I Skallen På Pascale

Jag har inte vart så social och så.
Eller jo. Det har jag.
Men inte mot er, mina anonyma och oanonyma bloggläsare.

Har väl inte haft nån inspiration på sistone.
Inte för att det krävs inspiration för att skriva ett inlägg för mig
då mina inlägg bara handlar om saker som hänt om dagarna och så.

Så ah.
Men inspiration till att berätta whats up in my life.

Men här kommer det.......

Jag har tränat rätt mycket.
Fascinerats över att jag kom i mina brallisar från när ja gick i sjuan.
Det är alltså för 8 år sedan.
Tänk er. Höhö.
Ändå har jag inte gått ner i vikt,
utan bara min kroppsform som ändras och musklerna som växer mer.
Näe, jag kommer inte bli en muskelknutte nu baföre.

Aja, nog om mig hahahhah.
Älskar det här livet.
Mitt nya vuxna tjejiga liv.
Mitt nagelliv.
Mitt klackskoliv.

Snart börjar mitt matematica B liv.
Och mitt jobbliv.
Och mitt jobba-extra-som-fan-liv.
Och förhoppningsvis mitt spara pengar-liv.
Till nåt bra liv.

Men bäst av allt.
Om några få dagar är han här.
Mannen min!
Den finaste och bästaste och rent av grymmaste person jag vet..
Höhö.
Aså abbå ja svär han e den bästaste dy vet!

Ah..jag var tvungen att lägga till det där
så jag inte verkar ha gått helt gurlygurly-crazy.
För jag är ju ändå fortfarande Olof, 54 i sättet.
Höhö.

Så jag bara lever mitt liv och lyssnar på zouk
och är heelt inne i en zouk-period nu.
Världens finaste musik i mina ögon.
Eller a, öron kanske man ska säga.
Jag har alltid tyckt att det är lite synd att det inte är så många i Sverige som lyssnar på det.
Och nästan ingen i min omgivning som gillar det..
Jag har ju liksom ingen att share my music-feelings med.
Har gjort några tappra försök här på min blogg
men det är väl ändå ingen som klickar och lyssnar på vad jag har att erbjuda.
Heheh..men man kan inte tvinga folk.
Och ah, det är ändå skönt att lyssna och vara lycklig lite i sin egen värld.

Hahah, kom på att jag skrev här ovan : "Nog om mig", och så fortsatte jag igen!

Äe, mej gillar vi.