I Skallen På Pascale

Idag har det var så olyckligt att jag sprättat upp min fotdyna på en spik i tröskeln.

Då blir plötsligt inget lika roligt längre.

"Mami na rozhba" - hade mamma sagt nu, på bulgariska.
Jag har aldrig riktigt tänkt på vad exakt det betyder.
Men ungefär något i liknelse med "mammas lilla stackare."

Pappa hade lagt sin 100% alcohol på och burnt ma motherfoka tooes off! "C'est pour les microoobes, tu ne comprends rieen toi."
Eller sagt att jag får skylla mig själv.
För vad gjorde min fot på tröskeln från början? HUH?
Den hade INGET att göra där.
Speciellt inte utan mina pantoufles.

"ILS SONTES OUU TESPANTOUFLES?
ON TA ACHETER DES PENTOUFLES ET TU LES A PAS MIII!
ET BIEN, TANT PIS!"


Det här inlägget makes no sense för den som varken kan franska eller känner min pappa.
Men a, ibland blir det så.
Man kan inte alltid förstå allt, och få vara med på allt.

Men det är faktiskt inte så kul när man gjort illa sig
och den enda personen man kan beklaga sig till mumlar fram ett "mm ok"
och fortsätter kolla på Def Comedy Jäm och dessutom skrattar högt samtidigt.
Och typ, äter chips och räcker sig efter ett glas cola utan att vända blicken från datorn.

Medan blodet bara sprutar-och man nästan förblööder-och haltar-och inte kommer kunna gåå normalt på flera dagar-och har ont-och det enda man vill är lite tröst, - ett huvud på sne -och lite empati -och kanske en klapp på axeln -och hjälp -och bara vanlig, hederlig vänlighet.


Mm...you would'nt wanna be in my shoes.