I Skallen På Pascale

Jag har bara väntat och väntat idag. Hahah, fan va synd.
Näe, men jag har sökt lite andra jobb också.

Och så ringde det och jag blev helt pirrig.
Så där när man sitter i en stor sal och ens namn ropas ut och man får den där jobbiga känslan i magen.
Så kändes det...

Men det var bara modell-grejen som ringde.

Bara och bara.

Eller a, klart jag blev glad.
Men jag väntar ju mest på samtal ifall jag fick jobbet eller inte.

Den här modellgrejen, skulle verkligen vara jättekul ifall jag fick kontrakt hos dom,
men det känns lite som,
"Im to old for this shit*öhö öhö - rökhosta."

Får väl se hur det går.

Man är ju inte lammkött längre.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, nu ringde nån annan jobbgrej.
Pirr-mode i magen igennn.

Intervju imorgon kl 12.
France telecomande nånting.
Minns inte ens att jag skickat cv till nåt sånt.
Kul. Det var nån fransman, förstod knappt vad han sa på engelska.
Han kunde lika gärna snackat franska med mig.

Och VARFÖR heter alla som ringer Richard.
Helt sjukt. För så heter clubchefen som jag väntar samtal från.
Besvikelse.
Jag väntar på den brittiske Ritchörd och så ringer Richhhhaaard from Fraance.
Men han kanske är jättesnäll.

"Oge Pascale, si yu tomarå, yes,yes, bai, bai."

Haha, knäppt.

Jag tänker inte lämna min telefon NÅNSTANS ensam.
Den ligger här jättesöt bredvid mig och bara är gullig.

Äe, nu ska min telefon och jag gå och göra lite viktigare grejer.

Hejs.

Fan vad tråkigt det låter att svära på svenska.

HEELSKOOTTA!

HAHAH!