I Skallen På Pascale

Shit, nu när jag kollar på min statistik så känns det ändå
som att jag har en skyldighet att blogga för er.
Inte för att jag har såå jäkla mycket folk här.
Men jag har mina fasta besökare, som skulle kunna rymma ett klassrum på högstadiet.
Det kanske skulle vara liite trångt ibland.
Men ett klassrum hade ändå rymt.

Varje människa är ändå en människa, och det gör mig lika glad varje gång någon läser.
På sistone har det faktiskt hänt FETT roliga grejer som jag verkligen vill skriva om,
men inte kunnat, pga, ovälkomna läsare så som arbetskamrater och chefer typ.
Ibland mamma och pappa.
Hahah...skoja bara..mamma kommer klicka in här
precis VARJE dag nu bara för jag sa det här.
För att kunna läsa mellan raderna typ.

Jag får typ skaffa en ny lösenordsskyddad blogg där jag får skriva av mig
och låta er som vill och inte heter typ Lars-Erik Haraldsson få hänga mäd.
Eller så får jag bara knipa igen och låta fingrarna klias..
Eller så får jag bara vara helt icecold och såär fuck u, u aint got shirro-mee!

Äe, jag vet inte.
Vi får se. men nu måste jag faktiskt gå på riktigt.