Min son del 2

Sen när min son kommit över den där jättegulliga tuffa babyperioden och blivit si sådär 7 år.
Då kommer han inte lukta kiss som andra sjuåringar.
Han kommer heller inte komma hem från fritiset Q-lan med krackelerad mjölkrand runt munnen och be om mer mjölk.
Inte heller med gråa strumpor som var vita och nytvättade på morgonen när han först kilade iväg till skolan.
Och inte med ryggsäcken hängandes i armvecken.


Utan - Han kommer se såhär tuff ut och dansa såhär tufft.









Såå braaaa!

Jag blir helt till mig.
Gummiben har han också.
Den här låten är för övrigt min låt just nu.
Önskar bara att jag var lite piggare så jag kunde dansa.

QQ - Rum Ram (Tek It To Dem)





Bondefredrik är gej

Jag läste i Expressen att "Bonde-Fredrik" vill limma.

Äe, fan aså.

Att komma ut i media med denna bild ger inga större chanser måste jag säga.

image162




Det kommer aldrig funka så länge du:


  • Håller i en minigris och stryker den kärleksfullt över den blekrosa lilla grishyn. JÄTTEGEJ.
  • Håller huvudet på snedden. JÄTTEGEJ.
  • Behåller luggen som den är alternativt behåller den över huvudtaget. Du ser ut som en Tant Greta. JÄTTEGAMMALGEJ.
  • Spenderar dina dagar i ett stall. JÄTTEGEJ
  • Sitter och kollar på alla delarna av Ridskolan hela dagarna. Vet inte om det är gej, har inte sett dom. Men det är det säkert. JÄTTEGEJ

Nu var det ju inte så snällt av mig att göra ett personligt angrepp på stackars Fredrick.

FREDDEÖÖH!


FÖLÅÅAT!

DE VA JÖ BARA PÅ SKÅÅJ.

Höhö.


Jag har aldrig ens sett det här programmet.
Men ändå.
En bild säger mer än tusen ord.

Evil Eye

En sån här grym baby ska jag ha när jag blir stor






Hahahah! Så skön!

Lägg märke till hur mycket han skrattar åt sig själv efter allvaret.
Hahahah. Äe, det här var värt.

Hej* död vinkning med tom blick


Jag är sjuk.
Fast inte sådär jag hålller på dööööööööööö - sjuk, utan mer sådär.
Det rinner snor på ena näsborren och den andra varierar med att rinna blod och vara debd.
Mitt huvud värker som fan och jag är allmänt seg.
Inte nog med det så har jag fått konstiga blåmärken på armleden ganska stora och allt är bara jobbigt.

Jag ringde till sjukårdsupplysningen för att komma i underfund med vad det är som kan ha orsakat all denna smärta i min vänstra arm. Blåmärkena, värken, domningen och yrseln som e i huvudet, men ändå.
Det har ju ett samband med hela armgrejen.

Först fick jag vänta i kö.

Datakvinnorösten: - Du är på plats nr 14. PIP.
Datakvinnorösten: - Du är på plats nr 12. PIP.
Datakvinnorösten: - Du är på plats nr 14. PIP.
Jag: - VA ! Vadå 14? Jag var ju där nyss!
Datakvinnorösten: - Du är på plats nr 12.
Jag: - Hallå?
Datakvinnorösten: - Du är på plats nr 11.
Jag: - HAALÅÅ?
Datakvinnorösten: - Jaa, du är på plats nr 11 säger jag. PIP.
Datakvinnorösten: - Du är på plats nr 13. PIP

Och sådär höll det på. Kändes skitjobbigt.
Som att ta ett steg fram och två steg bak på ruta ett.


Tillslut hamnade jag på iaf akuten och fick betala onödiga pengar.

Pascale : -
Hej, jag har ett blåmärke.
Läkaren: - Hmm...Det jag kan se är att du har ett blåmärke.


Nu lät det kanske inte EXAKT såhär.
Men jävligt nära.
Jag blev typ ombedd att komma tillbaka ifall jag dör.

"Ibland händer det saker med kroppen som man inte förstår"

Iblan de henda sake me kropé, so ma ite forstå - Sa doktorn.

Hon var svart.
Och då tänkte jag att det var ett typiskt afrikanskt tänkande.

Någon har allså gjort voodoo på mig.

Det passade ju lagom bra till min lilla julklapp jag fick av en god vän till mig. Haily.
Fick en voodoodocka som ska skydda mig.
Nu vet jag iaf att den inte funkade.

Men tack iaf Haily, det är tanken som räknas.


A, men nu ligger jag iaf med Baby läp i min säng. och brevid mig finns det:
  • En godis-påse med bara mitt godis. "Min guudiis". Hahah, har ni tänkt på ordet godis. Det låter så larvigt. Godis. Godis. Godis.
  • En hoipps-påse. Tänkte va helt rändom och köpa en annorlunda sort. Ost och persilja. HELT rändom.
  • Min 2liters Cola som vart med om jättemycket. Den har räckt länge och jag har slemmat i den. Så den är också bara min.
  • Snorpapper - Ifall nåt skulle hända.
  • Vicks citron.
Jag har även Texas Pecan-glass i frysen. Men det är en annan historia. Om jag vill ha den så kallar jag på Cookie.
Jag har ändå tänkt ligga här ett bra tag.
Har till och med sjukskrivit mig från jobbet hela veckan.
Jätteduktig är jag.

Hajde, chau.

image161

Where WERE YOU when i needed u the most?!

nu ere juwl igenn

Ja, som ni märkt har jag tagit lite pause från bloggen.
Har haft en massa annat för mig och jobbat för det mesta.
Men nu är julen äntligen här och jag har längtat som fan på den.

Mest av allt för att då kan man
  • Äta och äta zom man vill
  • Sova och sova zom man vill
  • Öppna klappar
  • Umgås med nära och kära

Det blir en så skön och avslappnande stämning

Idag, eller a...igår var jag och handlade juwlisar. I sista minuten så klart.

*Gäsp. Är helt trött. Det har inte blivit mycket till sömn denna månad.
Men det ska tas igen.

När jag gick omkring så såg jag en "Blandaren-Kille.
Men han ropade inte "BLLLLLLLAAAAAAANDAREN".

Jag blev sådär;

VA!???

HALÅ!?

JOBBA!

Man kan bara inte stå och sälja Blandaren utan att ropa ut det. Det är en tradition. Så har dom alltid hållt på och jag har inte hajat grejen med det där att dom ska ropa ut och ens vad dom ropat ut.
Nu när jag vet så förväntar jag mig inte att dom ska stå stilla och le mot folk.
De blir helt fel.


Det finns en jullåt som jag hatar. Vet inte riktigt vem som sjunger den här versionen.
Kanske Lillbabs.
Aah..det känns nästan så.

"Nu är det juul igen Tä-tä-tärä-rä-rärä-rärä-rä".



Här har ni den.

Hörde den i en affär och började dansa direkt.
Bara för att jag hatar den så mycket.
Den låter så jobbig.
En medelålderskvinna som ser lite allmänt glamorös ut och bär blå eyelainer, vickar på axlarna och trippar fram och tillbaks lite så som bara en 55åring kan.












Nu har jag packat in alla klappar och även öppnat lite några i förväg till och med.
Alltså som jag fått.

Det är okej att tjuvstarta.
Man får öppna en.
Minst.


Fan..jag vill komma med nåt helt Random.

Nåt intressant.
Jag vill att nåt ska hända!

Jag kanske ställer mig på stan och ropar blandaren eller nåt.
NÅNTING!

För när man öppnat alla juwlklappar och allt är över och det finns lite rester kvar från julbordet som sillsallad som ingen vill ha.
Då är det lätt att man blir lite bortskämd och sådär; Jaha, var det DET?
Och så är det det.
Man ska vara glad och nöjd.

Men nåt kommer hända. Efter nyår. Det kanske är lite rändöm för er men inte för mig och för alla andra i o mä att jag inte talat om det här.

Men jag packar väskan och drar tillbaks till London.
Det börjar bli kuwl där, och innan jag börjar slå mig ner som pluggis och nördis som matchar mina glasögon, så är det där jag ska vara, Och då blir det fan i mig linser.

Efter det - bara glajjer -
Efter det. Bara ögonoperation och alla risker att läkaren

"va me crövé un öj" - Som man säger på franska.

AKA - kommer "pop my eye out."Som man (inte) säger på engelska.

AKA kommer nysa samtidigt som han pillar med lasergrejer och så i mina ögon och göra mig mer blind än vad jag redan är.

Nu ere tandborstning med min fina barntandborste som är chockrosa med en silvri elefant på.
Fick den av Lil' D.

Men det känns som att borsta med en fjäder.
Den är så mjuk.
Inte så konstigt att barn ofta får hål.

Aja,

Godernatter och goderjuler på er allihop.

iaktagelser

Hur kommer det sig att det var extra mycket knäppisar på tågen idag?

Eller a, inatt,(och ikväll)
Det är därför.

A jag satt på tåget som vanligt och där satt även en gubbe med ol school gråa hörlurar fast fult ol school.
Dom var från hans tid.
Typ dom första hörlurarna som kom ut.
Skitfula iaf.
Och det värsta var att han hade pluggat in dom i uttaget på en bergsprängare som han satt och balanserade i knät.

BÄÄÖRRJJSPREEENGARE! , (Uttalas som en Larsa, 55)


Inget var en grej för honom.
Han satt bara och stirrade rakt ut i ingenting.
Man kunde klart och tydligt höra att det var 80tals disco som strömmade ur lurarna.
Men han besvärade sig inte ens med att trumma med fingrarna.
Eller stampa i takt med ena foten.

Näe. Han bara satt. Som förstenad.
Som att ett helt ninja-gäng bara sprungit in och sattit bergsprängarn i knät på honom, dragit på honom lurarna och försvunnit innan han ens hunnit blinka.

Så var det.


Men a, jag beundrade honom.
Han var tuff.
Ok a, det har blivit lite "inne" med vintage och så.
Det verkar som att alla går och rotar på vinden efter typ mormors ull-kofta.

Den här mannen kände väl att han, HAN har minsann varit med under den här tiden.
Det var då han verkade som mest.
Förresten var han inte gubbe utan typ, 56.
Det var iaf då han hade discofivör.

Undrar ifall han var lika stel då.
På dansgolvet och så.

Äe, han var som tagen ur en film.



Och mitt från ingenstans stiger det på en blond tjej med...................



Buffaloskor.
Svarta och neonråwsa.

Va fan hände där. Hahah.

Tänkte att a, hon är säkert tysk.
Hon hade en sov-säck också, men den märkte jag inte förrns senare och det var också då jag fick min bekräftelse.
Hon var tysk.
Här för att träffa en tuff, äldre kille från Myspace.




Varför tänker jag så här?


Jo, det kan man ju undra.
Det är det roligaste jag vet.
Jag kan läsa Metro och sånt, men då missar jag roliga timmen, dolda kameran, Sen kväll med Look.

Ungefär så känns det för mig.

Jag måste verkligen iakta alla och bilda mina egna uppfattningar om dom.
Det är lite som SIMS-spelet. Fast IRL. (Höhöh, irl)

A men, man ser nån, man bygger upp hela hans liv i tanken bara av att kolla på honom.
Man bara kollar.
Skannar av.
Läser av.
Får fram massa data.
Vet precis hur personen är.
Vart han är på väg i stunden.

Väntar hans fru på honom hemma?
Han ser orolig ut. Nåt är fel.
Vad blir det till midda?
Nåt han inte gillar. Som vanligt.
Oxjärpar.

Men han säger inte ifrån.
Bara går och småirriterar sig hela tiden.
Allt är så besvärligt.
Klåda i anus,prostatabesvär.
Allt är så jobbigt och han har så mycket att tänka på.
Orkar inte ta itu med saker på jobbet.


Och där sitter jag och känner att jag vet allt om honom.

Känner lite empati.
Ler lite snällt när jag ska av.
Ursäktar mig för att han måste dra in benen lite och så går jag.
Och han har ingen aning om att jag tänkt på honom,
eller a. Om honom, under hela resan som kanske bara varat i 3 min.


Och det här ständiga att jag åker tåg.

För det första så åker jag aldrig tåg, utan tunnelbana, men det är egentligen samma grej. Tuff tuff tåget.
Jag är inne i en lite hård period och jobbar dag och natt. Det blir värt det. Jag är endå ung-o-kry-o-frisk-o-pigg-o- glad-o-allt-på-samma-gång.

Jag KLARAR det här!
Tror jag. Hoppas iaf.
För nu är det så här och det är och så det ska bli.
Fram till nyår. Och då börjar lugnet.



image159

Buffalo Soldja.

Att ta sig tiden

Jag tycker att det kan vara kul att läsa andras modebloggar.
Se hur fina och uppiffade dom ser ut om dagarna.
Jag har fina kläder jag med.
Jag är väl ganska modemedveten, men jag orkar inte hålla på.
Hehe. Eller a, alltid om jag ska nånstans så börjar jag inte klä på mig eller ens tänka på vad jag ska ha på mig förrän det är 10 min kvar tills jag ska gå.
På den tiden, ska jag hinna dra på lite mascara, hudkräm och råsh, lite ögonline, läppglansen i jackfickan är redo, stryks på på tunnelbanan om det känns rätt.

Jag drar på ett par jeans bara, och nån tröja och sen springer jag.
För jag springer alltid.
Även fast jag nästan har all tid i världen, så måste jag utsetta mig själv för stress.
Jag lär mig aldrig.

Förstår inte ens varför jag slösat tid och pengar på att handla saker som bara får hänga i garderoben.
Vem är det jag försöker lura?
Jag bryr mig ju inte.



Klackskor?
Aa, mitt ständiga tjat.
Eftersom jag alltid springer så har jag varken tid eller ork med klackisar.
Så det blir alltid gympadojjer.
Väska? Jepp, klart jag har väska.
Jag har samma väska i ungefär en månad, tills jag tröttnar och byter tema.
Just nu är jag inne på min vinröda väska. Vintage, höhö.
Mammas typ 30 år gamla. Den är grym.

I den finns alltid/Ska det alltid finnas:

Knäckebröd, -
ifall nåt skulle hända
Läppstift, -
ifall nåt skulle hända.
Näsdukar, -
ifall nåt skulle hända
Handcreme, -
ifall nåt skulle hända
Block, -
ifall nåt skulle hända
Penna, -
ifall nåt skulle hända


Och en annan sak. Alla små detaljer. Acessoarer av olika slag.
Jag vill ha olika bäälten, olika håårband, mössor, a men a, smågrejer.
Men det har jag inte heller tid med.

En sak jag aldrig kommer förstå, är varför alla går omkring och har stövlar, och benvärmare under som MÅSTE sticka fram cirkus 5 cm.
Jag blir så irriterad på det nya modet ibland.
Måste alla ha samma?
Det ser lite gullit ut men nu har alla det, då blir inte jag särskilt sugen på att ha det själv.

Jag vill också vara fin och ta mig tid till allt, men då får jag skärpa mig.

Ah, sen har jag ju ingen gurlygurly-tjejkompis som jag kan utbyta modetips och pröva kläder och trängas framför spegeln med.
Och utekvällar existerar knappt för mig.

Ingen idé att sitta på sängkanten i en fluffig klänning bara för att liksom.
Då är det är skönare med mjukis och Sibylla-t-shirt.

Men...

Imorn tänker jag vara lite fin.


Lite


För då kommer min man.
Då borde man ändå anstränga sig lite.
Kan inte vara kul att hela tiden hänga med en som ser ut som en sliten trebarnsmamma med en slarvig knut på huvudet.
Jag kanske till och med ska ha nagellack, inte för hans skull dock.
Utan för själva grejen. Och klackar.
Fast efter jobbet och innan syrrans Praise-The-Lord-Lucia-uppvisning i kyrkan, för då borde jag inte heller komma som om jag bara ska ner till tvättstugan, eller till affärn för att köpa välling.

Lucia är ändå en grej.
Jag har alltid älskat Lucia uppvisningar, och Gläns över sjö och strand-låten har alltid fått mig att rysa.
Fan vad den låten är fin.
Men a, Cookie går ju på nån såndär kyrkokör, och då kommer dom sjunga den helt fel.

Istället för ;


Gleeeeens ööver sjööööö o straaand........

så blir det säkert.......

Glee-ens öveeeer sjö oooooooooooo straaannnnnnnddddddddd...
Gläns över sjööö, gläns över straand(i femton olika stämmor)


Och det är vad jag kommit för att se.

Men a, jag får väl inse att nu ska det vara hi-tek även i kyrkan.
Förresten ska Lil'D vara Tomte-häst på dagis.

DET e vad jag kallar hi-tek


Aja,

Godnatt världen.





image158

(Tog bilden från nån tjej. Hon kommer nog aldrig att märka det ändå.)

Beyonce

Samtal Med Lil' D, 3 år

Pascale: - Åh, vad lyssnar du på för musik?
Lil' D: - Beyonski.


Hahahah.

Beyonski. Jag vet att man inte ska skratta åt barn rakt upp i ansiktet blablabla dom kommer ta illa vid och aldrig mer vilja prata osv. Men jag kunde inte hålla mig.

Lil' D har rötter från Balkan, och det är inget man går miste om precis.

Man har alltid kunnat ana lite skön balkan-dialekt från honom.
Eller accent.

Vad är skillnaden mellan accent och dialekt?



Eller a A AA AA

nu kom jag på det, ni besservissrar behöver inte besvära er med att kommentera.

Dialekt är typ skånska - och accent e typ, brittisk engelska.
Xmplvis.



image157

Att äta apelsin på tåget

Jag kommer ner till perrongen och ska stiga på tbanan,
då händer det.

Jag ser två jobbiga kvinnor.
Såna här, typiska jag-älskar-fjällen-kvinnor.
A, men ni vet hur dom ser ut. Helt röda i ansiktet, osminkade, naturliga, nordiska kvinnor med röd toppluva från Intersport.
Dom hade säkert varit och tränat, och nu skalade den ena kvinnan apelsin.

Apelsin är något man äter hemma eller möjligtvis på dagis. Det är inget man köper i förbifarten på Ica för att äta efter ett träningspass på friskis.
Ok banan, ok äpple, Men apelsin?
Varför komplicera?


Det finns inget positivt med att äta apelsin på resande fot.
1. Det krävs en viss ansträngning för att skala den.
2. Man blir klibbig och gul om fingrarna.
3. Lukten är förevigad på dina fingrar.
4. Du måste antingen ha en plastpåse i fickan för att slänga skalet, eller hålla i skalbitarna tills du stiger av.

Ja, jag vet. Det är vintertider osv, men det hjälper faktiskt inte att käka apelsin stup i kvarten bara för att få i sig lite extra C-vitamin.


"Hej Pascale! Jag läste ditt inlägg om apelsin. Själv älskar jag apelsin och jag ser inga som helst problem i att ta mig en minut och skala en apelsin på vägen hem från jobbet. Jag trivs jättebra med det och så har jag alltid gjort, även fast det inte varit vinter. =) Har inte tänkt på att det skulle störa min omgivning. Det finns annat som stör mer, hoppas att du inte tar illa vid! Hej! "

/Anita, 39"


Nu har jag bara hittat på denhär Anitan, men självklart finns det sånna här människor, som är så glada och positiva över allting. Som inte förstår sig på mig.

Jag tror inte att någon uppskattar lukten av någon annans apelsin.
Tänk ifall jag satt på tåget och började fumla med en camembert-ost bara för att jag tycker att det är gott, det hade inte ni uppskattat va?

Överhuvudtaget så gillar jag inte när folk äter på tbanan.
En snabb Cheeseböriare - eller makaronilåda som man inte hann käka på jobbet.

All mat på tbanan som sprider doft aka Lukt, är fel!







image154




Koppla av

Så, nu är jag färdig med alla uppgifter för idag.
Tänkte bara visa upp mig lite.
Att jag lever och så.

Jag har jobbat.
Slitit.
Nästan gråtit för att jag varit så frustrerad.
Vaknat upp med strålning i ryggen på nåt sätt.
Nån måste stampa på den för att den ska rättas till.
Jag har tvättat och vart allmänt duktig.
Jag har till och med diskat, och inte skrattat en ända gång på hela dan.
Kom på det nyss.

Nåväl.

Nu när jag är klar ska jag koppla av med glas vin.
Eller två.






image156
















(Eller tre)

Julkalendern

Mamma är känd för att köpa choklad.
För henne går allt att bota med choklad.
Är du sjuk, -ät choklad.
Har du tråkigt, - köp choklad.
Sa läkarn att du har hål i tänderna, - ät mer choklad.

Hahahah

Näi, kanske inte riktigt så, nu retas jag bara,
men choklad är nyttigt och mamma är den som vet om det bäst.

Hon skulle aldrig köpt en julkalender till oss om det inte fanns choklad i.
Och det är bra.
Det är ingen idé att köpa en julkalender bara för att få öppna en lucka och se en fånig bild på en släde.

Iaf...

Vi har alltid vart glada och förväntansfulla över våra kalendrar.
Numera är det ingen grej längre.
Alla får en chokladkalender och det är man van vid.

..............................................

Jag sitter och knaprar på mitt knäckebröd och sätter nästan i halsen när jag får höra det här:


- A just det, COOOOOKIEE, ropar mamma.
- Jag har köpt kalender till dig och D ( D är 3år, Cookie är 16).
- Aha, tack, säger Cookie som att det inte är en grej.




VA!?

Köpte du till Cookie och D men inte till mig?

Mamma: - ?....Ja. Du har ju sagt att du är stor.
Pascale: - JA, jag är stor, men det betyder inte att jag är för stor för en chokladkalender!



Eftersom jag blev så upprörd så jag fick lilla D:s kalender eftersom han inte var hos oss just då.

image151




Jepp, jag åt alla på nästan en gång.
Man kan inte äta en chokladbit per dag.
Tänk dig att äta ett chips per dag.
Eller en godisbit.
Det känns ju helt fel.

24:ans lucka var dubbelt så stor som de andra dagarna.
Grejen är att man måste äta alla i rätt ordning.
Bara man gör det så gills det, även om det kan ta så lite som 4min.
Jag längtade till 24:an - precis som alla andra. Barn. Höhö.
Men så blev jag besviken.
För 24a-biten var inte större än de andra bitarna.
Bara avlång.

Men jag var nöjd ändå.


En annan Pascale?

Jag satt nyss och gjorde ingenting då jag fick för mig att Googla på "Pascale".
Och vad kom upp? Jo, självklart jag.
Jag log lite och klickade mig in på första träffen, där kom min trygga bloggsida upp.
Då log jag lite till och klickade sedan in mig på andra träffen och vad hände då?
Jo, en helt annan Pascale kom upp.


VAVAVA!?

HOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOLD UP!

A visst. Det är lugnt. Nu är vi två..

Den enda skillnaden är att jag heter Pascale och inte hon.


Hoppas det inte blir värsta uppståndet nu för att jag tog upp det här.

"Men guu hur kan du vräka ut dig nåt sånt, du känner inte mig och min mormors mormors mormor hette Pascale och var en adlig dam, så jag har mer rätt än dig att heta så."


Det är ingen grej för mig egentligen.
Det är säkert inget fel på henne.
Men jag är lite nyfiken på varför hon heter Pascale.
Det är ju inte Sveriges vanligaste namn precis.

Och jag är ingen sån här person som skulle skriva en kommentar till henne.

"NÄMEN!

MEN!

DU OCH JAG!

HAHAH,

NÄMEN! DU OCH JAG!

VI , VI, HAHAH,

MEN GUD,

DU OCH JAG VI HAR JU SAMMA NAMN!

JAAA HAHA!
PASCALE!?!?!

TÄNKA SIG! HAHAH, JAA-A!"



Och jag vill endå inte verka bitchig o sådär "GUUURLFRIEEEND....
Men..


jag måste bara lägga in denna bild.




image150

Idag på tåget

................................


Tänk vad mycket som händer mig på tåget.
Höhö. A men imorse när jag satt på tåget så harklade jag mig en gång. Alltså ingen äcklig harkel med slem involverat, utan en vanlig hederlig, oskyldig harkel. Näst intill gullig.
A men, en såndär , bara för att rätta till rösten lite.
Ändå så drog mannen mitt emot mig upp sin halsduk över munnen och näspartiet.
Jag kollade på honom och tänkte: Oh no u didnt!

Snacka om att vara överrädd för bakterier.
Jag som trodde att jag var värre. När det går förbi tiggare och hemlösa, brukar jag täppa till mina näsborrar genom att dra upp läppen tills dom gått förbi.

Okej om jag hade hostat åtminstone.
Då kan jag ändå förstå.

Så jag började låtsashosta med öppen mun tills jag fick jätteont i halsen.
Men det var det värt det.

Skype

Nu är jag vaken.

Känner mig ensam. Det är lördag eller a, söndag rättare sagt.
Jag är ledig ikväll och ingen vill prata med mig förutom Skypes provtelefon. Och nån man från Azerbadjan. Men han gills inte.
Han har ringt mig 4 ggr och velat lägga till mig.

Varför?

Jag förstår inte grejen.
Vad hade han tänkt säga när jag svarar?

- Elo? Hao ar yu, me onli small angliski.


Känns bara fel.
Jag kan nästan acceptera folk som vill chatta.
Men att ringa?



image149

Jag hatar

Idag är det en sån här dag då man kommer på hur mycket man hatar grejer och allt är jobbigt.
Det är en sån dag då man inte sovit ett piss på flera nätter i rad. Vaknat tidigt. Jobbat. Inte hunnit äta. Inte orkat äta. Och inte orkat vara glad.

JAG HATAR:

  • Regn. Får ångest när jag blir blöt om jeansen, blöt om skorna, prickig på glasögonen och krackelerad i ansiktet av sminket.
  • Sen får jag mer ångest när jag sitter på tunnelbanan och måste inandas någons stora lurviga blöta hund med sin äckliga långa tunga utsträckt med den äckliga hund-andedräkts-lukten. Det luktar så äckligt och dom hårar så värst och dessutom måste man fan gå ut i jävla regnet och uppleva ovanstående.
  • Motstånd. T ex i folkmassor. Då man måste stanna upp och vänta och det förstör min gå-rytm.
  • När folk säger Excuse me, till mig om dom råkat nudda mig tbanan. Sjävlklart. Men säg förlåt då istället. Jag talar svenska och det kan man nästan anta eftersom vi faktiskt befinner oss i Sverige och sannolikheten för att jag ska prata svenska är relativt stor. "NÄEE DET GÖR DU INTE ALLS DU SER INTE SVENSK UT OCH VAD VET JAG, INVANDRARE BRUKAR INTE VILJA LÄRA SIG SVENSKAAH!" Kanske just Du tänker nu. Men det det brukar inte vara så med oss i yngre generationen. Sen när blev Sverige såå internationellt att man måste prata med andra på engelska så att dom ska förstå. Jag hajjar inte grejen. Det har hänt mig några gånger nu. En kvinna sa så idag, Ekskjys mi och log mot mig. Hon trodde säkert att jag uppskattade att hon pratade engelska med mig. Som inte ens är mitt modersmål. Men a, vad vet hon om mig och vad vet jag om henne.
  • När folk ler mot mig. Inte på det sättet att dom försöker vara snälla, utan på det där "lilla gumman-sättet". Som om man vore utvecklingsstörd eller inte kan språket.
  • Och sist men inte minst. Jag hatar när folk pratar med mig när jag har ont i halsen.



Hela den här dagen hatar jag. Kan man säga.
Nu ska jag sova AKA ta en powernap, hoppas på bättre tider, drömma om att pengar växer på träd och att jag ska bli chef när jag blir stor.


RSS 2.0