I Skallen På Pascale

I did it again...

Denna gång live.
Hängde med Leo och kollade på fopoll.



Här satt jag på läktarn tillsammans med Ove, Ragnar, Åke o alla andra från kommunen och stöttade hemmalaget som tyvärr förlorade. Mycket tur från bortalagets sida där mot slutet. Höhöh. Dom hade riktigt bra med tur där i slutändan.  Äe men det var inte så bra spelat idag. Vettefan vad som hände. Bättre lycka nästa gång grabbar! Höhöh.

Leo hade tyvärr glömt sin sittdyna. Han brukar kriga med att följa laget på hemsidan, se hur det går för dom. Per hade aldrig lånat ut sin bruna manchesterdyna, så vi fick sitta direkt på bänkarna. Att kolla på matchen var ju ändå viktigast så att säga.
Haha, Per. Det är en påhittad person.
Men jag vet att han finns där i publiken.
Han missar aldrig en match där kommunens fotbollslag spelar.
Han är 62.

Men det var lite trevligt ändå.
Vädret var på gott humör och spred glädjen vidare till oss andra.
Sen åkte vi o grilla på klipperna. Alltså Leo och jag. Per var inte med.
Det var fett mysigt.
 


Äe, grilla de e grejer. =)
De ska man göra.

Jag har en ny favoritlåt.

Voicemail - Bring Yuh Body Come






I lördags vare typ uöuw tjejkväll hemma hos kusin Elsa. En massa snack om typ killääär o typ skoor o sånt. Vi drack lite vin o sånt o hade det sköj. O i fredags var de uöuw tjejkväll aka bara-vi kväll hemma hos Lois o sen vidare upptåg lite här o var. Höhöh. 

Nu ska jag städa och renovera mitt rum, typ. Sätta upp nya gardiner eller nåt.

SKAPA en förändring.

Det behövs såhär dax in på sommarn. Sen ska jag leka med mina så brorsbarn. Eller hur man nu säger.
Sen åker jag iväg och jobbar e pa timmar.
Höhöh. Sen sen sen o sen....yadiyariyari.
Det är nästan så att jag har saknat de.
Att spana in min favoritgubbe på jobbet.
Han är så söt. 
Och ensam. Han har alltid pause.
O e jättesmal ser ut att gå mitt itu när som helst.  

Han äter alltid äppelbitar utspridda på en metrotidning. Och så läser han. Han bara läser o läser o han är inte vän med någon och han har nog aldrig sagt ett ord i sitt liv. Men han är säkert snäll. Jag kan nästan erkänna att jag beundrar honom. Undrar om han har familj..säkert en avlägsen brorson som han aldrig har kontakt med. Stackarn.
Man vet ju inte om han har det bra eller ej. För han har inga ansiktsuttryck. Fast jag hörde honom hosta en gång. Jätteförsiktigt och tyst. Som att han skulle gå i bitar om han hostade en ton högre. Äe, han är allt bra söt. Har en bild på honom, det kanske är lite riskabelt att lägga in den med tanke på att det är olagligt. Men jag tar den risken.

 

Den här storleken blir bra.. Äe nu ska jag gå och göra lite nytta i hemmet. Hej.