I Skallen På Pascale

Gröt är så bra.
Porridge.

Det är så lätt att laga.
Och man blir faktiskt mätt.

Det är helt oansträngande också.

Man behöver inte ens tugga.
Fast det kom jag på när jag tagit min sista tugga.

Jag ba: VÄNTA! Vad håller jag på med?

DID I JUST CHEWED MY PORRIDGE?

Heeeeeeeelt onödigt.

Man behöver bara skeda upp lite gröt,
- här kommer det värsta, anstränga sig för att lyfta armen, - och gapa.
Sen får man gagga hur mycket man vill och se uttryckslös ut,
tills man bestämmer sig för att svälja.
Och här har jag gått och tuggat en massa i onödan.

Det är skitenkelt.
Perfekt slö mat.

Det känns nästan som att man blir matad när man äter gröt.
Man liksom matar sig själv.

Man matar inte sig själv med pagettiköttfärssås?
Man matar inte sig själv med plättar?
Man matar inte sig själv med gryta?

Näe, smaka bara på orden.

Vad man gör är att man matar sig själv med gröt.

GAGAGAGAGA.
Äe, gröt det gillar vi.

Visste ni att gröt är svindyrt i London?

I Sverige a vad kan det kosta, 9.90 på ica?
Här kostar det typ 30 spänn.
Och då får man det i ett jättelitet paket.
Som om det vore delikatess.
Eller så kommer dom i ett smalt cårnflakespaket.
Helt rändom.

Men a, det är det värt.

NAu ska jag sova.
Haha, det blev NAU. Aggressivt och lite tyskt.
Jag ska sova och imorn är det en ny dag.
En bättre dag.
Iraq betre.

Och jag ska sola på det fina stället här nere, det är alldeles nytt och fräsht.
Jag kommer må mycket bättre inför fotograferingen på torsdag.
Tjejen som jobbar på solariet är rysk och pratar nonstop i telefon med sin ryska kompis på andra linjen.
Hon har vinröda streckögonbryn, och läpparna markerade med samma penna.
Allt-i-allo hahah.

Men jag gillar henne.

Aja, nog.

Hejs.