I Skallen På Pascale

Hej och hå.
Här sitter jag och har precis målat min stortå!
Fan va corny.
Höhö

Jag haar naturligtvis målat min ringtå, lilltå, fakiutå och pektå också.
Upphöjt till två, eftersom jag har två fötter.
Eller vänta....

Jo, det ska stämma.
Höhö, nåt måste jag ju ha lärt mig dessa dagar.

Har ni tänkt på att Vivo är irreplaceable?
Det går inte att säga Vi.
Ingen säger vi, det fattar ju vem som helst.

Alternativ 1. *Tele..."Ja hejj, det är Ingalill. Jag tänkte, jag är inne på Vi och handlar..."
Alternativ 2. *Tele..." Ja hejj, det är Ingalill, Jag tänkte, jag är inne på Vivo och handlar..."

Ah, ni ser. Inte ens Ingalill hade sagt Vi.
Det beror kanske mycket på att hon sagt vivo i alla sina dar
och man kan inte bryta vanor sådär.

Samma sak med Fatma när hon säger till sin lilla son,
KHÄLID! GUU SPRINGÄÄ, KOPA PAPPIR! GUU VIVUU! VIVU BILLIT!

Han kommer säga vidare till sin kompis Jonathan på gården
att han kommer snart för han ska gå till Vivo och handla.

Att säga Vi är som att nysa atCHH!
Utan OOo på slutet.
Det är som att bajsa o inte torka sig.

Hahah, jag gillar att säga det där "som att bajsa och inte torka sig"
Det är som ett ordspråk för mig när jag menar att man inte gör klart ett arbete.
Aja, nog om det.

Jag ska börja röra mig snart mot skolan, och sen ska jag direkt till jobbet.
Idag börjar mitt liv som hårt arbetande kvinna.

Hej på er!