I Skallen På Pascale

Idag var det meningen att Cookie skulle få sin sista behandling
o ta massa massa prover på Karro.
Men hon blev hemskickad, pga brist på sängar.
De hade patienter som de hade räknat med skulle åka hem,
men det brukar ju inte alltid bli så på sjukhus.

Sjukt ändå..brist på sängar i ett i-land som Sverige.
Haha, ah nu lät jag jätte-Birgittig.

Jag hade tänkt åka dit efter jobbet och chilla med henne.
Känna av den sista sjukhuskänslan innan allt är över..
Men det får bli imorn!

Tänk att allt faktiskt är över snart..och att hon är vid liv..
Up n' Kickin.

Att hon igår kom hem från sin första utomlandsresa efter cancerdiagnosen.
Att hon aldrig gav upp med att uppsöka läkare
fastän hon fick åka hem gång på gång utan någon hjälp.

Cookie, Cookie, Cookie!
Finaste, gladaste, STARKA Cookie!
Som alltid ler och är glad fastän hon mår dåligt.

Som drar skämt, även när är nyopererad och helt groggy av mediciner.
Som gått igenom så mycket för att bara vara 19 år.
Min lillasyster.

Gud, vad känsligt allt blev, nästan så att jag släpper en tår..
Hehe!

Ja..ett tufft år har det varit.
Mest för Cookie, o jättetufft för oss andra också.
Men vi har klarat det och det har vi gjort tillsammans.

 

Här har hon opererat in en CVK.

En veningång där man kan föra in medeciner, ta ut blod, ge blod.

Det är som en PORT!

 

 

 

Här har hon opererat bort lite ägg.

Har glömt lägga in dom här klippen, kollar på massa "minnen" just nu.

Fast äe, nu är det dags för mig att gå till jobbet.

Hej på er!