I Skallen På Pascale

Äe, ikväll vill jag nog ändå ut.
Jag borde.
Det är lite "det är jag värd-anda över det hela.

Men det blir inga klackisar.
Det blir "cool Stockholmstjej med lite coola streetwear".
Eller typ.
Gherrow fabulous?

Hahah, fast det blir inga "ett-två-tre-FYR- steg" på dansgolvet.
Det är såå nej!

Tycker det är corny med tjejer som man ser är med i dansgrupp.
Som clubbar i supercoola magtröjor med huva och är sådär:
YEAH Kom igen gUURLS!
Dom breder ut sig och det är bara dom som får dansa.
Det ska hjulas och hoppas. (Dom kommer oftast i grupp)

Vi är här på clubben för att köra våra danssteg vi lärde oss förra veckan!
Alla gör vi likadant och we're gonna show them all inna di dancehallclöb!
"Ett-två-tre-fyr!"

Ibland är det så avancerade steg att det till och med får bli en "fem-sex!"
*Armbåge åt höger.

Nu låter jag säkert helt bitter.
Men jag tror ni förstår vart jag försöker komma.
Det är en sak när det "skapas en ring och det blir helt spontant, alla är på etc."

Sen tycker jag att det är jättekul att se på grupper som uppträder på scen.
Big up!
Tänk ifall man själv vore bra på något sådant.
Sådär att man kan säga, ah men du vet, -  Danspascale.

Äe, man ska låta dansglada peeps som vill dansa utan koordinerade steg på dansgovet
få göra det utan kaxiga hej-vi-är-bättre-blickar.
Alla kan inte dansa wacky dip!

Förresten,
Jag älskar att dansa och står nog aldrig stilla när jag är ute och ränner.