I Skallen På Pascale

Hey mina vänner!

Ah, jag kör lite sporadiskt sådär.
Just nu sitter jag i min morgonrock, har kekat frölle o kaffeöh o bara varit.

Har inte festat ALLS, på hela veckan(ok, fre-lör)
O det är liksom..jätteovanligt för mig.

Men jag har märkt att..ah, det händer inget speciellt ute.
Man kommer träffa samma folk.
Det vanliga som brukar vara ute fre-lör på samma ställe - precis som jag.
Ah, det är samma visa varje helg.
Och ah, jag kommer inte step my game up eller o göra nånting drastiskt.
Som att PRATA med okända mer än att vara vänlig.

Jag kommer inte vilja gå ut på söööder istället
och va lite rändöm o annorlunda.
Näe, jag kommer inte ändras med nånting.

De enda ställena jag går till är Bärnz och de gångerna de finns Mosquito
- Soukouss, Dancehall-musik o så viedere va.
Så jag kan lika gärna sluta gå ut och det inte händer nåt speciellt.

Det har faktiskt varit hoitskönt att bara vara hemma.
Förut var jag ingen gå ut tjej.
Men jag blev det, bara för att "alla andra" gick ut.
Och jag ville inte vara sämre.

Eller sitta och vänta på folk, med underbett.
Så jag började också gå ut.

Tillslut blev det som en lifestyle.
'"På fredag och lördag - då går man ut? De e ingen grej?"

Tillslut uppskattar man det inte längre.
Man bara gör det för att göra.

Men ah, jag har insett att det är onödigt - för min del iaf.
Det mesta handlar väl om att man är van att SE FOLK, SE LIV.

Ha ett liv i rörelse WIUEWUIWUIW! TUUU TUUUUT *ljudet från bilar

*strålkastare


*Skrattande, sminkade ansikten..

.....................

*Tajta klädeer!

..................................


*Höcklackade skooor o läppglanz...
Ah, men hela köret.
Ne, jag pallar inte längre.

Aja, vi får se hur länge det håller.