Diarrée
Det är ju "sååå" många som har undrat och frågat om mina punkt-listor, vart dom har tagit vägen. Så jag tänkte ta upp det igen lite då och då.
Saker jag hatar
- Dajaria. I hate it. När toavattnet ser ut som en förorenad sjö. Eh, ja? Det är klart jag kollar. Måste ju se vad jag åstadkommit.
- Dessa rönnträd överallt. Hatar att trampa på dom. Trippar runt och kollar i marken och försöker köra inte nudda rönnen. Så äckligt. I porten så granskar jag noggrant mina sulor ifall ett ruttet bär ska ha fastnat och kletat sig där under. Usch. Grannanrna tro väl att jag har nån störning. Men jag har alltid hatat dom. Sen barnsben. Höhö. Jag hatade dom i skogen när man gick med dagis. Jag hatade dom på skolgården.
- Mina hörlurar på t-banan. Fan, dom är som öronproppar. Jag blir helt instängd i musiken, vilket också kan vara skönt ibland. Men inte på tåget, då kan jag inte lägga mig i andras samtal.
- Värmekudden. Jag vene riktigt med den. Den verkar inte speciellt effektiv. Den är så tung. Jag kom på det nu när lyfte ner den från mina axlar, att det var mycket skönare utan den. Den har fan förvärrat mitt tillstånd! Fan. Allt är dens fel. Jag tror nog mer på Ibu.............Metin. Hahah.
- A fan nu kanske jag ska punkta det jag faktiskt gillar. Jag är en hater. Hatar det mesta och dom flesta. Men det finns småsaker som gör mig glad =)
Saker jag gillar
- Alla invandrarreklamer. Det har blivit mycket sånt på senare tid. Typ. Vivo-Sven eller vad han heter har blivit ersatt med nån Sergej eller nåt, "Ring billigare på ramadan"-plancherna på t-banan, Ibu och Metin, IKEA-människorna. Hemköps nya. A men de flesta. Fett kul.
- Diarré, kom jag på. För det är ändå det som håller en slim n trim. Haha, - fresh n clean.
- Youtube. De e fan hoitbra. Jag älskar det! Man kan liksom hitta allt. Jag ska börja lägga upp mina favvosar här. Alltså på bloggen. Inte skicka in egna videos till själva jutube. Man ska inte ta i för mycket. Annars kanske man får diarré. Hahah
- HAHAHA. De va faktiskt kul.
- Kaffe! Jag har blivit så GRYM på att skumma mjölken med vår skumvispgrej. Så grym att Louise kanske ska få en sån i födelsedagspresent. Hon dricker typ inte ens kaffe. Men då kan jag göra kaffe hos henne OCKSÅ! =D Jättefiffigt.
- Att fuska med sms-biljetterna.
- Den här låten fast inte videon.
Haha joo, det blev en jäkla massa tjat om bajs&bajs i det här inlägget. Höhö. "kiss och bajs" - Bajs och bajs. Fattar ni? Höhöhöhö..ee a gonatt då.
I Love Them Kids
Äe, hoppas det är över imorn.
Har lyssnat en gång till på Loituma. Hahah. Den "rockar". Höhö. Fan. Jag är faktiskt chockad Elsa, att blustjejen har tagit över kavajtjejen. Hon har fått lite stake hon med. Men det är bra. Good for youu, skulle jag sagt.
Kom hem för en stund sen.Var hos brorsan. Har käkat, myst med lilla Bella 2år. Kollat film, läst gonattsaga, och pratat lite med Morris, Gett honom tjej-puss-baciller. Han är 4. Berättade att jag ska åka tillbaka till London, Det har jag inte berättat här. Men nu så. Jag ska dit. Han blev iaf ledsen och sa att jag inte fick..Såhär ungefär lät det.
Pascale: - Jag ska åka tillbaka till London igen. Nästa lördag.
Morris:- Vaa! Du får inte det. Du ska stanna här alltid!
Pascale: - A men, jag kommer ju tillbaka, och så hälsar jag på då och då. Vi kan prata på datorn. Skicka vykort. Eller brev.
Morris: - Brev. När ska du gifta dig med Leo? *Gräver huvudet ner i täcket och fnittrar*
Pascale: -Jag vet inte. När jag blir stor kanske.
Morris: - Du är stor nu..
Pascale: - Jaa, men när jag blir större fattar du väl.
Morris: - *Tyst*...Men.................är du kär i Leo då? *Allvarlig*
Pascale: - Aa.
Morris: - HAHAHAHHAHAHHAH!
Barn är roliga. I love dem kids.
Fiskdamm..
Loituma
Igår rotade jag igenom min gamle dator, som är inne på sina sista år. Ibland ger jag honom för mycket jobb, så han inte orkar med längre. Och då andas han jättedjupt och högt. Då vet man att man ska köra långsammare. Och berätta en sak i taget, annars kan han inte. Igår var det en sån dag där jag undersökte honom. Alla hans filer, hans olika symptomer och så. Det hela handlar om att han är för gammal och hans datorkropp orkar inte bekämpa alla starka virus som attackerar. Immunförsvaret är inte lika starkt som för några år sedan. =(. Stackaren, men men. Sånt kommer hända oss alla, om vi ens överlever fram till den biten. Men det är en annan sak. Jag är glad att gamle dator har funnits och spridit glädje, nöje, nyheter och kommunikation med hela världen.
Han är nästan mitt allt. =)
I alla fall..När jag satt och undersökte honom, så hittade jag ett gammalt videoklipp. Loituma. Hahah. Så jag satte mig och kollade på den. Den är så braa. Jag blir verkligen glad av den, och börjar dansa med axlarna och fram och tillbaka. Se den!
Glasögontjejen i mörkröd klänning är så söt och oskyldig. När hon inte sjunger brukar hon baka sockerkaka. Jag kan se det på henne. Ååa. hon är så snäll. Hon ser ut som tagen ur en seriefigur. Jag vill rita henne. Hon e min favvo.
Hon huvudtjejen med ljuslila kavaj, hon sjunger med inlevelse. Som att hon sjunger en berättelse för oss, och samtidigt försöker spela sexig. Som att hon försöker förföra publiken. Jag förstår ju inte vad dom sjunger. Men för mig ser det ut som: - " Efter showen ska jag piska dig. Eller nåt. Hon är jätteläskig. En medelålderskvinna som älskar sin kropp. En tuff brud som vet vad hon vill. När hon inte sjunger så brukar hon meditera, och kaaaaanske dansa afrikans dans, - för att förstärka sin självkänsla.
Mannen som sjunger, han säger mig inget. Han är som en ful rumpa som bara har en funktion, - att bajsa. En bajsrumpa. I hans fall så bara sjunger han. Fast hans har ändå en stor roll i gruppen.
Kvinnan med blommig blus, jag vet inte. Hon märks inte så mycket. Kavajkvinnan tar liksom över och ÄÄLSKAR det hon gör! Stackars bluskvinnan. Man ser att hon verkligen kan och vill. Men hon syns inte riktigt.
Äe, jag gillar det här.
Vad är grejen med HM?
Åkte med Leo till arlanda.
Tänkte på vilken härlig sommar det varit och att nu är den över. Allt kändes så grått och tråkigt.
Men ville inte hem direkt och dra täcket över huvudet, så jag fortsatte vidare på stan.
Hälsade på min morbror (Elsas fader)på hans jobb...Vi åt revbenspjäll och potatisklyftor-grej. Gick vidare på stan. Försökte hitta nåt fint till mig. Fan jag är verkligen skitdålig på att gå runt på affärer. Och hitta saker. Jag går in, ställer mig rätt så centralt i affären. Och kollar om jag ser nåt fint på håll. Det händer aldrig. Ibland går jag fram och petar på nån tröja och upptäcker typ, en glittrig stjärna på, eller nåt annat onödig hoit. Och så släpper jag den.
Var med Elsa igår i stan. Hon har värsta rutinerna för att gå i affärer. Man ska börja åt ett håll. Bara gå tre meter i taget och alltid sick-sack. A men det är bra. Hon kan sin grej. Hon hittar grejer. Och sen kommer jag och vill köpa samma grejer. Fast då vill inte jag härmas. Och så blir det bara jobbigt. Och så tänker jag att jag borde gå själv och va likadan. Och hitta egna grejer. Men men. Jag har redan shoppat tillräckligt i Usa.
Och vad är grejen med Hå-Em? Alla verkar hitta värsta grejerna där. Jag tycker att det mesta bara ser billigt ut. Köper aldrig mönstrade kläder därifrån, Då kommer man se 15 andra ha likadana. Sannor, Nattor. Lindor och Carror. Jag vill inte ha sammaa som dom. Men jag köpte en vit tshirt utan tryck där det kan stå typ. Im A Rock GIRL på.
Darrell, min brorson, mönstrade den med rostbiffskrydda sen. Så jag har kämpat med fläckarna hela dan.
Sen tyckte jag att jag var värd en Beige kofta från Zaras. Sen fick det va. Jag fusk-smsade en biljett och åkte hem.
AVBROTT - Pappa knackade på dörrn och räckte mig ett glas rom. Rhum från Martinique, som han hittade på Systeme. Så jag gick iväg för att umgås lite. Jag brukar ju i vanliga fall vara så osocial. Och aldrig hemma.
Jag måste fixa mina kläder. Har så mycket som jag inte ens använder. Bara för att jag inte orkar hålla på. Hitta kombinationer och pröva och spegla mig och så. Och blogga om det.
Höhö.
Men istället har jag spenderat tid med min käre. Kollat serier till sent på natten. Varit världens bästa flickvän och kollat på två Fopollsmatcher i rad.
Chämpiuns Lig. Galatasaray och Milan. Eller näe, det var inte Milan. Det var nåt annat lag. Som jag tydligen hejjar på. (Man måste stötta och hejja på samma lag)
INTER!
Hette det.
Iaf så var det här en vecka sen. Men Inter spelade hoitdåligt. Jag hejade på dom i början för att det var min plikt. Men sen var Galatasaray-laget bättre, och då kände jag för att heja på dom för att dom var helt klart bättre och starkare. Men det gick inte. Så "Vårt" lag förlorade och jag blev sur. Fick för första gången känsla för fopoll. Någorlunda. Men jag kunde nästan förstå ilskan och sådär. Jag var värsta aktig och verkligen följde spelet. Typ. Undrade hur dom gör så att gräset är tvåfärgat, Tänkte på alla som sponsrar fotbollen. Playstation, FORD, Canon, En engångsgrej.
Nu vill jag bara fixa mina kläder och packa in dom i min resväska och åka till London jag med. Till Leo. Och till Haily, - Jag hoppas att jag hinner komma till din födelsedag, fira med dig och se din lya och hur du har det!
Två av mina bästa och närmsta och grymmaste är nu där... Resterande e typ en vän kvar. Louise - som Tjillar i sin skokartong. Hon och jag och Viktor brukar hänga. Det ska bli en helt vanlig grej. Att jag och Viktor kommer hem till Lois med lite tilltugg. Och så skvallrar vi lite tills det är daxs att åka hem. Eller sova på hennes soffa.
Höhö. Och såklart så har jag min familj ♥.
Känns som att jag har ena foten på en brygga och den andra på en båt.
Should I stay or Should I go.* Lalala musik.
Nä men i allafall.
U neva no!
Äe, Imorn ska jag lämna Darrell på dagis och sen ska jag styra upp lite grejer.
Hare. HEJ
Identifiering och barndom
Cookie har identifierat tandborsten och bekräftat att den tillhör henne. Hon tog det ganska bra iaf. Undrade varför jag inte köpt en ny och så. Men det var inte min första tanke just då. "OJ FAAN JAG HAR RÅKAT ANVÄNDA NÅGON ANNANS TANDBORSTE! JAG MÅSTE KÖPA EN NY OMEDELBUMS!"
Äe fan. Jag tänkte på mitt eget välmående först. Ärligt talat så sköljde jag inte ens ur tandborsten efter upptäckten. Hahah. Chocktillstånd.
Idag har jag lekt med alla tre brorsbarnen. Det var kul. Fan va jag ville ha ett dockskåp när jag var liten. Jag ägde aldrig ett =(. Dockskåp, de e grymt. Man kan hålla på och leka miniatyrliv. Det var det bästa jag visste. Dockhus på dagis. Men man fick nästan aldrig chans att leka med det. Alltid var det två andra som hunnit före.
(Man få baara vaara tvååå när man leeker med dockhuuuus.) Det är en regel.
Hemma försökte jag bygga ett eget dockskåp. Med mina syskon. Vi använde oss utav böcker. Ställde upp dom på mittsidan. eller så valde man en sida i boken man tyckte var fin, och använde det som tapet. Det blev som små rum. Locket på en skokartong fick vara säng. Kuddlakan fick vara täcke. Och så fick barbiesarna bo i rummen. Det var så kul. Tills något syskon som inte var med från början kom in i rummet och kastade sig över "huset".
Men det glömde man snabbt bort och så var man vänner igen, byggde koja i våningssängen. Fick frukt från mamma. Och kakor. Och så bodde man där tills man tröttnade på den leken.
Åah, vad kul man hade det när man var liten. Fastän man inte ägde ett dockhus.
Apropå barndom och barn och sånt...
I Fredags gjorde jag denna upptäckt på Telefonplan...
Stackars barn som tappat sin godisask på marken. Jag känner verkligen med det barnet. Kan tänka mig hur barnet var glad promenerade brevid sin mamma och vagnen, trallade lite på en sång han eller hon sjungit tidigare på dagis. Blaablaablaa, laa la laa, Och så plötsligt händer det. Allt gick så snabbt och alla godisbitar ligger utspridda över hela marken. Man gör desperata försök till att böja sig och plocka upp dom. Men tåget kommer och mamma har bråttom och säger: "Usch, aja baja, inte ta från marken, smutsigt." Man håller i vagnen. Halvspringer och kollar bak samtidigt. Stackars lilla =(
Det knäppa var att jag upplevde exakt samma sak nyss. För ett tag sen i tvättstugan. Och det här är inget skämt! Jag hade tänkt skriva om godisasken på telefonplan, men skulle baara ner till tvättstugan, hålla Cookie sällskap. Gottgöra henne för det där med tandborsten. Och plötsligt hände det...
Jag tappade en godis. exakt likadan som barnet i Telefonplan hade tappat. Det måste vara fel på godiset. Tur att det bara var bjudgodis jag tappade. Men jag kan lova att det kändes hårt i alla fall.
Tandborsten.
Men det gick inte som planerat. Lade mig i min säng efter att ha kollar på hoitonödiga saker på internet. Typ. Folks playahead. Facebook som jag hatar. Aftonbladet osm jag redan hade läst. Expressen, Syoguiden. A men massa saker. Som var lite, "slöseri med tid" Fast a, slöseri med vadå? Jag har all tid i världen. Hahah, Jag är som en mormor. Som alltid kan vara barnvakt och som kan kamma mina barnbarns hår utan att det gör ont, Som kan baka hur mycket jag vill, ta långa promenader fast jag aldrig gör det. Jag har aaall tid i världen. Höhöh,
I alla fall..
Jag var nyduschad, luktade gott. Jag har kommit på mig själv med att spruta på min Mugler Cologne innan läggdax. Varför? Den luktar så gott! Det är inte så att nån kommer att vakna och ba. Gud vad gott det luktar. Jag undrar vem det kan vara. För alla sover redan. Helt onödigt. Jag ska sluta med det. Bara för att jag bunkrat upp med 15 flaskor betyder inte att jag kan spruta på hur mycket som helt. All ova ma baaryy.
Vidare till själva grejen..
Jag tassar på tå in till badrummet kl 4 på morgonen efter att ha käkat världens nästan godaste sallad som jag gjorde. Med mycket lök i..
Tar fram tandborsten, Klämmer ut lite Tandkräm (Colgate Sensitive for hvitere tänder) Börjar borsta. Men känner rätt så snabbt att tandborsten känns större och annorlunda. Inte som min söta lila tandborste för mina söta små tänder. Tandborsten tillhörde någon annan. Jag nästan slängde den i handfatet som om den vore en spindel. Sköljde ur min mun från alla dess bakterier som nu blandats med saliv och förökat sig med någon annans bakterier och frodats i min munhåla och bildat nya arter som blivit alldeles exalterade över att få fräta sönder emaljen på mina nu stackars söta små tänder som jag försökt skydda från alla onda tandtroll i hela mitt liv.
Än idag vet jag fortfarande inte vems tandborsten var. Men jag tror att det var Cookies. När jag berättade händelsen för mamma, och att jag tror att jag vet vem ägaren till denna stora klumpiga, ljusblåa tandborste är, så sa hon lugnt; - " Ah, men då så, Då behöver du inte oroa dig. Hon använder den inte."
Hon sa det så där harmoniskt som hon alltid brukar låta, att jag slutat tänka på det.
Jag ska se mig bättre för nästa gång.
Vad ska det bli utav Pascale?
Bara skaka mina axlar och säga; GÖÖÖR DET HÄR PASCALE! DU SKA BLI DET HÄR! DU GILLAR DET!
Och så ska jag småskratta lite nervöst och nicka fram ett Ja, och bli det.
Nästan så känns det. Denna tomhet. Längtan efter att bli någonting.
Har precis gjort "intressetestet" på arbetsförmedlingens hemsida som jag gör varje gång jag känner mig vilsen. Dvs hela tiden.
Aa och det blir väl alltid samma svar.
Jag vill hjälpa människor och blablabla.
Ja, självklart vill jag tjäna bra med pengar också. Men jag skiter fan i om börsen har stigit eller ej. Jag hatar politik fastän det är så viktigt. Ekonomi, ekonomi, ekonomi. Jag bryr mig inte. Det är inte min grej. Men jag vill tjäna bra för det. Jag vill ha ett betydande jobb, där folk behöver mig, mig och min hjälp. Där folk blir glada, nöjda. Inte där jag blir hatad.
Jag vill inte jobba på restaurang och servera äckliga dryga gubbar. Jag vet att jag kommer att spotta i deras tallrik.
Jag vill inte "stå till tjänst" för folk. Folk ska behöva mig för rena behov. Inte för nöje. Jag vill vara den som bestämmer. Inte stå under. Jag tål inte kritik. Verkligen inte. Jättedåligt. Det måste man. Men jag klarar inte av det.
Och vad är det som behövs just nu? "Vaaart haar vi den stora eefterfråågan så att säga?"
Och orkar jag verkligen hjälpa andra när jag inte ens kan hjälpa mig själv? Äe, det känns svårt.
Kan nån hjälpa mig?
Hahah, Äe, Jag får inte stressa för mycket egentligen. Jag är ju bara 20. "bara", kan man säga så? Det finns så sjukt mycket att välja på, och jag är lite utav en allätare. Jag har många intressen. Jag vill bli massa saker! Men först, måste jag ha en stadig ekonomi. Det kanske är bäst att jag jobbar och försöker spara pengar varje månad. Det är alltid värt. Då kanske jag hinner upptäcka vad jag mest vill bli. Just nu är det Sociologi som jag mest vill plugga, Sen kommer sjuksköterskelinjen. För jag vill bli barnmorska. Där det verkligen behövs, vid sidan om vill jag bli författare, och konstnär. Och så vill jag bli kriminalinspektör. Och lärare.
Äe, du ser. Jag vill bara bli och bli!
Det är svårt. Men jag måste börja någonstans.
"Man kan inte bli allt, men man kan bli någon."
Serier
Serien börjar. Det är sån spänning. Det var jätteintressant sista S01 E011, man vill inte bli besviken. Detta avsnitt måste vara bra hoppas den är bra.
Japp, då var det avsnittet över. Nästa avsnitt kommer ut den 16e. Söndag kl 03. Orkar jag hålla mig vaken? Ja, det är klart jag ska hålla mig vaken. Man är vaken, laddar ner, chips och cola, och så kör man på samma rutin som alltid.
Det är livet. Jag förstod inte grejen förut. Men sen kom jag med lite i seriegänget. Man blev stolt över mig, över mitt intresse. Men något gick snett. Jag halkade ur, gled ifrån och tillslut var jag borta. Ute. Jag hade förlorat. Jag var ingen riktig seriekrigare. Det visade sig att jag aldrig skulle bli en seriekrigare. Serier var inte min grej. Jag var inte med i gänget längre. Mina avsnitt blev raderade. Jag hade inget att säga till om. Jag blev utanför helt enkelt. Ensam i ett hörn. Lämnad.
- "Du gillar ju inte ens serier"
- "Du kollar ju inte ens."
Jag ville vara med i det tuffa gänget men jag var inte riktigt stark. Jag hade inte klarat provet. - Att kolla på serier hela natten lång. Utan att sova.
Men jag hade varken tiden, datorn eller kunskapen.
Nu är jag tillbaks igen. På stadigare ben. Med för och nackdelar, egna intressen. "Egen seriestil".
Jag ska börja kolla serier igen!
Fast jag ska inte kolla på för många samtidigt. Man kan börja lite lätt. Inte få allt kastat i ansiktet.
Så! Då vet alla vad jag ska sysselsätta mig med om kvällarna.
Tiggare.
För er som inte vet, så är det en kvinna som brukar tigga på tbanerna. Ni har säkert stött på henne nån gång. Röd jacka, stripig råttfärgad pottfrisyr. Grön tröja. A men i alla fall.
Jag gav inga kroner. Jag ger inte pengar till tbanetiggare. I Svärje borde ingen vara hemlös. Tänker man. Jag som person kan inte hjälpa andra. Mina skattepengar går till alla socmänniskor som utnyttjar systemet. Varför ska jag hjälpa till ännu mer?Alla måste kämpa, gör det ni med. Flyktingar som är tvungna att vara här, men som inte får, som Som får gå runt med tandvärk för att de inte kan besöka tandläkare. Dom tycker jag synd om. Men jag tänker inte ge mina sista kronor till alkoholiserade Karin, 54 bokförd i Sverige. Hon kan gå till soc.
"Bra, bra! Skriv att din farfars far har leukemi! Aa, skitbra.
Cookie.
Jag har blivit utnyttjad.
Ska ut ikväll. På syrrans begäran. För annars kommer hon inte in. Och annars får hon inte gå ut.
Jag har inget val. Hon har typ lagt ner liv och själ på att få gå ut idag fastän hon har ett par år kvar.
- "Höheh, a-a-a-a-aaallt har siiin tid. När din tid är kommen, dååå! Dåå du. Då kan du gå ut på diskoteek och roa dig. Men du får vänta liiite till.*Nickar vänligt"
Så skulle en vänlig farfar sagt till henne.
Miss Caramell - Planet Earth dit :
ska du hjälpa cookie att se vuxen ut
...Frågar Haily på msn.
Äe ja vet inte. Jag är ju illa tvungen. Om jag går ut går jag ut för att gå ut.
Inte för att stå och hänga ute med massa Lina, Sanna, Carro-tjejer och vänta.
Då stannar jag hellre hemma och pillar mig i naveln. Eller näe. Det gör jag inte alls. Jag hatar att ens nudda min navel. Eller ifall någon annan skulle göra det. Usch. Ångest. Man får typ en jobbig obeskrivlig känsla. Äe. Fast jag är tvungen när jag ska duscha. Lika tvungen som det känns nu med att gå ut. Men det blir nog kul. Jag ska ha på mig mina Beyonce-braller. Blev lite hajpad för det nu när låten kom. "Lemme öpgreeyd ya"
Vi får alla hålla tummarna på att Cookie får festa ikväll. Och hoppas på att det inte finns arga Birgittor som läser min blogg och ska bli arga på oss ungdomar som lånar legetimationer av ääldre syskon osv. O på alla vakter som verkar släppa in lite hur som helst beroende på hur man e klädd. Äe det offattbart.
Äe dom borde ha bättre koll där inne på diskoteeken också. Om det finns underåååriga i lokaalen.
Paaaareey tunnait!
Ps. Kanye west - Stronger e min bästa låt för tillfället. Fan. Jag vet inte varför jag börjat gilla hopphåpp och arembi. Kanske för att jag varit i engelsktalande länder. Lärt mig språket. Blivit immun. Hört musiken överallt.
Säkert därför.
Kändisnytt.
Vem är snyggingen Pascale umgåtts med på senare tid? Här leker dom i vattnet på Bahamas. Vi alla undrar vem den okände mannen är. De ser ut att vara lyckliga.
Klippt och klart.
Han klippte av det fina håret.
Nu ser han ut som när vi först träffades. Som en 11åring.
Hahah.
Skoja.
Det blev väl fint.
Men bara för att han gjorde det, så ska jag också göra det.
Ska klippa mig nu. Snart. Bara för att.
Fast först ska jag ner till tvättstugan.
hej
Idag var det meningen att jag skulle gå ut. Nästan iaf. Jag fick förfrågan.
Det finns två saker man kan göra då.
1. Gå ut. Låtsas som att man är frisk. Dansa som att man är frisk och ha kul som att man är frisk, och faktiskt känna att man är frisk. Komma hem. Må bra. Vakna upp. Må jättejättejättejäääättejättevärre.
2. Stanna hemma. Gå runt i utslitna röda mjukisbraller ärvda av pappa. Inte äta nånting. Dricka juice. Glömma bort att borsta tänderna. Kolla på barnprogram och gå runt med tom blick.
Jag drog 2an.
En lite rolig sak är att jag tagit emot bilder från New York och Bahamas. Jättefina bilder. Tog emot dom över servern. Höhöh. Äe aså det är tuffa datagrejer som e lite avancerade.
Kan visa upp några imorn
Idol.
Jag Pascale E har kollat på det där som kallas för teve.
Idol. HAHAH.
FAAAN vad dåliga och mobbade alla är. Faaaaaaaaaaan vad dåliga. Jag skrattade högt och bäst åt alla. Förutom åt den vindögda lilla tjejen. Hon var söt och oskyldig. Men jag vettefan me han Tomas Stenborg. Han verkar ha damp fast ändå inte. Jag undrar hur han mår idag. Tv är jättetråkigt, fast de kan va bra när man har jättetråkigt, som jag har, och har haft hela dan. Äe.
Nu ska jag preparera min middag.
Förrätt: Saussison sec
Huvudrätt: Nudls med biffsmak+2vitlöksklyftor+bulgarisk stark krydda
Efterrätt: Colagodis
Dryck: Apelsinjuice från ICA
Dryck 2: Whiskey från mamma
Majs och sås.
Jag har inte satt min fot ute sen jag kom hem från resan. Är sjuk.
Har slängt en filt över fönstret för att mörklägga det lilla rummet som jag just nu befinner mig i. Det luktar vitlök, andedräkt och svett. Tror jag.
OJ OJ JO FAN JAG GLÖMDE! Måste ringa Cookie och be henne köpa nudls till mig. Hon gick precis ut. Frågade om jag ville ha nåt. Jag ville bara ha Colagodis. Men nu vill jag ha nudlar också så jag kan göra nudel+vitlös+stark krydda soppa till mig så det värms i kroppen och blandas ut med whiskeyn som jag tänker svepa och gurgla i min onda hals.
Ja, i min ensamhet har jag börjat, eller a, vad ska man säga, fortsatt, kanske. I min ensamhet har jag fortsatt ägna tankar om kommande dagar. Vad ska jaaag göra då? Känner mig lite vilsen. Liten i världen. Och mållös. Meningslös. Jag hittar inget för mig. Och vart ska man börja leta? Det känns svårt så här, mot ungdomens slut. Den vuxna tidens början. Men det kommer. Det gäller bara att leva som att inget är en grej. Göra det man vill göra.
Just nu vill jag bara äta mina cola-godisar och krypa ner i min varma säng och vara alldeles alldeles liten. Som min brorson. Vi hade ett litet samtal idag vid matbordet.
Pascale: - Har du vart på dagis idag?
Darrell: - *Äter kladdkaka och svarar som att inget är en grej*. Aah.
Pascale: - Var det kul? Vad åt ni?
Darrell: - Mat.
Pascale: - Ah men, vad för mat?
Darrell: - *Tuggar, slickar sig om munnen, kollar bort* Majs. Majs och sås.
Jag vill också gå på dagis och äta majs och sås!
Majs och sås är det bästa jag vet.
LEO.
Först nu såg jag vad det var för produkter. Wave-nånting.
Den första tanken som slog mig var; - men vadå, han har ju köpt fel.
Den andra var; - Eller? Menar han verkligen att han ska wavea sitt hår? Det måste man ju ha kort hår för. Och då föll alla bitar på plats. Duragsen som låg i resväskan låg inte där bara för att ligga. He is going to use them. Väfän! Jag som precis lärt mig att braida och ansträngt mig med blod svett och tårar. Gått igenom eld och vatten för att lära mig "konsten", - så ska han gå och wavea sitt hår och lägga en massa sliskig fettig hårklet i det som är meningen att vara min arbetsbana och min bomullskudde om natten när det är afro.
Leo - du är jättefin i afro, och jättefin i mina flätor! Tro mig. Jag gick inte igenom alll möda förgäves.
Nu är det fortfarande en tidsfråga innan han bestämmer sig för att klippa bort allt. Men det finns fortfarande hopp.
Älskling, don't do it.
+
=
Förresten så gillar du inte ens kletiga hårprodukter.
Mycket mycket finare! Eller hur?
Jet läg.
Jag kan inte sova.
Det är rätt så jobbigt.
Dels för att jag vill sova, dels för att allt känns så tomt och tråkigt+att jag är sjuk.
Men det finns inte så mycket att göra åt än att bara vara.
Så jag ska bara vara.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------
----------------------------
---------------------------------
------------------------------------------
Imorn är det en ny dag.
Tänk ifall jag vaknar upp helt glad och pigg och frisk.
Ifall jag nu gör det så ska jag:
- Gå ner till Centrum och köpa mina älskade Cola-godisar
- Ta en tvättid och arrangera mina alla klädskåp och hålla på.
- .................ehhm.
- ehm.
Ah, det var det folks!
Inga uttryck, inga känslor och inga tankar har jag kvar. Höhöh.
Nu jag snytit mig med samma pappersnäsduk för femte gången. Fast bara lite i taget. Så det gör inget. För när jag ska fräsa så känns det som att mitt huvud blåser upp istället. Det kan inte vara bra. Jag kanske får ploppögon tillslut. Äe, det är inge bra. Jag får helt enkelt ta och lägga mig.
Hemma i Sverige igen.
Och så är man hemma igen.
Till Sverige.
Tryggheten och knäckebrödet.
Men, det har vart en helt klart riktigt grym resa!
Jag kan inte säga vad som var bäst. New York eller Bahamas, för det var två helt olika destinations.
New York - Helt grymt och stort och det finns verkligen nåt för alla där.
DÄR ska jag Alltid shoppa! Jag började gilla lite hipp-håpp musik där eftersom man hörde det hela tiden.
Kanye West - Can't Tell Me Nothing
Bahamas - Thäts Paradise!. Så vackert och härligt! När jag var där fick jag verkligen känslan, att jag måste tillbaka. Fast back to my roots. Till Martinique där jag aldrig varit. Så! Nästa sommar hoppas jag att det är där jag hamnar.
Dessvärre blev jag sjuk sista dagen po Bahamas och är det fortfarande.
Det är på grund av luftkonditioneringarna.
Så just nu har jag laddat upp med:
- Häxbrygd - Gjord på massa massa vitlöksklyftor som ska drickas i ett enda svep. ( Det är bara för att det är äckligt, och sen för själva grejen).
- Ett glas Whiskey - Whiskey är alltid bra! Det värmer och hjälper.
- Multivitamin brustablett kvinna - Jag vet inte med det men det verkar vara bra+att jag är kvinna =P
- Knäckebrödspaket - Mina snacks
- Cosmopolitan US - Skönt att ligga och läsa blaja medan alla andra sover. Jag ska försöka lägga mig tidigt för att komma in i Sverige-rutin igen. Det kommer nog gå bra. Mest ska jag nog sova för det är då man vilar kroppen som bäst.
Jag har ingen lust att vara utomhus ändå. Hur kunde det bli så här kallt på bara 10 dagar? Kneppt!
Men man har ändå njutit så mycket i värmen.
Det räcker. Nu kan jag njuta av min nya garderob =D
AppleBottoms - Rekomenderar varmt till alla big borri gurls out there som har svårt att hitta jeans som passar.
Här har ni. 
Och här är mina nya Beyonce-braller.
Jävligt nicea!
Dereon
