Gymdepression.

Ah, jag har fått typ..gymdepression.
Jag vill verkligen gå och jag har typ ångest för att jag verkligen vill gå.
Och det jobbiga är att jag verkligen KAN gå också.

Det är inget som hindrar mig.
Näe, det är inte det.

Om det är något som skulle hindra mig, eller få mig att inte gå, så är det att jag inte har åkkort.
Näei, jag tänker inte handla det.
Jag tänker planka till den dagen jag åker fast. Det har aldrig hänt.
Det är ändå lite spännande faktiskt.
När jag kommer ut i den fria världen efter att ha plankat, då känner jag mig jättebra till mods.
Att jag lyckats ännu än gång.

Så vill jag känna med gymmet.
Att jag lyckats ännu än gång.

Men då borde jag kanske ställa ifrån mig min kopp med vin nu.
Rött. A, jag vet. Helt ostressat. Det fanns ingen saft.
Fast ett glas rött om dan är bra för hjärtat.
Så det är ändå bra att jag tar det här nu.
Jag måste ta det.
Hahahah.

Aså åååh!
Varför finns det ingen jävla deadline för?
Att jag MÅSTE stressa iväg till gymmet innan mitt passerkort går ut eller nåt.
Så att jag verkligen går.

Jag kan liksom träna 24.
Vilken tid på dygnet jag vill.
No, excuses
Igår var jag hoitduktig.
Jag gjorde libanesisk bulgursallad.
Åt feett nyttigt.

Idag ringde brorsan o ba: - "Hej, får jag låna våffelhjärnet?"
Och där sprack min rosa bubbla.
- "VÅFFLOR?! A JAG KOMMER MED DEN!"

Och så bara....a......
Nu har jag ätit våfflor också.


Hade jag bott med min käre man nu så hade detta aldrig hänt.
Vi hade peppat varandra och jag hade lagat
nyttig libanesisk sallad till oss och vi hade ätit knäckebröd
till mellanmål och countrycrisps på helgerna för att festa till det lite.
Men nu får jag klara det här själv..

Ah..det får jag..

För hemma hos min familj så äts det alltid fettig mat.
Grillad kyckliiiing, antrekåå, friterade potatisklyfter..
Fransk rumpluktande ost, färsk baguette....Mycket såser, mycket grytor..
A, men allt för att man ska misslyckas som hälsotjej liksom.

Dom står och steker fläskkotletter och lyssnar inhemsk musik och har sig..
medan jag trängs med en liten kastrull med bulgur på spisen
och kollar runt med besvärad min och underbett..
Med mössa på mig och min gamla hej-jag-gick-i-Brännkyrka-tröja.
Så att jag inte ska lukta stekos.

Faan..kan inte ALLA bara leva hälsosamt samtidigt och inte dricka coca-cola framför mig?


"- Man lever bara en gång, Pascale..Skål." - Säger farsan..
Mohaahaahaaaahh.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
så vaknar jag upp ur min dröm typ. Som egentligen är verklig.

Kommentarer

Kommentera mera:

Namn:
I'll be back

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback