I Skallen På Pascale

Min sista visdomstand börjar vakna till liv.
Födas.

Tänk att visdomständerna för mig skulle bli en resa som varat i över 5 år.
Knas.

Men jag är samtidigt glad.
Det är som att tänderna tänkt, E hon smart? E hon inte smart? Och så har jag visat mig vara det iaf.
Varje tand ser jag som en guldmedalj.
Och smärtan är en diplom.

Näei, jag tänker INTE rycka ut dom.
Tänk hur man levde förr i tin.
Då var det ingen snack om saken.

Bilden nedan har egentligen inget med mina visdomständer att göra. Det är ett kort på mig och min vän.