I Skallen På Pascale

Jag vill nästan gråta.
Har värsta ångesten.

Nu har jag städat hemma, det ända jag duger till.
Och så ska jag gå och posta ett brev.
Och köpa disktrasor.
Och laga mat, - Gryta.
Hur fan kan jag ha sån otur och otajming med allt?
Jag borde få betalt för att blogga.

Jag har gått och gått och gått.
Åkt och åkt och åkt.
Jag kan alla jobbhemsidor utantill, och så fort det står nåt om
NATIONAL INSURANCE NUMBER klickar jag bort inlägget och
skriker FUCK YOUUUU med ond blick fast ingen ser.

Jag börjar bli galen.
Snart kommer man se mig sitta ensam på en bänk och mata fåglar.
Bära omkring på stora kassar och prata med mig själv.
Jag kommer ha ticks, gå runt och skaka och vara arg hela tiden.
Fräsa och skrika på folk, skrämma deras barn.
Jaga osynliga varelser.

Jag hatar Englands byråkrati.
Men a, vad ska jag säga.
Bara att leta vidare.

Jag måste vara lite mer streetsmart.
Men ändå.
Man vill inte bli kompis med hela världen bara för att få lite kontakter.
Näe, för man vet aldrig.
Vill inte stötta på någon snuskgubbe, bli erbjuden jobb och hamna på nån bordell eller nåt.
Höhö, nu tar jag i.
Men allt känns så lurigt.

Man kan inte lita på någon.
Alla är en bajskorv.

Äe, nu ska vi inte gå och deppa allt för mycket.
Ville bara skriva av mig och ge en inblick på hur mitt liv ser ut just nu.

FUCK EVERYTHING!............ Mobb deep.

Hahah, precis så kändes det.
Vet inte vad jag fick det ifrån.
Men när jag kommer hem ikväll ska jag youtuba Mobb deep bara för det.