I Skallen På Pascale

Åah! Min kusiwn är påväg!
Jag måste rycka upp mig lite.
Och typ ta på mig en ren tischa å hennes vägnar.
Jag tror att jag är på bättringsvägen nu.

För vad jag lärt mig som sjukt barn är att
när det kommer slem, då är sjukdomen på väg ut ur kroppen.
Så när snoret är grönt, då! Då ni!
Då är det guld och gröna ängar!
Nästan så det är hajpmåod.

Fett jobbigt att min chef ringde PRECIIIS
när jag blivit unlocked i näsan och var helt nyhostad.
Då lätt jag inte som Barry White längre.
Jag som ändå ville att han skulle höra det.

Eller, ville jag det?
Man vill ju inte verka helt weak när man är ny på en arbetsplats.

Fast jo, det vill man. iaf när man anmäler sig som sjuk.
Hahah, sådär:
"HALÅÅÅ VÄNTAA ASÅ DE E TYP AWSHÖG LJUDNIVÅ HÄR INNE!
VÄNTA SKA BARA GÅ UT!....
Ah, hej Anders, ah, det är Pascale, det var jag som ringde tidigare.
Iaf, jag är typ sjuk.* TUUUUUURUU (partytuta) Men jag kommer typ i övermorrn!
A heejhej! Hare braaa!"