I Skallen På Pascale

Så, nu är jag hemma.

Jag tog en sväng förbi araberna.
Det var full rulle där som vanligt.

Jag kom in..aså man behöver inte vänta på nummerlapp eller så
det är bara att komma in och prata rakt ut typ.

"- Hej vad ska jag hjälpa?" Frågar en man av tio bakom disken.
"- Hej, mitt ljud fungerar inte fast....."..hinner jag knappt säga innan han svarar
" - Vi fixar".

Jaha, tänker jag.

Står där som en Anita med Fjällrävenväska...väntar..kollar runt lite..

Det står en man med en rändom gambiansk kvinna brevid.
Hon hänger snett över disken och tuggar tuggömmi med öppen mun.
Ser jättekaxig ut.
Hon vet vad hon vill och är det inte tillräckligt bra då går hon.
Hon har inte tid o vänta.

Hennes sällskap, araben, han försöker förklara
för en annan av tio försäljare där i det trånga utrymmet
att han ska sälja mobilen till kvinnan,
men hon vill bara ha den ifall dom spärrar upp den först.
Hahah.

Dom fixar.
Säger dom.

Jag står och väntar på min tur, ställer ner min tunga väska.
Resterande 9 män delar alla på en spraydeodorant.
Dom sprayar och sprayar på sina t-shirtar, under armarna, över brösten.
En man som inte riktigt vågar spraya på sin t-shirt blir tillsagt att det är ok, det är ok.

Så han gör också.
Hans t-shirt var beige.
Hahah, tyckte det var lite kul, han såg så ertappad ut.

När "bossen" sprayat klart sig, kom han fram mot disken och sa:
"- Din namn?"
Nä, jag vill bara veta vad det kostar först, svarade jag.

Han gick fram till en annan man där, med min mobil i handen.
"- 300!" Ropar den andra mannen.
"- Är det bra eller vad vill du!? Ok tvåhondra!"

Ok, jag kommer tillbaka har inga pengar på mig nu,
sa jag och gick ut.

Höhöh.
Så gick det till.
Ungefär som jag tänkte mig alltså.

Imorn ska jag gå tillbaks dit med pengar.
Jag kommer komma tillbaks lite mer som den där gambianska kvinnan.