I Skallen På Pascale

Nu får jag fan skärpa mig.
Jag har inte ens haft semester och ändå beter jag mig som att varje dag är en fest.
Men ändå, det är lite så det ska vara.
Borde iaf.
Men a, kanske inte i mitt fall.

Och vad fan hände med min inspiration?
Jag brukade ha värsta.
Satt alltid på tuben med block och penna.
Skrev om allt från Roffe vid fyrsätena snett framför
till varför Marit mittemot såg så bekymrad ut.
Är det magkatarr?
Strul i äktenskapet?
Menopausen?
En son med drogproblem?
Eller bara en dålig start på dagen?

Jag har vart helt slapp med allting.
Men idag vaknade jag faktiskt på strålande humör.
Och nu dricker jag mitt brunch-kaffö.
Snart ska jag börja röra mig mot gymmet.

Och jag lovar, ni kommer få se mer av mig framöver.
Hahah, Höhöhö! Hihih, Heheh!

Åååh vad jag älskar det här.
Nästan hela fämilyn e samlad och kylskåpet är proppfyllt.
Fy fan.
Jag och Cookie har levt värsta ungkarlslivet medan
mors o färs vart i hemlandet.