I Skallen På Pascale

Idag, dear friends, har jag varit på arbetsintervjuv.
Men jag kan inte säga att det gick bra förrän jag fått jobbet,
dvs OM jag ens får det.

Det var faktiskt min första riktiga arbetsintervju i Sverige.
Alltså, jo, jag haar ju jubbät här tidigare, på en del ställen.
Men då har det varit lite kontaktigt och bara slappt.
Så där aa när kan du jobba aaa kom in då och då hejhejhej tjatjatja.

Gick förbi vardagsrummet nyss för att hämta mitt te och knäckebröd.
Visste inte att jag skulle fastna här höhö, men tänka sig.

Skällde ut mamma för att hon lämnar choklad liggandes på soffbordet.
Eller a, det gjorde jag inte.
Nu lät jag nästan som en svensk tonåring.
Hahah, ouups, så får man inte säga!
Men a jag tänkte mer så där:
Meeh halååa mamaaah!!?
Asåå mammah du fattar ingenting!!
Jag hatarej!!

Eller lite sådär usaigt. Fuck yuu maaam!

Jag skäller alltid ut på skoj bara, för då kan man säga "skoja!"
Hahah, GOT YA!
ifall man skulle få onda ögat.

Idag var jag i Karlaplan och promenerade.
Stod och åt coca-cola-glass i solen utanför en second-handbutik.
Aså fan.
Jag trodde att själva grejen med second-hand var att
det ska vara billigare än andra butiker just för att, aa, det är second-hand.
Men näei, nu ska second-hand-vara dyrare än vanliga nya kläder.

Dom hade liksom skor från Scorett i fönstret som kostade 599 spänn.
Fan, så dyrt är inte Scorett?
En liiten prissänkning kunde dom gjort iaf!

Vad är grejen med att köpa skor som någon
redan använt med sina svettiga svamp-och vårtfötter i
till samma pris som man kan få för ett par splitternya?

Äe, jag förstår mig inte på sånt.
Men det är väl det här nya "vintage-stilens fel".

Men a, jag har ingenting emot second-hand annars,
och inget emot vintagestilen och inte heller något emot scorett.

Tycker bara att second-hand-butikerna
tror för mycket om sig själva nowadays.