.
Fan vad jobbigt det är med bakterier.
Snart ska jag hämta min brorson på dagis och vi ska åka och kolla på varma vinterdojjer till honom. Det ska helst vara Går-tex. Så att han kan springa och leka utan att skorna läcker igenom snigelbajsregn och gul-snö bakterier.
Usch säger jag bara.
Och så måste jag hålla hans hand som gud vet vart han vart med dom. (Barn är helt fria och dom gör vad dom känner för. Dom är så oskyldiga och förstår inte det här med bakterier. Dom sitter på toa och stödjer sig genom att hålla i själva toa ringen. Dom fäller den upp och ner själva och kramar toaletten och till och med borstar rent toaletten med tandborsten.
Jag har försökt förklara det här med smuts och orenheter till min brorson. Men han springer bara iväg och leker.
Om Markus på dagis petar i näsan och stryker en snorkråka på lastbilen som du vill leka med. - LEK inte med den då! Den är alldeles snorig nu.
Kl ar ett po natten
Plotsligt hors en jekla massa ovesen. Det ekar i trapphuset. Det loter som en dammsugare.
Inte vilken dammsugare som helst. Utan vor damsugare. Vor billiga bagless damsugare fron en Galne Gunnar affer her nedanfor gatan. Och den loter verkligen hemskt mycket. Jag oppnar dorren till sovrummet och stor i hallen med oppen mun och bara kollar po medans Gengsta stor och forsoker dammsuga upp gruset framfor yttedorren.
- Whoo? Izz dö-eey. (Vaad, det ar dirty!)
V i l k e n M e n n i s k a.
................Gor not sont?
Nesta dag. Idag, nar jag gor ut, sa ligger gruset fortfarande kvar. Han lyckades inte dammsuga upp det. Och det har var endo andra ggn han forsokte. Bara att forra gongen var det mitt po ljusa dan.
Samtal med Gengsta
- Allt, svarade jag.
- Jag hatar ner folk svarar so! Sa han. Nestan skrek, och fortsatte,
- Det visar att den personen inte har en egen vilja och asikt.
Jag stannade upp och blev tyst. Visste inte riktigt vad jag skulle sega. Vet inte om det var brist po kunskap.. Kunskap att kunna uttrycka mig po det engelska sproket. Eller om jag bara var for feg.
Vad det en var so fick det mig att kenna mig som en liten menniska. Det var so starka ord, so..rak-po-sak. Som om jag vore personlighetslos.
Jag var tyst lite till, och det enda jag kunde hora var hans smaskande, och ljudet fron hans sked mot bottnet po skolen.( Jag hatar ljudet av bestick mot tallrik)
So svarade jag:
- Om jag berettade for dig vad jag helst lyssnar po, so kommer du inte veta vad det ar.
- Zouk, fortsatte jag.
- Jag har hort om det. Men aldrig lyssnat po sjelva musiken, sa han.
Och so ringde hans mobil. Hip-hop-ringsignal och han gick iveg och svarade, sen stengde han dorren om sig och borjade nynna po sina rap-lotar.
I den stunden tenkte jag bara att han ar en riktig trongsynt bajskorv, och sen kom jag o tenka po att, en liten menniska ar den som bara kan lyssna po en slags musikstil. Som inte ger sig sjelv chansen att upptecka nogonting annat en det man er van vid. Och do ville jag ge honom non slags, svar po tal.
Men do var det forsent. Och do blev det jobbigt.
Sen kom jag o tenka po att han er yngre en mig. O killar under 20 brukar inte vara serskilt smarta. Dom vill vara tuffa och horda.
Ibland vill man bara setta krokben po dom.
fel i datasystemet
Det har hende mej.
Jag forstor inte.
Varfor?
Jag satt och spelade harpan som vanligt, a new trend since "innur-net" was down, och so fick jag dubletter.
Antingen so gick nott snett i datasystemet, eller so fuskar datorn.
That's just....soo unfair!
Jag fortsatte spela for att se ifall felet skulle retta till sig, men nar jag bleddrade fram det svarta A:et, so fanns det ingen plats for den po TOP 4, och det var i den stunden som jag verkligen forstod vad som hade hent, och att jag inte kunde redda situationen po nogot vis.
Jag hade forlorat.
