I Skallen På Pascale

Tänker jag skriva och bara börja på nåt.

Halå, ingen har kommenterat min bild idag.
Det tog ändå lite längre tid än vad ett vanligt inlägg hade gjort.

Aja.

Jag tyckte den var kul iaf..
Tycker inte ni?

Jag ligger där med ett annat barn o vi e jätteglada och läser Harry Potter som
jag aldrig i mitt liv läst och aldrig i mitt liv kommer o läsa.

Eller a, jag ser ju inte så jätteglad ut, bara lite.
Lite fundersam.
Som att det luktar prutt.

Prutt är ett ord som jag kan börja skratta åt om jag hör.

Eller läser.

Kolla..

Prutt.


Hahahah!



Fattar ni inte grejen?


Det är ett ord som bara är.
Det bara lockar fram ett skratt.
Så är det iaf för mig.

Apropå ord.

Igår lärde jag mig ett nytt ord på jobbet.

"Göökns"

Gherkins, stavas det.
Ni vet, saltgurka.

ASÅÅ!..
JAG RYSER NÄR JAG HÖR DET DÄR ORDET!
Speciellt med den fula brittiska accenten också.

Pascale: - You like ål the sälads?
Costumer: - Öuuum..nöu, jöst sum tomAAtöuwz...sum öniönz........hmm..änn sum gööööööööööökns!

Brrrr! Just i den stunden som jag hör det så ryser jag.
Jag får helt enkelt ångest av det här ordet.

Det känns bara...så fel.
Vet inte om det är för att det påminner om gurka - på svenska alltså.
Och då får jag det till gurkiner och det fattar ju vem som helt att det är jobbigt.

Och jag fattar inte varför alla beställer dom här gurkinerna.
Det är nog bara för att irritera mig.
Alla ska ju ha det.
Det är värsta trenden här.

Idag var det en tysk som kom in...och när han sa ordet...då rös jag ännu mer.
Han sa det liksom. Snabbare och mer självsäkert och som att inget var en grej. - Görkns.


ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH det är så fel fel fel!