I Skallen På Pascale

Och så var det läggdags.

Cookie och jag är ju numera roomies som jag tidigare berättat om.
Eller ah, hon är lite nomad.
Vi har ett "extrarum" här hemma.
Men hon sover bara där när hon känner för det.
Eller om vi bråkat.

Men ibland regrederar hon och då är hon min lilla.
Man vet inte riktigt när det sker.

Man förstår bara just i stunden
För då klampar hon in här med sitt täcke och slänger den på sängen.

Hahah, man vet liksom aldrig.
Det är sådär, jaha, inatt sover jag ensam..Inatt sover jag inte ensam.
Vissa gånger kan hon komma mitt i natten
helt ur tomma intet och lägga sig bredvid en.

Nu låg vi här mysigt båda två, jag skulle visa en grej på internet.
Småtjatade lite på någonting hon gjort.
- " Hallå, älska mig." Svarade hon snabbt, nästan avbröt mig.

Hahah..
Hur kan man säga så så ostressat?
Från ingenstans.
Och då kan man ju inte göra annat än o älska henne.
Det blir nästan som att hon ifrågasätter om man verkligen gör det eller ej.

HAHA nu lade hon sig brevid mig och ba:

Cookie - "Shit vi ba älskar varandra."
Pascale - "Näe det gör vi inte. HAHA."