I Skallen På Pascale

Jag gick ut här nere på vårt centrum som består av en lång gata,
för att promenera och handla lite på apoteket.

Medan jag väntar på Leo går glider jag runt lite i alla affärer.
Poundland och så.

Aså vårt centrum e verkligen hoit-bra, tänker jag.
Här borde vi handla oftare, och kanske spara pengar.


Jag köper det jag ska och lite till.
Ska köpa en mopp hos Pakisarna.
Dom står ute i en stor hink, så jag går ut ur affärn, hämtar en och kommer in igen.
Då har det från min mopp hunnit rinna äckligt svart regnvatten på min hand och jag säger till butiksmannen att jag inte vill ha den och frågar ifall dom möjligtvis har moppar INNE i affären.
Pakimannen ropar............

- ÄBDUL! Och Äbdul kommer ut.

Dom skriker lite till varann och kommer fram till att dom inte har några moppar liggandes inne i affären FASTÄN jag vet att dom har det för det brukade dom ha tidigare.

Dumma, jag tänker inte handla hos er mera.
Det är ni som förlorar på det.
Jag köper inte en smutsig mopp för att göra rent mitt golv.
Men jag köper iaf Shower Curtains, för det behöver vi.

När vi kommer hem är vi glada och ska sätta upp dom nya duschdraperierna.
Vi hjälps båda åt att klippa upp paketet och jag undrar om det är Leo eller jag som ska stå på stol och sätta upp dom.
Jag är så exalterad. Så det måste nästan bli jag.

Paketet är nu öppet, och Leo tar ut den.
Drraperiet är tunn som en plastpåste från Munirs Livs.
Jag stretchar ut den och mycket riktig så blir det sådär som det brukar bli när man drar i en plastpåse.
Ett utbuktande avtryck.

- Leo: -* HAHA, hur mycket köpte du den här för?
- Pascale: 1,50 pund. (typ 12kr)




Näe, jag tänker verkligen inte handla hos er mer.