Grymt Pascale, grymt!

Heeeeej!
Jag är hos Cookie o Fernando.
Chillar och bara är.
Har kelat med lilla Zion.
Aså...guuud..han e så himla himla fin! *carrooow!
Cocke har pysslat med mitt hår lite.
Och ah.
Idag har jag varit så sjuukt hurtig.
Vaknade o bestämde mig för att gymma.
Tänkte åka tbana till gymmet på styreplään.
Men när jag kom ut ur porten kom jag på att NÄEI!
Jag ska POWERWALKA till gymmet!
Så jag powerwalkade från Hornstull-Stureplan.
Hur grym e inte jag liksom?

Äe men nu ska jag hem till brorsan o titta på Bulgarisk gängsterfilm.
Jalla heido.


Häj.


Hei..

Aså åå jag känner att jag måste ursäkta mig med att jag inte bloggat.
Men näei.
Det måste jag ju faktiskt inte.
Det är inte så tufft som jag tror.

"Auugh dee så tufft" - Som Marianne brukar säga.
Det är bara att inte göra!

Vad har jag gjort ida ra jo, jag har vart på äventyr och upptäcksfärd.
Det är typ samma sak va?

Nä men har hängt med min kusin hela dan och handlat nödvändigheter osv.
Hängt lite med mina föräldrar.
Och ah thäts it.

Allt rullar på.
Hade JÄTTEROLIGT ute igår.
Verkligen..

Jag har ju egenltigen "slutat" gå ut.
Men drog en liten spontanare och ah, ja tike de brå.
Ja broka blandaa...o å-åh..ja tike de brå.


 

Kolla vad jag köpte fö fiien tröja idag.

Då blev pappa glad.

Alltid när jag ringer pappa då säger han på franska

- ja det är din far, o så svarar jag - ja det är din dotter.

Fastän vi vet att det är vi, o fastän man ser det på mobilen.

Men det är vår lilla fina hälsningsfras.

O dää måste man ju få ha.

 

Nu ere kväll och ah, jag ska bara vara.

Synd att jag inte har vin.

 

Haha ohh nej!

Nu lät jag som en..- "just idaaaaag e jag stark! Just idaaag mår jag bra!"

Äe, njuta av livet, det måste man.

 


Det blev en sjukhuskväll också.

Haluu!

Nu är jag här igen.
Eh, på sjukhuset alltså.
Och på bloggen med då.

Aså, varför tar det emot att säga "på bloggen"?
Det känns typ fjantigt.
Haha.


Ringde henne när jag satt på jobbet o skulle bara småprata lite,
skulle egentligen jobba över lite ikväll,
men då hörde jag på rösten att hon var lite ledsen.
Så jag kom hit istället!
Mycket roligare.

Eller ah, roligt o roligt.
Jo, vi har alltid roligt ihop.
O inte ska man behöva vara ledsen heller..

Fast hon är inte ledsen ledsen.
Man kan få lite ångestattacker ibland.
När man ser hur lång tid det är kvar på droppet.
När man inser att man faktiskt är kopplad till en maskin
och kommer vara det de närmaste dagarna.


Jag har ätit lite sjukhusmacka som faktiskt smakade rätt gott.
Säkert bara för att jag var sjukt hungrig.

Cookie har fått vätskedrivande för att hon ska
kissa ut alla mediciner, annars kan dom förstöra njurarna.
Hon kissar typ var 5:e minut och jag antecknar här i hennes protokoll.
Leker doktor. (Haha, alltså inte så som de flesta gjorde i dagisåldern.)




Det är typ lite av en tradition att jag skriver lite kort
under bilden jag postar i varje inlägg.
Så jag tänker göra det nu med,
fastän det inte finns så mycket mer att säga.


På sjukhuset.

Ee-eej!
Chillar just nu på Karro med Cookie.
Hon vart sugen på mcdonaldsmat så ah,
vi har haft macdonaldsfika.
Hon får sina sista cellgifter nu.
O då känns det ju inte mer än rätt att man är här.
Hon har en läskig roomate här..
Hon heter typ Marianne för mig.









Kinky.

Hielo!

Åkte till brorsan en sväng efter jobbet och fick sista kladdkakan, med vaniljglass.
Och presenter från Amsterdam!


 

Fick min favoritparfym..

Nippelgodis och en snopptandborste!

Parfymen var välbehövd, mina alla flaskor har tagit slut.

Brukar shifta mellan denna och Thierry Mugler unisex.

 

Snopptandborsten e till för om jag vill dra hem rändöm guy från krogen.

Då ska denne få borsta gaddarna med den här tandborsten!

Och så kommer jag stå o skratta högt o få honom att känna sig obekväm.

Och sen kommer han känna prestationsångest och åka hem.

Med underbett.

HAHAH!

Nippelgodiset kommer typ..ah, de kommer sluta med att

jag knaprar nippelgodis för mig själv och kollar film.

Cookie, och min svägerska, dom gillar att driva med mig.

För det här var spikat INTE min brorsas, eller Cookies killes idé.

 

 


Christelle.

Idag var det meningen att Cookie skulle få sin sista behandling
o ta massa massa prover på Karro.
Men hon blev hemskickad, pga brist på sängar.
De hade patienter som de hade räknat med skulle åka hem,
men det brukar ju inte alltid bli så på sjukhus.

Sjukt ändå..brist på sängar i ett i-land som Sverige.
Haha, ah nu lät jag jätte-Birgittig.

Jag hade tänkt åka dit efter jobbet och chilla med henne.
Känna av den sista sjukhuskänslan innan allt är över..
Men det får bli imorn!

Tänk att allt faktiskt är över snart..och att hon är vid liv..
Up n' Kickin.

Att hon igår kom hem från sin första utomlandsresa efter cancerdiagnosen.
Att hon aldrig gav upp med att uppsöka läkare
fastän hon fick åka hem gång på gång utan någon hjälp.

Cookie, Cookie, Cookie!
Finaste, gladaste, STARKA Cookie!
Som alltid ler och är glad fastän hon mår dåligt.

Som drar skämt, även när är nyopererad och helt groggy av mediciner.
Som gått igenom så mycket för att bara vara 19 år.
Min lillasyster.

Gud, vad känsligt allt blev, nästan så att jag släpper en tår..
Hehe!

Ja..ett tufft år har det varit.
Mest för Cookie, o jättetufft för oss andra också.
Men vi har klarat det och det har vi gjort tillsammans.






 

Här har hon opererat in en CVK.

En veningång där man kan föra in medeciner, ta ut blod, ge blod.

Det är som en PORT!

 

 

 

Här har hon opererat bort lite ägg.

Har glömt lägga in dom här klippen, kollar på massa "minnen" just nu.

Fast äe, nu är det dags för mig att gå till jobbet.

Hej på er!

 

 

 


Finbesök.

Igår klädde jag upp mig för att gå o hälsa på mina föräldrar.
Hahah, det var ganska skoj.
I vanliga fall brukar jag komma i legings o tshirt.
Me en ful lös tofs på huvudet.
O underbett..

Men ah, jag vaknade helt pigg och glad o ba:...
"Ah...idag ska jag klä upp mig."

Hahah.

Jag har nycklar hem till dom också, men jag plingde på ändå.
Så att dom skulle känna att , ah dom får ändå en gäst fast dom e hostiga.



 

Egentligen skrev jag det här inlägget igår, men jag glömde posta det.

TOWKMAJJA!

Så toookit det kan bli! *nöjd underbett.


Att inse.

Hey mina vänner!

Ah, jag kör lite sporadiskt sådär.
Just nu sitter jag i min morgonrock, har kekat frölle o kaffeöh o bara varit.

Har inte festat ALLS, på hela veckan(ok, fre-lör)
O det är liksom..jätteovanligt för mig.

Men jag har märkt att..ah, det händer inget speciellt ute.
Man kommer träffa samma folk.
Det vanliga som brukar vara ute fre-lör på samma ställe - precis som jag.
Ah, det är samma visa varje helg.
Och ah, jag kommer inte step my game up eller o göra nånting drastiskt.
Som att PRATA med okända mer än att vara vänlig.

Jag kommer inte vilja gå ut på söööder istället
och va lite rändöm o annorlunda.
Näe, jag kommer inte ändras med nånting.

De enda ställena jag går till är Bärnz och de gångerna de finns Mosquito
- Soukouss, Dancehall-musik o så viedere va.
Så jag kan lika gärna sluta gå ut och det inte händer nåt speciellt.

Det har faktiskt varit hoitskönt att bara vara hemma.
Förut var jag ingen gå ut tjej.
Men jag blev det, bara för att "alla andra" gick ut.
Och jag ville inte vara sämre.

Eller sitta och vänta på folk, med underbett.
Så jag började också gå ut.

Tillslut blev det som en lifestyle.
'"På fredag och lördag - då går man ut? De e ingen grej?"

Tillslut uppskattar man det inte längre.
Man bara gör det för att göra.

Men ah, jag har insett att det är onödigt - för min del iaf.
Det mesta handlar väl om att man är van att SE FOLK, SE LIV.

Ha ett liv i rörelse WIUEWUIWUIW! TUUU TUUUUT *ljudet från bilar

*strålkastare


*Skrattande, sminkade ansikten..

.....................

*Tajta klädeer!

..................................


*Höcklackade skooor o läppglanz...
Ah, men hela köret.
Ne, jag pallar inte längre.

Aja, vi får se hur länge det håller.





Okey, nu lät jag FETT seriös.
Som att det hänt något jätteanorlunda
i mitt liv som fått mig o bara göra en sån helomvändning.
Men näei, de ere inte.
Det är bara inte måod!
Jag har börjat uppskatta "vanliga grejer" nu.

Händyman.

Ikväll är en sån där streck-kväll.
Allt är som ett streck.

Jag har inte bestämt mig för om jag gillar den eller ej.

Det är då man bara borde "ge upp" och lägga sig.
Men näei, jag funkar inte så.
Jag har fixat min knäppa taklampa nu.

Call me mr handymän, (ms händygirl).

Har blivit en riktig monteringstjej.
Jo, för i fredags monterade jag dynor på gym-maskinerna.
O när jag var klar, då kände jag mig faktiskt riktigt stolt.
Jag gick därifrån med ett litet leende.
Ett nöjt leende och klappade mig själv på axeln.
Jag hade typ. Swäg.

Det var nästan så att jag fick hejda mig från att göra crippwalk.

DÅ ere ändå en grej!
Eller hur?

Om man är så stolt att man vill crippa DÅ ere måod!




Gammal bild från tiden då det var JÄTTECOOLT
att photoshoppa sina bilder såhär.
Eh, halå, har ni tänkt på en grej?
Jag var faktiskt först ut med trenden att raka skallen!
Höhö.

Pa-skallen - raka skallen - ah ni ser.
Höhö.

O så ba, kommer Ämber Rose NU liksom?


Bara en dröm.

I natt vaknade jag av att jag sa..: Mmmh hejdå mamma.. Hade allså drömt att hon sa: chau älskling och pussade mig o gick till jobbet..BUT IT WAS ALL A DREAM! *Sjunger Biggis låt. Det kändes så verkligt, precis som old days när jag bodde hemma. Saknade nog henne omedvetet. Nu är jag snart framme på jobbet. Heis!

♥♥♥♥♥♥



Kissi.
Hahah..

Cookie-sällskap.

Shepp åhåy!

Hu mååni grabbar?
Höhö..

Skön förmiddag, Cucke e här på besök.
Helt sonika.

Äe, det gillar vi.

O jag har nya mattor!
Eller två likadana.
En stuur, en litteen.

A men de jäättefint matta!
Som blumäää.

Ehh..? nu sitter Cookie o sniffar på mig.
" - Det luktar ju så himla rent."
Säger hon o luktar i min svettiga armhåla.
Men det är okay.
Hon e lite speciell..

" - Aså du har såhär cancer på armarna." (Aka inget hår)

Hahah, jag gillar att hon bara sitter här o iiaktar o beundrar.

Lite sånhär måod ere:

 

Hehe..gulligt.




 

In the moment.

Jag har börjat gilla sånahär bilder.

Som e rändöm.

Som "bara blivit tagna".


RSS 2.0