I Skallen På Pascale

Idag har jag putsat piano. Om nån vill veta.
Det var det bästa jag har vart med om under hela dagen.

När jag stod och putsade, så kom jag att tänka på - att det faktiskt var FÖrsta gången, som jag putsat ett piano.
Det är ju inget man gör varje dag precis. Och lent var det. Plan yta. A det var det roligaste på hela dan. Sen har jag karvat tuggumin på en heltäckningsmatta som luktar sprit och snus. Det var inte lika kul. Sen mötte jag en god vän. Sen åkte jag tunnelbana. Ah, det gjorde jag i början också, innan det här med pianot. Fast det var inte lika viktigt. På tunnelbanan var jag jättesnuvig, och visste inte vad jag skulle göra av snoret. Jättejobbigt. Det känns så jobbigt att dra in det igen. Då blir man som, tillbaka på ruta ett liksom. Och sen envisas det igen.

Äe, vintertider. Jag var i alla fall inte ensam. Alla gjorde som jag. Förutom en tant som hade en näsduk. Av tyg. Varför? Så äckligt. Och jobbigt. Jag kan inte tänka mig att torka mig i tyg. Känns konstigt. Som att torka sig i en gardin.
Sen vek hon i allafall ihop duken med snoret i och stoppade ner den i handväskan som att inget var en grej. Jag undrar om hon tvättar den efter varje användning, bland andra tyger i hemmet. Handdukar etc, som hon sedan manglar och håller på med. Eller ifall hon låter den torka. Låter Det torka in, och sedan är den som ny igen.



Det hade jag gjort.


Haha.


Näe, för jag hade ju inte använt tygnäsduk, sa ja juuuuuuh.


Aja, det märks att jag har brist på aktiviteter. Nu ska jag göra lite nytta. A.K.A Badaaa, Måla mina naaglaaaar, Kolla mina seerieeer, spela daataspeeel. A men ni vet. Det viktigaste.