Klippt och klart.

Gick precis in på Facebook.
Brukar inte engagera mig så mycket i det.
Tycker bara det är kul ibland att se folks nya bilder wööu.
Eller kolla vem som is någonting för tillfället.

Såg att Cookie hade skapat ett nytt album.
Kul. Ska kolla vad hon har för sig.
Tänkte jag och klickade mig in i albumet.

Ser bilder på henne och hennes kompisar.
Cookies jacka ser väldigt bekant ut.
Fett bekant!
För det är ju min.

Nu kanske inte vet, eller förstår mig när jag säger att
nåt jag verkligen HATAR av hela mitt hjärta,
är när någon tar mina kläder utan att fråga.
Även om man frågar så hatar jag det ändå.
Jag är inte en sån som lånar ut om det verkligen inte är en krissituation.

Cookie, hon är en sån som ska bara låna o låna hela tiden.
Hon bara tar.
Och hon skiter fullständigt i vad man säger.
Inget är en grej.

Jag har gett henne tusentals varningar.
Utskällning på utskällning.

Haft krismöte med mor och far.
Allt. Ni förstår inte.

Nu sist hotade jag med att slå henne.
Jag ringde mamma på jobbet och frågade om det var ok, som varning liksom.
-" Ja det är ju Cookie du ska slå inte mig. Varna henne istället"

Nu kom dagen då jag kunde slå Cookie.

Jag slog henne för tio min sedan.
Armen.

Gav 3 lårkakor fast armkakor då.
På samma spot.

Så hon verkligen skulle känna på hur dyrt det kan bli att ta mina saker.
Jag fick nästan ont själv.
Väl tillbaka i mitt rum kände jag mig elak..

Skrev på Msn..

pscl. säger:
fick du ont
M.I.A säger:
a men jag tyckte det var kul så jag tänkte inte så mkt på smärtan ahha

Ni ser, ingen grej.

Vi pratade vidare.
Blev aslack.
Tillslut gick jag in till henne och klippte sönder ett par leggings.
(Nej mamma, det var inte du som köpte dem.)

Jättedåligt egentligen.
Slöseri på kläder, pengar etc.
Det finns dom som inte har kläder alls.

Men eftersom Cookie beter sig som att hon inte har några kläder,
och måste låna av andra,
ska hon få känna på hur det känns att inte ha några alls.
Ah. Så kan det gå.


Hoppas du lär dig.
"Öm dy inte tycker öm, stick härifrööm".




Ah, nu kanske inte ni bryr er om det jag just berättade.
men det hoiter jag i.
Cuz it's ma paardey and i cry if i want to!

Öm dy intä tyckäär ööm, estick härifröm.
Hahah, Lilla Äl-fädji-mode.




Kommentarer

Kommentera mera:

Namn:
I'll be back

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback