I Skallen På Pascale

Och så var dom borta, dom små liven, tänkte jag säga.
Dom är ju inte riktigt så små, och dom är ganska livliga, Cookie o Mingi.
Jag blev rätt så ledsen på flygplatsen.
Hatar hejdåer.

Alltid när nått händer i mitt liv, då vill jag börja med något nytt. (ja, jag vet som för alla andra)
Starta nåt.
Göra nåt.

På tbanan hem satt jag och kollade på Leos video-värsta-grymma-tuffa-ipod.
Hipp-håpp.
Alla hiphop-videos ser likadana ut.
Det ska visas upp fälgar på bilar och då går bilden i slow-motion.
Det ska vara round n brown-tjejer med bikinis och high-hills.
Mycket tjejer.
Man blir lite sådär, - halåå, jag då?


Och så tänkte jag att, - vafan.
Jag kan också vara fin, om jag fixar mig.

Så nu har jag bestämt mig.
Jag ska ta vara på mina år som ung kvinna.
Jag ska också kunna vara snygg om jag står framför en bil med heta fälgar.
Jag ska börja träna!

På riktigt nu.
Aså jo!

Jag ska..
Det ska va min nya grej och Leo ska hjälpa mei o peppa mei.

Fast jag ska inte vara sådär, stroppigt snygg att jag vet om det,
utan sådär: - a jag är snygg men jag vet inte om det.
och även ifall jag hade vetat om det så hade det ändå inte varit en grej.

För det är så det ska vara.
Inget ska behöva vara en grej.

Den stora förändringen nu är ju att dom har åkt.
Vilket gör det tråkigt för mig, men jag har ju fortfarande Leo.
Och lite festarkompisar.

Eller, a det är ju inte en så stor förändring.
Dom var ju bara här i en vecka.
Men det var skönt.

Kändes som att dom bringade hit Sverige och lite familjeanda.

Nu ska jag gå och göra lite ärenden och promenera och vara hälsosam
och när jag kommer hem ska jag agera husfru samtidigt som jag trixar med mina
serier för senare och så ska jag handla lite och laga hälsosam mat till mig och min man.
Sen ska jag hänga med Babyläp hela kvällen planerar jag.
Om inget annat dyker upp.

Häj på er.