I Skallen På Pascale

Jag berättar baklänges nu.
Höhöh.

Igår cyklade jag ner till stranden och tog ett dopp med Cookie.
Mamma var med.
Hon ställde sig och ville ta kort på oss, för att skicka till hemlandet.
Hahah, typiskt invandrarmorsor.
Så fort nåt händer så vet hela släkten om det.
Hahah, men det är ändå love.

Mamma var stolt att se sina flickor.
(Det vore töntigt att skriva vackra, för det är ändå så de flesta föräldrar brukar tycka om sina barn.)

"Här e min son Lukas, han e jättesöt, hälsa Lukas".
Och Lukas är the uglies child ever.
Men han e ändå mammas lilla.



Här har vi en somrig bild på Cookie, med rumpsvett.
Det var jobbigt att cykla i 35 grader celsius.

Jag ropade GRIZDEL! efter henne precis när några ryssar gick förbi.
Hahah, jag gör alltid fel saker vid rätt tidpunkt.

Så jag kände mig tvungen att prata bulgariska
hela vägen till dom var utom hörhåll och räckhåll.

(Grizdel=Christelle på ryskt vis.)

För er som inte redan visste det, så heter Cookie egentligen inte Cookie,
Hon heter Christelle, men det är så off att säga.
Pappa var den första att kalla henne Cookie,
sen blev det Cokoulo, på afrikaaanskt vis dåråå *Anita.

Men Kockolå, som det uttalas, är lite over the top att säga.
Så Cookie is the name!




Här har vi en annan variant.
Cookie försöker ta ur luften på sin vatten-leksak.