I Skallen På Pascale

Efter lite om och men är jag tillbaka i Sverige.

I helhet handlar det om att jag är mörkrädd och inte vågar stanna ensam i lägenheten när Linus, Gengsta, Leo och soffkillen är och firar jul med sina familjer. Inte bara för mörket. Utan också för ensamheten. Så fick jag ångest och blev alldeles liten.

Så nu är jag här. Hos mamma och pappa. Och det känns lite skönt må jag säga.

Min beställning på knäckebröd och cola-godis verkade inte gå igenom.
Dom ville bara köpa det första gången jag varit iväg och kommit tillbaks, nu är det inte lika roligt längre.
Så, a gurl garra do wharra gurl garra do aka jag gick ner själv. Först till ica, sen till godisfabriken. Allt går bra på ica, jag tar min grej, gör min grej och går ut.

Väl inne på godisfabriken känns det lite osäkert. Mattan ligger inte som den ska, det är nya godispåsar..ah, men allt känns bara, skumt. Jag tar mina steg mot godishyllorna, raka vägen till mina cocacola-godisar och möts av....

Både ovala, och MER ovala godisar och det stämmer inte.


Först tänkte jag NÄI!
Sen tänkte jag vänta..
Sen tänkte jag Gräddcola..
Sen tänkte jag pröva.


Så jag försökte sortera och plocka bara dom riktiga godisarna först, och sen 2-3 av dom avlånga godisarna. Det kan ju vara så att dom gjort en NYARE variant. Och jag ville inte vara en fegis.

Väl ute ur butiken plockar jag snabbt upp en avlång en, och bryter den på mitten. Det är brunt där i och jag luktar på den och det luktar äcklig gräddcola som bara mormorar brukar bjuda på och som man inte ens vill ha men som man tar bara för att det räknas som godis.
* Piuw, tur att min mormor åtminstone bjuder på jordgubbskarameller.