I Skallen På Pascale

Hämtade min brorson Darrell på dagis i måndags.
Hade inte träffat honom på hela veckan, så jag frågade ifall han hade saknat mig.

Han blev tyst och tänkte till lite..

- Darrell: Jag glömde bort att...
- Pascale: *Avbryter..ATT JAG FANNS???
- Darrell: Heh..Jaaa....*orolig min.....men jag gjorde det inte med flit..
Jag hoppade och lekte sen glömde jag vad jag skulle komma ihåg..

Han lät verkligen som att han beklagade.
Och jag förstod att han verkligen inte menade att glömma bort att jag fanns.
Så det gjorde inget.

Men han la till sen att han kom igår mami och papi
och mamis mamma (farmors mamma aka min mormor) och sin pappa.
Då blev jag sådär, aaabow...shiiet..

Hahah.
Barn är så ärliga och härliga.

Jag är på jättebra humör idag.
Äiii di musti..värä vrum zuuulen!
Zuulän tittäär... - ällä blir glääd!
Min länt, älltid finns zulen, Sverige..äinnte älltit!
*Invandrar-handrörelse, hoho haha härlig mansskratt.
Hahah, tänk er ägaren till nån liten livsmedelsaffär, Mohammed prata sådär glad.
Affären går alltid bättre mot våren.

Norrländsk översättning: *Anitas röst
Äe, det måste vara på grund av ssoowlen.
När soowlen tittar fram så blir alla glåada!
I mitt land så är det alltid soligt, men inte i Sverige =)
A-ah =).