I Skallen På Pascale

Okej.
Shame on me.
Shame on me för att jag inte hör av mig.

Jag har typ inte haft några skämt att dra.
Och har mest softat.

Varit med familjen.
Lekt med barna.
Sovit.
Läst bok på balkongen.

Ska hem till min boy snart.
Men tyckte att jag skulle säga hej här först annars så blire ju inge.

Jag har kommit på varför jag inte bloggar lika mycket.
Det är för att jag vill ha en systemkamera so bädly.
Jag har typ, ställt in mig på att jag inte kan blogga om jag inte har bilder att lägga ut.
Att ni ska ba, bua ut mig o ba.

Ååååaa Pascale du är så tråki du har bara mobilbilder! HAHA!
*Pek och skratt.

Kasta tomater på mig och jag ska traska iväg,
kutryggig och ledsen i trasiga kläder.
Som Giovanni.
(En man i en bok som mamma läste till oss när vi var små.)

Det var min favvobok.
Fast sen började han jonglera med typ några frukter en dag
och då applåderade folket o han blev värsta poppiz..
Fick nya kläder o uppträdde på typ slottet.

Iaf.

Jag har inte ens en digitalkamera längre.
Det blir rätt tråkigt.
Det enda jag kan erbjuda är typ gogelbilder jag sökt i egen hög person
och närbilder på mitt ansikte.
Haha!
Åah, det förstör mig!
Mitt varumärke.

Jag som egentligen är konstnärlig av mig.
Äe, jag borde visa det mer.
Tycker man nästan.
Jag har typ börjat tröttna på mig själv.
Haha.

Fan vad synd.
Jag kan typ inte leverera.
Jag får inte upp den.
Det blir ingen utdelning.