Kamratposten och good old times.
Hahah..rätt kul.
Hade glömt det.
Det betyder alltså att folk som heter Maria är störiga för mig.
Äe, nu ska vi gogla maria och se vad som kommer...
Det var rätt svårt..det kommer ju upp en massa marior,
men jag kan inte hänga ut nån och säga att just denne är jobbig..
Men jag tror ändå att ni hajjar måoden med maria-tjejer.
Själva grejen med att jag säger Maria, är att det är ett så pass vanligt och tråkigt namn.
Ett namn som inte sticker ut, det bara är där och har alltid varit.
Och det är ett typiskt namn på en "vanlig, tråkig"
tjej som är duktig och typ. Går till stallet.
Hahah, just det..när jag var typ 9 år prenumererade jag på KÅPE. KP.
Jaaa det gjorde jag!
Och det gjorde ni också så sluta spela.
Om det nu var så att ni inte fick prenumerera så läste ni den på bibblan i skolan.
Man var jättenyfiken på de där sidorna där dom
pratade om puberteten och folk skrev in brev typ.
"Hej kp! Min snopp är bara 4 cm, är jag onormal?
Orolig 13åring."
Eller typ..
"Hej kp världens bästa tidning. Jag har en knöl i mitt bröst. Vad kan det vara?
Sandra, 12 år"
Iaf, i Kåpe fick man en gång en poster på en häst i mittuppslaget.
Jag har aldrig varit en hästtjej så, och jag vet inte vad som flög i mig..
men jag satte iaf upp den här postern på väggen.
Ah, men för att pryda.
När min äldsta brorsa en gång kom in i rummet
och såg min poster..så rev han sönder den.
Han är tio år äldre än mig.
Han värnade för mitt bästa.
Hahah.."han ville bara väl."
Haha, minns ni dom som ville ha brevvänner?
"Hej, mitt namn är Mathilda, jag är en tjej på 11 vintrar.
Jag söker brevvänner helst i åldrarna 11-13.
Hahahah..
Fan vad oskyldigt allt var innan internet blev stort..
Msn och hela köret.
Brevväxling liksom!
Hajar ni den måoden?!
haha ja, jag kommer ihåg den där postern, det var typ ett porträtt på en svart häst haha. hingst
Jag veet, shit kommer ihåg att man typ slogs för vem som skulle låna tidningen först på biblioteket. Och knep och knåp, det var lite hysch hysch med det, man gömde sig typ och läste dom sidorna. Sen kom det ju ut böcker som bara var Knep och Knåp.
Gamla tider..
Jag brukar alltid säga att jag heter Maria när jag inte vill säga mitt namn till folk som kommer fram till en och så. Det är nog för att det är så pass vanligt och det är det första som kommer upp.
Åh. När jag läste "Maria" var faktiskt det första som dök upp i skallen på mig en Maria som gick i min klass på mellanstadiet typ. Hon hade brunt hår i hästsvans ALLTID och så hängde hon på stallet och sen sa hon aldrig ett ord. Guwd. Vill typ sparka henne i ansiktet.
Jag prenumererade dessvärre inte på KP, men jag önskade bergis att jag skulle få göra det. Hah, skulle jag kunna göra nu nästan för den delen. Jag prenumererade på Frida. Haha. Allanballan.
Brevvänner hade jag ett helt gäng av. Så värdelösa brev. Typ "Hej. Hur mår du? Jag mår bra. Vem är du kär i? Jag är kär i en i min klass som heter Johan men han är kär i Linda. Vad ska du göra på jullovet? Hejdå" sen fortsatte det så i all evinnerlig tid.
Jag försökte mig förresten på det där med att vara häst-tjej, för det låg så bra i tiden då liksom. Men det blev inte min grej ändå. Mina försök gick ut på att jag typ ritade hästar så fort man skulle rita något i skolan och låtsades vara intresserad av att få börja ridskola och sånt. Men min käre mor genomskådade mig, hon frågade bara "Vill du verkligen gå på ridskola?" och tittade på mig allvarligt. Då fick jag kalla fötter och sa nej, jag ville junte.
Det kan väl förresten aldrig funnits något gott i häst-tjejer? Nu när jag tänkter tillbaka på dem var de alla bitchasses, de som senare växte upp till att bli Elin, Carro och Jossan liksom. På ett dåligt sätt.
