I Skallen På Pascale

Fan, jag måste få klaga lite.
Det är ju trots allt min blogg och den kan förvandla till exakt vad som helst.
Tjatmur, Skojmur, klagomur..

Ah, det är ju lite som på vilken måod man är i.
Det är ju ens känslor som står på spel aka internet.
Hahah, skoja. Nu ska vi inte gå till överdrift.

Ok, men det här jag måste klaga på har
inget sådär med psykiska känslor att göra, utan mer åt det fysiska hållet.

Jag har haft ont i armen hela dan.
Det känns som att den är avdommnad.
Typ, ah men inte att det gör aj-ont utan mer att det är störande och ångestfullt.
Den är liksom bara där och känns jobbig.
Undrar vad det kan vara..

Mi madda säger att det kanske är nån nerv i nacken
som strålar sig nedåt i samband med min lilla förkyldning.
Kanske är så, kanske inte.

Upp till hypokondriker-jag att avgöra.
Aj, nu kändes det igen.
Det liksom bultar av..avdomnad.

Tänk ifall min arm sakta men säkert håller på att ruttna
och det är själva avlossnandet som känns?

Träningsvärk är nästan helt uteslutet.
För er som..tror att jag tränar!
I was faking all the time.
Hähä.

Nä, men träna har jag inte gjort senaste dagarna pga sjukdom.
Det är faktiskt livsfarligt.
Jag har inte lust att kollapsa på benpressen liksom.
Tänk hur det hade sett ut.
Mä huUÖvöde mällan beeana va!

Aja, nu ska jag klä på mig lite och ut och dansa med min avdomnade arm.
Jättedumt ja usch och fy dumma mei, nej jag ska inte komma och klaga ifall jag blir mer sjuk jag vet.
Man lever bara en gång, dessutom kan man ju behöva lite frisk luft.

Blir jag plötsligt WOW JÄTTEJÄTTESJUK FEBER IGEN
då ere niinuu nii nuu nii nu rakaa ambulansvägen hem.