I Skallen På Pascale

Idag vaknade jag upp med känslan att jag är bäst och ska till jobbet.
Jag friskanmälde mig och kände mig på topp,
tills jag sträckte mig för att lämna ifrån mig telefonen.
Kläsh!

NACKSPÄRR.
Så jävla typiskt.
Men ah, det är ingen grej.
Jag är fortfarande bäst och ska till jobbet.
Det visar verkligen att jag vill vill vill!
Det är till och med bra att jag fortfarande har sån där äcklig hosta som är jobbig för andra att lyssna på.
Det visar bara att jag vaarr sjuk på riktigt
och inte bara en oberäknelig ungdom på arbetsplatsen.

De äldre kommer nästan tycka synd om mig och hålla huvudet på snedden,
men ändå stå en bit ifrån, (För att inte smittas av mina ungdomssjukdomar.)

- "Jo, dom har ju alla möjliga sjukdomar där hon kommer ifrån."
kanske någon till och med tänker i smyg.
Viskar från den ene till den andre.

Hahah, man vet aldrig!
Vissa människor är så dumma bara.

Äe! Nu ska vi inte vara negativa.
Dumma människor finns överallt.
Man kommer liksom aldrig ifrån dom.
Inget o hänga läpp över.

Men jaa, visst är det själviskt av mig att gå till jobbet sjuk?
Eller?
Vafan, jag är en ensamstående 3barnsmor!
Haha, skoja.
Vem försöker jag lura.

Äe, men jag behöver pengarna.
Och man kan inte dra täcket över huvudet så fort man får ont i lilltån typ.

Så, ah, det här är min kropp! Min beslut!
Jag tänker göra det.

Hahah, nu låter det som att jag tänker göra en ny tatuering..
Det kommer jag förmodligen också göra, men inte just idag eller imorn.

Förresten, jag älskar tatueringar.
Det är konst!
Ett sätt att uttrycka sig själv etc etc..
Det behöver inte betyda att man är en prisoner eller Hells Angels-medlem.
Fast ah, jag hade aldrig tatuerat in nåt som AAAJIIKÅÅÅH! eller "DIF".
Eller typ, en dödskalle.
Usch.
Men ah, vissa tycker det är snyggt.

Tänkte passa på att ge lite kredd till min bror Valter
Det är till honom ni ska gå om ni vill gaddas.
Han är grym.

Nu ska jag laga lite pasta and bladspenat.

Hej på er!