I Skallen På Pascale

Det gick bra igår på gymmet.
Äe, fan det här med rodd alltså.
Jag kommer bli specialist, misstänker jag.

Tänk ifall det blir min nya hobby.
Tänk ifall jag typ, går med i Mälarhöjdens roklubb.
Måste gogla om det finns nåt som heter så.
Kanotklubb kanske det heter.
Eller, vänta? Vad är skillnaden på att paddla och ro?

Jag har gjort det en gång på klassresa i 6an.
Fast då var jag livrädd.
Kunde ju knappt simma.

Det kan jag inte nu heller förresten.
Alltså, jag kaaan men jag vägrade lära mig ordentligt.
Näe, jag har aldrig klarat "Grodan" eller vad det första simmärket heter.
Baddaren kanske det var.

Fan vad synd egentligen!
Aså jag var så sjukt stel och rädd i vattnet att det inte är sant.

Jag minns en gång...Det kan väl ha varit i 1an, 2an nån gång.
Jag var livrädd, fick ha såndär orange-vit grej över magen.
flytgrejer på armar OCH en blå platta som jag höll fast framför mig.

- "Men Pascale! Du flyter som en bajskorv!"
Ropade idrottslärarn från kanten.
Efter många försök till övertyganden.
Han satt på huk och försökte verkligen få in i min skalle att
JAG KOMMER INTE ATT DRUNKNA!
Men näe, jag skulle drunkna.
Jag visste  ju det.

Varför skulle man vilja utsätta mig för något sådant?
Äe, jag förstod verkligen inte.

Jag kände redan då att näei, jag kommer aldrig simma och jag kommer
inte vara den som tar mig ut på djupa vatten för att rädda någon.
För jag kan inte.
Bättre att en drunknar än att två drunknar.
Grovt egentligen att säga så...

Men fan vilken ångest jag hade.
Skitjobbigt att man var tvungen att ha simning ända upp till klass 9.
Då var man tvungen att tävla också.
Men jag vägrade att vara med.

Jag gjorde bara "det stora testet".
Man skulle klara av att simma ett visst antal meter runt bassängen.
Jag fuskade.

När idrottslärarn vände sig om sprang jag i vattnet.
och jag drog mig fram med hjälp av kanterna.
Kriiiiiigade.
Jag var nog den som hade mest träningsvärk av alla.

ÅNGEEST!
Ni fattar inte hur jobbigt det här var för mig.

Och sen så blev man ju så sjukt torr av kloret.
Jag som redan är kallas för Ashilarry.
Och för sandpappret.

Måste iväg och handla fet afrikansk hudkräm nu förresten.
Det ända som hjälper mig.
Hahah, det är typ inte ens gulligt att hålla hand med mig.
Känns som att hålla i en träplatta.
Dom ända som håller i min hand,
Det är barnen.
Men det är bara för att de är tvungna.

Ah, nu låter det som att jag vill hålla hand
med precis alla och åååah vad mysigt!
Men näei, så ere inte.

De enda jag kan tänka mig hålla hand med,
det är småbarn och min killä.
Fast vi håller inte hand.
ASÅÅÅÅÅÅ...vi håller inte.
De e ingen grej.
Thh snälla "vaska vi hålla".
Vi är för tuffa för sånt.

Men jag smäller ändå av de gångerna han håller i min hand......
Hahah.

STOP!
REEEEEWIND!
Inga gulligheter här inte.*Återgår till mitt tuffa Jag.