I Skallen På Pascale

Idag träffade jag på en riktig dryg typ när jag jobbade.

 - "Du är en såndär blatte. En sån vi hatar." Säger han till mig.
 - "Jasså, är jag det?" Frågar jag, samtidigt som jag ler stolt.

- Mannen: - "Ja, jag hatar blattar! Vi vill inte ha er i Sverige!"
- Pascale: - "Nähe, men du ser ju ut att vara blatte själv. Du är svartskalle haha!"
- Mannen: - "EH. NEJ! JAG ÄR RIKSVENSK!"
- Pascale: - "Ja, men du är i allafall svartskalle. Svart hår, mörka ögon.
- Mannen: - "Min farfar var tysk."
- Pascale: - "Jahaaa, men då är du inte rikssvensk, det är därför du ser så möörk ut."

Mannen börjar irritera sig mer och mer på mig
och försöker med alla medel trycka ned mig.

"Kan du stava?"
"Behöver jag bokstavera för dig?"
"Ni blattar är ju analfabeter."

Jag svarade på alla hans idiotiska frågor med glädje
och visade inte minsta tecken på osäkerhet.
Och ah, det kändes bra.
Jag tackar mig själv för att jag kan vara så rapp i käften när det väl gäller.

Men sån är jag.
Jag kommer aldrig vara tyst och jag hade aldrig visat mig ynklig.
Jag kommer alltid stå rakryggad.

Ok, kanske inte ensam mitt i natten.
Det beror ju på hur aggressiv personen i fråga är.

Men den här snubben, han var jag helt orädd för.

Han var en sån som, ifall man hade hotat honom minsta lilla.
Då hade han gått ned på knä.
Äckliga fegis, haha.

Jag har hans personuppgifter nu iaf.
Och googlade honom.
Han var tydigen lite halvt känd och det fanns till och med bilder på honom.

Hans farfar var konstnär.......
Och även jude.

Hahahah..
Lite kul.

Äe, det var bara okunskap hos den farbrorn.
Han har bara lite tur med pengar för att han ärvt av farfadern sin.
Men mycket inför pannbenet, det hade han inte.

Det mannen gör idag är att forska om sin farfar.
That' s his life.

En riktig mohaha-kille.
Sånna som är de onda karaktärerna i barnfilmer.
Som vill döda sin broder och ta över sin fars rike moooha ha ha haaa!