Vad ska det bli utav Pascale?

Jag vet inte. Kan ingen bara säga till mig vad jag tycker om och vad jag gillar och vad jag vill bli?
Bara skaka mina axlar och säga; GÖÖÖR DET HÄR PASCALE! DU SKA BLI DET HÄR! DU GILLAR DET!
Och så ska jag småskratta lite nervöst och nicka fram ett Ja, och bli det.

Nästan så känns det. Denna tomhet. Längtan efter att bli någonting.
Har precis gjort "intressetestet" på arbetsförmedlingens hemsida som jag gör varje gång jag känner mig vilsen. Dvs hela tiden.

Aa och det blir väl alltid samma svar.
Jag vill hjälpa människor och blablabla.
Ja, självklart vill jag tjäna bra med pengar också. Men jag skiter fan i om börsen har stigit eller ej. Jag hatar politik fastän det är så viktigt. Ekonomi, ekonomi, ekonomi. Jag bryr mig inte. Det är inte min grej. Men jag vill tjäna bra för det. Jag vill ha ett betydande jobb, där folk behöver mig, mig och min hjälp. Där folk blir glada, nöjda. Inte där jag blir hatad.
Jag vill inte jobba på restaurang och servera äckliga dryga gubbar. Jag vet att jag kommer att spotta i deras tallrik.
Jag vill inte "stå till tjänst" för folk. Folk ska behöva mig för rena behov. Inte för nöje. Jag vill vara den som bestämmer. Inte stå under. Jag tål inte kritik. Verkligen inte. Jättedåligt. Det måste man. Men jag klarar inte av det.
Och vad är det som behövs just nu? "Vaaart haar vi den stora eefterfråågan så att säga?"
Och orkar jag verkligen hjälpa andra när jag inte ens kan hjälpa mig själv? Äe, det känns svårt.
Kan nån hjälpa mig?

Hahah, Äe, Jag får inte stressa för mycket egentligen. Jag är ju bara 20. "bara", kan man säga så? Det finns så sjukt mycket att välja på, och jag är lite utav en allätare. Jag har många intressen. Jag vill bli massa saker! Men först, måste jag ha en stadig ekonomi. Det kanske är bäst att jag jobbar och försöker spara pengar varje månad. Det är alltid värt. Då kanske jag hinner upptäcka vad jag mest vill bli. Just nu är det Sociologi som jag mest vill plugga, Sen kommer sjuksköterskelinjen. För jag vill bli barnmorska. Där det verkligen behövs, vid sidan om vill jag bli författare, och konstnär. Och så vill jag bli kriminalinspektör. Och lärare.

Äe, du ser. Jag vill bara bli och bli!

Det är svårt. Men jag måste börja någonstans.



"Man kan inte bli allt, men man kan bli någon."

Kommentarer

Kommentera mera:

Namn:
I'll be back

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback