I Skallen På Pascale

Ibland, mycket sällan,
kan jag känna att jag är värd att få läsa en tjejtidning.

Jag kan stå i kassan på Ica med ett paket smör och snabbmacaråni,
och bara känna att, äe, idag borde jag få läsa en tjejtidning.

Jag går ur kön, ställer mig vid tidningshyllan.
Står länge och kollar.

Vilken tidning lockar mest?
Vilken tidning får man en liten present med ?

Man väljer tidning.
Kollar priset. 49.50 FEETT DYRT!
Men man tänker att 50 spänn vafan de e typ en öl på krogen och det kan jag vara utan.
Och jag vill ändå veta hur DRÖMRUMPAN BLIR MIN.
Går hem lite glad.

Kommer hem..glömmer bort tidningen och håller på med annat.
Sen sitter någon annan och läser din tidning.

DIN tidning som du valt, som du köpt.
Som du kämpat och till och med tagit den som låg näst längst bak för att
minska chanserna att någon annan kan ha bläddrat i just den innan dig.

Och så bara, är det någon annan som läser före dig.
Det är ganska jobbigt.

När jag tänker efter så är det FEEETT jobbigt.
Inte på det snåla sättet att ingen ska få leesa min TI-NIng!
Utan de där att det känns som att nån gått in på din integritet på något sätt.

Jag får ångest.

Tänk ifall personen som bläddrar i min tidning läser helt koncenterat,
och helt fritt drar ut tungan lite fult me underbett samtidigt som denne för
handen mot munnen..
och lite hastigt slickar på pekfingret...

Munnen dallrar till i slowmotion och man bara står där
och ser vad som händer och allt blir bara sådär:

"Nooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooo-o."

Sen tillslut får man sin tidning, suckar besvärat och stänger in sig på sitt rum..
Kollar efter jobbiga fingeravtryck, små fingerskrynklor
som uppkommit efter att man vänt sida lite hastigt.

Men man orkar inte tänka så mycket på det,
utan försöker koncentrera sig på innehållet så gott det går.

Man kommer till mitten av tidningen, läser, bläddrar obehindrat,
ler lite för sig själv..bläddrar lite mer och kommer till sista sidan.
Där stannar hela ens värld upp..

Någon har löst korsordet.
Korsordet som du aldrig ens hade tänkt lösa.
Ändå är det jobbigt.

Då vet man att tidningen verkligen är använd.
Den är så använd det kan bli.

Eller som när det på framsidan av tidningen står:
"WÖUWÖWUÖWU du FÅR J-Lo's nya parfymdoft."

Så har någon tagit upp den där extra tjocka sidan som glänser så fint,
och redan luktat bort all lukt.

Men hela själva grejen med tjejtidning är att när man läst klart den blir det sådär..:
Jaha? Vad lärde jag mig nu då?
Vad gav det här mig?
Hade inte min rumpa redan haft lite potential
att bli en drömrumpa så hade det där lyfta-benet-som-en-kissande-hund-tricket aldrig funkat.