I Skallen På Pascale

Igår, var det ju första riktiga arbetsdagen på nya avdelning.
Jag har jobbat på de flesta avdelningar där så jag känner en hel del folk, men inte en kotte på nya.
Iaf..jag blev presenterad till mina nya arbetskamrater, lite chefer och så.
En tydligen viktig person kom fram till mig och sa:
- "Hej, är det du som är Pascale?"
-"Ja, det är jag." Svarade jag skarpt samtidigt som jag gav honom ett fast handslag.
A, aså, ett sånt som man brukar ge, inte sådär Warrap my bro.

Så fortsätter han.. - " Vi kommer och träffas vare sig vi vill eller ej."
WHAAAAT?!!
Han markerade redan där PAM, att han var en jobbig person
alternativt han försökte vara en jobbig person aka det är jag som bestämmer,
alternativt han försökte vara en rolig person.

Fan vad fel att säga sådär.
Jag blev typ chockad och fick fram ett nervöst skratt - hoppas jag inte.
Jag brukar oftast vara kolugn eftersom jag vet att jag är en bra person att ha o göra med.

Han kanske stått framför spegeln hemma och
övat in olika meningar när han fått sin chefsposition.
Im the king of the world följt av en mohaha.

Pascale, Pascale, Pascale..
hmm...det är väl en såndär, KICKersbrud från Skärholmen!

Hahah - "Izze cuz im BLÄCK?"

Äe.....