I Skallen På Pascale

Hola locitos! Och locitas.
Och mamacitas och alla er andra som anser sig vara
något annat än en latino chicitito.

Jag har precis lagat mat, och avnjutit den med ett glas rött tillsammans med familjen.
Det har vart en rätt lugn dag hittills.
Jag är ändå glad.
För jag har vänt mitt dygn till det normala nu.
Vaknade liksom 9 helt utvilad och nöjd med livet.

Igär släckte jag vid 00 snåret och a-ah, jag är faktiskt ett steg närmare
hej-jag-är-vuxen-och måste leva bekvämt.
Det känns ändå bra.
Typ som att jag skulle föredra mormorstrosor istället för string.
Fast äe, höhöh, så kul ska vi inte ha det.

Hahah! Just det.
Här om dan när jag skulle gymma direkt efter jobbet..
Då hade jag glömt ta med mig tofs.
Och jag hade afro då.

Hoiiitjobbigt.

Tänk er ett afro springa på rullbandet.
Ah, men, det ser bara komiskt ut.
Jag där med underbett.
Och sen blir det ju svettigt, och sådär, svinto i ögonen.
Så jag övervägde ifall jag skulle använda mina ombytestrosor i håret istället.
Ah, men, som tofs liksom..inge måod me de liksom.

Jag testade att vira runt dom två varv runt handleden.
Men det kändes liksom inte rätt.
Sen började jag skratta åt själva tanken,
och ifall någon skulle märka att det faktiskt var stringisar
jag hade i håret och inte en vanlig hårsnodd som alla andra.

Iaf, summan av kardemumman. (höhöh)..
Jag körde på afro istället.

Nu ska jag till stan och umgås med mig själv,
Jag tänkte att jag kanske skulle förbi modebloggarnas bloppis.
Men så kom jag på att jag är trött på goodiebags och fnitter.
Så jag ska inte.