I Skallen På Pascale

Ananas y cåcås.

Bajs.
Jag är trött och kissnödig.

Är för seg för att skriva och hålla på.
Amma just let u know im alive.

Det är en seriös verksamhet det här.

Brb kiss.

......................................

A, så.

Idag har jag jobbat.
Var mest irriterad på två arbetskamrater.
Ena är too slow andra är too fast.
Och båda ställer bara till med trubbel.

Han som är too fast han stressar för mkt så att han tar emot och gör fel beställningar.
Och så står balkantjejen och bara fnissar och är allmänt mobbad. Ni som hängt med länge vet att jag hatar sånna människor. Jag vet att "ja, det är mitt eget folk". Men fan vad balkantjejer är jobbiga.

Och det finns bara två typer.
1. Dom hårda YIEESS NO-balkantjejerna som vet vad dom vill. (Dom är helt ok faktiskt. Som att inget är en grej.)
2. Dom här klumpiga, jobbiga som gör allt fel och vill gråta och låter sig själv tryckas ner.

Från min familj är vi nr.1.
Jag tål inte nr 2erna.

Hon som e too slow e too slow bara och ska fnittra och göra allt fult och jobbigt och för långsamt.
Jag vet att jag är ny och så.. då ska man lay low lite med o snacka.
Men jag har alltid haft det där i mig, - att bossa runt och klaga.
Och nu gick det faktiskt inte att hålla tyst.
Jag märkte själv att jag höjde rösten lite.
Sen var jag tvungen att vara extra snäll.
För att jämna ut.

Jag låter hoittjatig.
Men a jag är jättesnäll och rolig egentligen.
Tycker bara att när man jobbar i grupp
måste man jobba ordentligt.

Det ear somm ätt slags sammspel!
Föfan.
Annars trycker man ner hela gruppen.

Ps. En rolig grej är att ena tjejen där på jobbet är polsk, och hon uttalar tonfisk - tuna så här: "Tjona."
Så en nyimporterad ghandi-kille har lärt sig fel.
Hahah.
Låter roligt när han pratar med sin ghandi-dialekt på balkanvis.

Aja, det var allt för idag.
Kanske.
Nu ska jag sova i fosterställning med luvtröja.
Det är nästan det bästa jag vet.
Efter att bossa runt.