I Skallen På Pascale

Jag och mannen, aså jag säger "MANNEN SODÄÄRAAA"
för att det inte ska låta tjejigt och töntigt - asåå jaa o min killäää.

Jag och mannen vi har vart som ett gammalt hälsosamt par och promenerat.
Vi höll armkrok och hade likadana regnjackor på oss.
Sen tog vi bussen och åkte till vår Gamla Nando's
som vi brukade käka på när vi var alldeles nykära och puttinuttiga.

Där tog vi vår sista fästmååaltiied på två månader.
Sen var inte kvällen slut utan vi åkte vidare till stan och fikade på Starbucks.
Starbucks det är ändå coolt, inte som blondinbellas fresco eller mocko.
Fan vad mysigt.

När vi tog våra frappochinos och gick för att ta plats så fick jag sådär i mitt huvud att abå,
vi är liksom och fikar.
Leo han är ingen person som man tänker sig fika.
Hahah.
Jag är inte heller en fikare.
Egentligen.
Men om nån vill fika med mig a visst, d kan jag väl dra en fika då!

Men Leo han e en sån som tar det han ska ha, betalar och går ut.
En minut efter har han druckit upp och de e ingen grej.
Slänger plastmuggen.
Går vidare.
Bortglömt.