I Skallen På Pascale

Idag, har ah, det har vart en bra dag.
En familjedag.

Jag har inte satt min fot ute.
Inte för att det är särskilt ovanligt för mig.
Påminn mig förresten om att jag inte tycker det är kul att clubba längre.
*Pause.

Gick iväg till köket.
I jakt på det perfekta matintaget.
Det blev salta pinns.

Salta pinnar det är ändå sådär, ah en god grej liksom.
Det är bara att ta.

Jag tror aldrig jag aldrig riktigt känt mig sugen på salta pinns.
För dom känns så oskyldiga och ah, dom bara är där!
För att tillfredställa.
Som ett 5e handsval.
Man har inte uppskattat dom riktigt.

När man inte är sugen på choklad längre.
Och absolut inte på hoipps.
Det är där salta pinnsen kommer till användning.

Lite blygt ler dom mot dig där i skafferiet.
Lite längre in.
Dom är där, men dom sticker inte ut.
Äe, salta pinnar det gillar vi.

För tänk er, chips, ah, dom kommer och går.
Det är nya smaakeer, dom ska alltid uuut, dom har alltid brååttooom.
Äe, men det känns liksom som att dom skapar kaos.

Chokladen, den är också sådär lite fin i kanten.
Lite falsk.
Just "Shokladen" är fan värst!
Det är den man stör sig på.
"Hokladen" däremot, han är lite mer chill.
Lite mer avslappnad.

Men ändå, choklad kommer alltid vara choklad.
Man kan vara sugen då och då.
Precis som med chips.

Men vem fan tänker någonsin på hur salta pinnen mår?
Mm..tänk på det, kära vänner.