I Skallen På Pascale

Jag var uppe med tuppen idag, fast egentligen inte tuppen, utan alarmet.
Äe, så kul ska vi inte ha det.
Höhö.

Vaknade faktiskt 8 idag och åt frukost med min lilla kompis på 4 år.
Gröt.

Sen promenerade vi i solen till dagis.
Vi hade båda två våra snabba skor på oss.
Men det räckte tydligen inte.
För när vi kom fram några minuter för sent
hade dagisfröken väntat på honom för att de skulle till parken.
Så hon bara tog honom i handen, nickade hej då och gick iväg.

Jag blev lite sådär HALÅ! Min brorson!
Ska jag inte ens få ge honom en puss o kram och säga att vi ses på eftermiddagen igen?

Dumma opedagogiska dagisfröken.
Jag blev faktiskt ledsen..
Stod kvar som om jag vore barnet.

"Vill du ha din keps på dig?" Hörde jag henne fråga min Lil' D på håll.
Han skakade på huvudet och hade säkert underbett,
men det såg jag inte eftersom de var med ryggen emot.

A, så var det med det.
Jag promenerade hem och kom på att jag faktiskt hade hoitont i knät.
Eller a, hoitont var väl o ta i, då hade jag märkt det så fort jag kom ut i det fria.
Men a jag hade ont iaf och har det fortfarande.
Borde väl slow down på gymmet lite.
Mitt knä är ett problembarn.