I Skallen På Pascale

Idag är det en sån här dag då man kommer på hur mycket man hatar grejer och allt är jobbigt.
Det är en sån dag då man inte sovit ett piss på flera nätter i rad. Vaknat tidigt. Jobbat. Inte hunnit äta. Inte orkat äta. Och inte orkat vara glad.

JAG HATAR:

• Regn. Får ångest när jag blir blöt om jeansen, blöt om skorna, prickig på glasögonen och krackelerad i ansiktet av sminket.
• Sen får jag mer ångest när jag sitter på tunnelbanan och måste inandas någons stora lurviga blöta hund med sin äckliga långa tunga utsträckt med den äckliga hund-andedräkts-lukten. Det luktar så äckligt och dom hårar så värst och dessutom måste man fan gå ut i jävla regnet och uppleva ovanstående.
• Motstånd. T ex i folkmassor. Då man måste stanna upp och vänta och det förstör min gå-rytm.
• När folk säger Excuse me, till mig om dom råkat nudda mig tbanan. Sjävlklart. Men säg förlåt då istället. Jag talar svenska och det kan man nästan anta eftersom vi faktiskt befinner oss i Sverige och sannolikheten för att jag ska prata svenska är relativt stor. "NÄEE DET GÖR DU INTE ALLS DU SER INTE SVENSK UT OCH VAD VET JAG, INVANDRARE BRUKAR INTE VILJA LÄRA SIG SVENSKAAH!" Kanske just Du tänker nu. Men det det brukar inte vara så med oss i yngre generationen. Sen när blev Sverige såå internationellt att man måste prata med andra på engelska så att dom ska förstå. Jag hajjar inte grejen. Det har hänt mig några gånger nu. En kvinna sa så idag, Ekskjys mi och log mot mig. Hon trodde säkert att jag uppskattade att hon pratade engelska med mig. Som inte ens är mitt modersmål. Men a, vad vet hon om mig och vad vet jag om henne.
• När folk ler mot mig. Inte på det sättet att dom försöker vara snälla, utan på det där "lilla gumman-sättet". Som om man vore utvecklingsstörd eller inte kan språket.
• Och sist men inte minst. Jag hatar när folk pratar med mig när jag har ont i halsen.

Hela den här dagen hatar jag. Kan man säga.
Nu ska jag sova AKA ta en powernap, hoppas på bättre tider, drömma om att pengar växer på träd och att jag ska bli chef när jag blir stor.