I Skallen På Pascale

Aså, jag sög på tummen tiss jag var typ 17.
Hahah, nä men typ...13..(oj vilken skillnad)
Och jag såg typ ingen anledning att sluta, för ah, varå.
Jag ville ju?

Men vad fan var måoden liksom?
Så jag provade precis, för att försöka återuppliva känslan.
Det kändes ändå rätt nice, tummen platsar liksom bra i munnen.
Men mer än så var det inte, och det smakade dessutom handkräm.

Jag pratade lite med Kusin E:et på msn nu
för att ah.....ah men liksom, dela erfarenheter.

Hon berättade att:
(tänk er en ny röst nu, för hennes e typ, lite ljus o sådär, ah men annan än min.)
Som på film, när det är typ ett brev som någon läser,
och då blir det brevskrivarens röst..

Elsa säger:
jag brukade gnugga sidentyg mot överläppen samtidigt
Elsa säger:
för det va så jag gjorde
Elsa säger:
o när ja inte hittade sidentyg eller satin eller vafan de va
Elsa säger:
så kom ja på att lappen bak på trosorna alltid va i sånt material
Elsa säger:
så jag kunde gå runt med ett par trosor som snuttis
Elsa säger:
bara för den lilla tvättrådslappens skull
pscl. säger:
HAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHA


Är inte det sjukt?
HAHA!
Att man tar det till en ny level.
Äe, men så kul hade inte jag.

Jag hade typ, mammas trosor.
Haha! nä men jag hade nån lång tygbit,
typ japansk tyg, nån beige variant med svarta mönster.
Och ah, det var min snuttis, min trygghet i hårda tider typ.
När man drömde mardrömmar.

Åah..tänk när man var liten..
nu vill jag vara liten igen, och säga typ..äiti.