I Skallen På Pascale

Mamma är känd för att köpa choklad.
För henne går allt att bota med choklad.
Är du sjuk, -ät choklad.
Har du tråkigt, - köp choklad.
Sa läkarn att du har hål i tänderna, - ät mer choklad.

Hahahah

Näi, kanske inte riktigt så, nu retas jag bara,
men choklad är nyttigt och mamma är den som vet om det bäst.

Hon skulle aldrig köpt en julkalender till oss om det inte fanns choklad i.
Och det är bra.
Det är ingen idé att köpa en julkalender bara för att få öppna en lucka och se en fånig bild på en släde.

Iaf...

Vi har alltid vart glada och förväntansfulla över våra kalendrar.
Numera är det ingen grej längre.
Alla får en chokladkalender och det är man van vid.

..............................................

Jag sitter och knaprar på mitt knäckebröd och sätter nästan i halsen när jag får höra det här:


- A just det, COOOOOKIEE, ropar mamma.
- Jag har köpt kalender till dig och D ( D är 3år, Cookie är 16).
- Aha, tack, säger Cookie som att det inte är en grej.



VA!?

Köpte du till Cookie och D men inte till mig?

Mamma: - ?....Ja. Du har ju sagt att du är stor.
Pascale: - JA, jag är stor, men det betyder inte att jag är för stor för en chokladkalender!


Eftersom jag blev så upprörd så jag fick lilla D:s kalender eftersom han inte var hos oss just då.

Jepp, jag åt alla på nästan en gång.
Man kan inte äta en chokladbit per dag.
Tänk dig att äta ett chips per dag.
Eller en godisbit.
Det känns ju helt fel.

24:ans lucka var dubbelt så stor som de andra dagarna.
Grejen är att man måste äta alla i rätt ordning.
Bara man gör det så gills det, även om det kan ta så lite som 4min.
Jag längtade till 24:an - precis som alla andra. Barn. Höhö.
Men så blev jag besviken.
För 24a-biten var inte större än de andra bitarna.
Bara avlång.

Men jag var nöjd ändå.